Programmerare, skeptiker, sekulärhumanist, antirasist.
Författare till bok om C64 och senbliven lantis.
Röstar pirat.
På den här sidan samlar jag falska påståenden om svensk public service-media, främst påståenden om Sveriges Radio och Sveriges Television. CNN sänder i 40 länder till en halv miljard tittare. Svensk public service har fler anställda, färre tittare och sprider budskapet att oppositionen vill skjuta ihjäl muslimer. Vad är det som pågår? Förlitar man sig på svensk public service för att förstå sin omvärld, är man en slav under deras agenda.
Senast uppdaterad 2024-06-06.
Ett exempel på detta är det holländska bondeupproret, sommaren 2022, som hade en enorm effekt på matproduktionen, och det spred sig söderut till andra stora matproducerande länder. Varken SVT eller SR rapporterade om vad som hände, varför det hände eller varför matpriserna plötsligt gick upp.
I januari 2023 tillskrev SVT energibolaget Vattenfall påståenden om dyr kärnkraft, som de inte ville korrigera trots att Vattenfall själva kontaktade dem. SVT:s politiska ställningstagande var alltså viktigare för dem än att rapportera sanningsenligt.
Ska du förstå din samtid, måste du ta del av internationell kommersiell media. Så vad är det egentligen som blir bra av att du måste betala för svensk public service?
Nej, sedan 2019-01-01 är public service skattefinansierat. Det förekommer fortfarande att skatten kallas för en avgift, men det är felaktigt. Problemet med ett skattefinansierat public service är att medborgaren inte får någon medbestämmanderätt - de betalar för något de inte kan påverka. Ett abonnemang som faktiskt går att säga upp är bättre ur demokratisk synvinkel.
Påståendet har använts i debatt om finansieringsmodellen i försvar för tvångsfinansiering. Det finns undersökningar som visar att de allra flesta gärna betalar för SVT, och SVT kommer ständigt högt i förtroendemätningar. Det innebär att frivillig finansiering på skattsedeln, liknande den modell som vi redan idag har för Svenska kyrkan, inte hotar SVT. Tvärt om bjuder det på ytterligare ett incitament för SVT att jobba för god kvalitet - antalet abonnenter.
Argumentet står i konflikt med påståendet att SVT är så pass populärt att många ändå vill betala för det.
Påståendet är korrekt, men det har använts i debatt om finansieringsmodellen i försvar för tvångsfinansiering. Argumentet vädjar till kommersiell gångbarhet, vilket egentligen inte är skälet bakom rådande tvångsfinansiering. Tvärt om, om påståendet stämmer, vilket det gör, finns det inga skäl att utsätta den minoritet som inte vill betala för tvång. Om det är frivilligt att betala för SVT får SVT:s försvarare ett nytt argument till sitt förfogande: Om du inte gillar det SVT gör, behöver du varken titta eller betala för SVT. Argumentet står dessutom i konflikt med påståendet att SVT kommer att dö ut om inte pengar samlas in med tvång.
Läs gärna: Lars Ströman snurrar till det om fri media igen
Tänk dig att du försöker livnära dig på att sälja en produkt, t.ex. varm korv med bröd. Helt plötsligt öppnar staten en korvkiosk bredvid din, och börjar dela ut exklusiv varmkorv gratis. Vilka konsekvenser får detta? Det finns studier som visar att statlig media inte tränger undan fri media. Att staten visar nyheter i tv, sänder nyheter i radio, har nättidningar med nyheter, med mera, tränger inte undan den som försöker leva på att sälja nyheter. Man kan alltså tänka sig den som nyss åt en korv om dagen, numera äter två korvar om dagen. Eller i fallet nyheter, att den som läser nyheterna i 10 minuter varje morgon, numera läser nyheterna i 20 minuter.
Dessutom antas SVT:s lättsamma program locka in tittare till kanalen. Eftersom vi inte har någon undanträngningseffekt, kommer den som lockas in av lättsamma program, öka sitt totala tv-tittande. Mer public service i fler kanaler, ger alltså mer mediekonsumtion. För att uttrycka mig milt, de som försöker sälja nyheter som nättidning, är inte särskilt lyckliga.
Lantortstidningen Nerikes Allehanda är en varm förespråkare av gratis tillgång till media. Det skulle vara intressant att låta SVT trycka upp och dela ut en morgontidning, gratis. Utan reklam. Skulle Nerikes Allehanda förlora någon prenumerant på sin ganska dyra morgontidning (med reklam i), skulle vi ha en undanträngningseffekt. Jag tycker att vi bör utföra experimentet!
Public service är ett uppdrag eller en typ av program, inte en typ av finansiering. Det finns olika lösningar, där den nordiska modellen (tvångsfinansiering genom beskattning) är en. TV4:s sändningstillstånd bygger på att de ska vara ett slags "privat public service" (och även om staten via Telia köpt tillbaka kanalen så har de fortfarande i uppdrag att göra vissa program av public service-karaktär) och TV4 finansieras på det vanliga sättet när det gäller public service: Med reklam. BBC har en betal-tv-lösning där man kan välja att få extramaterial mot en extra avgift. Konstnären Bob Ross målade under många år tavlor i amerikansk public service som till stor del finansieras av privata donationer. Det finns inget i definitionen av public service som säger hur finansieringen ska ske, det beskriver uppdraget eller typen av program. SVT:s nöjesprogram, som t.ex. Doobidoo, är inte ett program av public service-karaktär, utan ett vanligt underhållningsprogram.
Reklam är förresten något public service-bolagen investerar i för att få tittare. I kommersiell radio/tv, på social media, i tidningar, med mera. Reklam för sig själva sänds också i de egna kanalerna. P3 har dessutom ofta reklamavbrott där de gör reklam för att de inte har någon reklam.
Det är något med SVT som gör att man längtar efter att vara en viktig kommersiell aktör i stället för ett public service-bolag. Man har använt skattemedel för att buda mot TV4 om rätten att sända ett underhållningsprogram. Och det är något bland SVT:s fan clum som gör att man betraktar SVT som en viktig kommersiell aktör. Man krävde att en artist som manipulerat sin Spotify-statistik skulle stängas av från Melodifestivalen, som om det vore en statlig lanseringstjänst av ny musik och inte en musiktävling. Det är onekligen något som inte stämmer med tanken att SVT skulle vara i just allmänhetens tjänst.
Påståendet görs i Ring P1 av en medborgare, som sedan säger att det bara ska vara en massa utbildning och att Jimmie Åkesson ska predika om sin egen förträfflighet. Programledaren ifrågasätter inte, utan frågar om det är detta som oroar. Svaret blir att man inte bara kan ha fakta i radio och tv.
Antagandet att underhållning bara kan sändas från statlig radio och tv stämmer inte. Det är okänt vad programledaren för Ring P1 vet om media, men det som är sant är att vissa högerpartier har diskuterat att SR och SVT ska syssla mindre med underhållning, för att inte förstöra marknaden för underhållning i radio och tv. Inte mindre media utan mer fri media.
Resonemanget kommer från Nerikes Allehandas ledarsida angående en reformation av SR och SVT. "Det ökar sannolikt utrymmet för andra medier, till exempel NA. Men det vore illa för den svenska demokratin." Det kostateras att förtroendet för SR och SVT är högt, samt det är just underhållningen som högern vill minska, trots att även underhållning kan vara bildande och bra för demokratin. Exakt hur demokratin förlitar sig på att staten sänder tv, har aldrig formulerats av någon - förmodligen för att det inte är sant.
Antagandet att den totala tillgången på underhållning minskar om det inte är staten som sänder ut den stämmer inte. Det finns redan idag andra källor till folkbildande underhållning, och om marknadsutrymmet för dessa program ökar, kommer även tillgången till dessa program att öka. Men redan idag kan man avnjuta allt från "Intelligence Squared" till det svenska "Boston Tea Party". Man skulle lika gärna kunna säga att vi inte skulle ha några tidningar om inte staten gav ut tidningar, vilket givetvis inte heller är sant.
Läs gärna: Public service och single point of failure i svensk demokrati
Påstådent kommer från en framstående forskare på Twitter. SVT har en ledarsida där de t.ex. hackar på en tidning med borgerlig ledarsida, Per Anderssons sågning av Bulletin 2021-02-25. Tidningen är dålig, webbdesignen är ful, och så vidare.
Vi pratar om helt vanliga ledartexter, men när SVT gör det kallas det för "analys", och i fotnoten står det att "slutsatserna" är journalistens egna. Det hade varit mer korrekt av SVT att skriva att det är debattinlägg man publicerar och att "åsikterna" är journalistens egna, för det är vad det är. SVT bedriver helt klart opinion under etiketten "analys", och det sker på bekostnad av trovärdigheten i svensk public service.
Läs gärna: Inte alla politiska läger betraktar svensk public service som objektiva
Se gärna: Är SVT objektiva?
Så hur är det med objektiviteten? Den största dissonansen hittills mellan den påstådda objektiviteten hos SVT och de stackars subjektiva satar som måste betala för skräpet, är nog Eurovision Song Contest 2024-05-11, där den objektiva svenska juryn gav Israel 0 poäng medan de subjektiva medborgarna gav Israel 12 poäng, vilket är den högsta poängen som kan delas ut. Givetvis kommer den som står på demokratin Israels sida betrakta SVT som subjektiva, medan den som står på terrorstaten Palestinas sida betraktar SVT som just objektiva - på grund av sin egen subjektivitet. De flesta har inte kommit längre i tankearbetet än att de vill slänga etiketten "objektiv" på sådant de håller med om eller gillar.
Påståendet är såklart sant, men det har använts av statsminister Stefan Löfven i försvar av SVT. SVT är inte fri media, SVT är statligt kontrollerad media. SVT, SR och UR ägs av en stiftelse som tillsätts av regeringen, men SVT finansieras av staten genom att medborgaren beskattas. Det innebär i sin tur att bolaget formellt inte företräder något särintresse utan samtliga medborgare, och för att åstadkomma detta regleras vad SVT får och inte får göra i ett avtal med staten: sändningstillståndet.
"Fri" syftar i detta sammanhang inte på "gratis" ("fri som i öl") utan på frihet. Den första aspekten av den sortens frihet är huruvida mediahuset får publicera vad det vill, vilket inte gäller SVT. I Sverige är tidningar ganska fria, men inte helt, eftersom staten lockar med ett presstöd (mediestöd) till den som är beredd att underkasta sig kraven som staten ställer. Den andra aspekten av frihet handlar om att finansieringen är frivillig, men du kan inte själv bestämma om du vill betala abonnemangsavgiften för SVT för den är inte någon avgift, den är en skatt. Att prata om behovet av fri media är bra, men SVT är inte det.
Tre av Sveriges fyra public service-bolag (SVT, SR och UR) ägs av regeringen via en ägarstiftelse (kallas ofta förvaltningsstiftelsen), vilket används som alibi för att regeringen inte kontrollerar dessa bolag direkt. (Det fjärde public service-bolaget, TV4, ägs av staten via Telia.) Men i sändningstillståndet står att regeringen utser stiftelsen, avsätter ledamöter man inte är nöjd med, sätter villkoren för innehållet och slutligen att bolagen ska lyda direkt under regeringen i beredskapstider. Det är alltså regeringen som bestämmer över bolagen, och när högsta beredskap råder, sker inte detta bestämmande via någon ägarstiftelse.
Sändningstillstånd för SVT
Sändningstillstånd för SR
Sändningstillstånd för UR
Det påstås att om folk får välja själva vilket innehåll de ska lägga sina pengar på, kommer de att titta på Baywatch. Inte du och jag, men andra. Public service kan lösa detta genom att visa Baywatch för att sedan visa Aktuellt. På så vis kommer publiken zappa, hitta Baywatch, och sedan sitta där framför tv-apparaten som en zombie, och se Aktuellt för att de inte orkar byta kanal när Baywatch är slut.
Givetvis tittar publiken på precis vad de vill, oavsett vad de måste betala för. Mer än hälften av alla bilförare anser sig köra bil bättre än hälften, och detsamma gäller när personer beskriver sin intellektuella förmåga. Hur det än är med den saken, handlar public service endast om boomers tittarvanor, för unga tittar inte på SVT eller på gammelmedia över huvudet taget - de har upptäckt Internet. Snittåldern på SVT:s tittare ökar med ett år varje år, och antalet SVT-tittare minskar i samma takt som folk dör. Generellt sett betalar unga människor gärna för SVT, men betalar extra till de streamingtjänster de faktiskt konsumerar. Många kan inte ens svara på vilken tid eller kanal Rapport eller Aktuellt sänds på, men de betraktar betalandet av public service-skatten som en solidarisk handling.
Läs gärna: Behöver vi statlig underhållning för relevansens skull?
Envar anser sig sakna en svensk tv-kanal med lite djup - jag har aldrig diskuterat public service med någon som hävdat att de själva skulle önska mer lätt underhållning som t.ex. "Lyxfällan", "Mord i paradiset" eller "America's funniest home videos", då varenda tv-kanal är redan fyllt av eländet. Men envar anser sig också stå ensam i sin saknad av en rimlig intellektuell standard, och vågar därför inte tillåta frivillig betalning för SVT, eftersom SVT åtminstone anses ha siktet inställt på någon form av värdig standard. Det kan liknas med att de flesta bilförare anser sig vara en bättre bilförare än snittet. Rimligtvis söker de flesta som vänder sig till SVT, någon form av själslig standard, vilket innebär att SVT kan söka framgång i att leverera detta mot att de får behålla sina abonnenter. Idag brottas vi med att rudimentär standard levereras för att leverantören, SVT, är ohotad. Så uppenbarligen leder inte finansiellt överbeskydd till någon tankeskärpa. Tänk gärna istället att du inte är ensam i att sakna detta, och låt den finansiella påtryckningen börja!
Ett aningen metafysiskt argument för att fortsätta att ösa skattemedel över public service-bolagen har använts av bl.a. Lars Ströman på Nerikes Allehandas ledarsida. Argumentet är strukturerat ungefär så här:
Tv-programmet X har visats på SVT. Jag gillar tv-programmet X. Alltså behövs public service.
(Man kan onekligen fundera på varför Nerikes Allehanda vill att en konkurrent ska försörjas av skattemedel. Borde inte det öka risken för att publiken lägger mer tid hos SVT än hos Nerikes Allehanda? Det gör inget, för både SVT och Nerikes Allehanda finansieras av skattebetalarna, och är alltså inte beroende av att ha kunder för att klara sig.)
I ett tänkt parallellt universum där svenska skattebetalare finansierade ett mer sansat belopp till public service-bolagen, kanske inte programmet i fråga hade visats. Antingen hade vi inte saknat programmet, eller så hade något liknande, och kanske något mycket bättre, skapats i det marknadsutrymme som uppstår när staten inte snedvrider marknaden genom att konkurrera med privata mediabolag på orättvisa villkor. Jag är övertygad om att det vi missar på grund av rådande situation, är så mycket bättre än det vi idag får.
Så snart förändringar sker i sändningstillståndet så ropar en enig kör av socialister att demokratin är hotad. Men demokratin hotas av att media lever på offentliga anslag. Istället för att bjuda på rimliga ekonomiska förutsättningar för att bedriva journalistisk verksamhet, beskattar vi media stenhårt, och ger bidrag till den som lever upp till vissa krav. Således är inte svensk media fri, och således får vi media som skyddar etablissemanget och granskar medborgarna. Fri media förutsätter finansiell frihet, på det att journalister vågar granska samhällets toppskikt, ett toppskikt som man hittar genom att lyssna på vem som jämrar sig när man föreslår sänkt skatt!
Kommentarer skickas till anders@winsoft.se.
Henrik Jönsson: SVT och SR har problem med politiken
Jan Scherman: SR-ledningens upprepade arrogans gör public service till en valfråga (2022-07-25)
Mats Örbrink: Fel att låta SVT bada vidare i pengar (2019-10-20)
Staffan Rosell: Public services ofattbara slöseri med skattemedel (2019-03-04)
Jesper Sandström: 8,5 miljarder kronor - du betalar (2017-11-05)
Suhonen & Jönsson: Lägg ner SVT? (2024-02-08)
Är public service bra för demokratin? (2023-11-29)
Vad kostar public service? (2022-07-09)
Om partistöd (2022-06-30)
Om du läst ett bibelcitat på engelska och vill slå upp det på svenska, är det bra att veta vad motsvarande bok heter på svenska.
Bjud mig på en kopp kaffe (20:-) som tack för bra innehåll!