Nytt från bloggen:

*** VARFÖR VILL SOCIALDEMOKRATERNA FÖRA EN POLITIK DE INTE SJÄLVA TROR PÅ? ***

Samma regering som anser att hårdare straff inte löser kriminaliteten, presenterar idag hårdare straff som lösning på kriminaliteten. Detta beror på att politiker inte servar vetenskapen, utan folket. Om folket tycker att vetenskap är viktigt, så håller de sig à jour med vetenskapen och röstar på de politiker som driver den politik man anser vara mest lik den bild man har av hur vetenskapen anser att ett samhälle ska skötas. Den socialdemokratiska regeringen väljer förmodligen inte att införa längre inlåsning för att de tror sig kunna få ordning på Sverige, men efter sju långa år av löften att "snart ska vi titta på det här problemet med tung kriminalitet" så blev idag dagen då man slutligen hade snickrat ihop ett åtgärdspaket, ett polismord och några skjutna barn senare: Längre fängelsestraff. Varför?

Vetenskapsmännen bestämmer varken vilka politiker vi ska ha eller vad de ska göra och tycka, det gör väljarna. Vissa väljare vill ha vetenskapligt grundade korta strafftider, andra väljare vill kort och gott att kriminella element inte ska röra sig bland folk. Nu närmar vi oss ett nytt tillfälle där mandat från folket ska samlas in – riksdagsvalet – och om man då bedömer att folkviljan är att kriminella ska vara inlåsta, då är det precis det man erbjuder i förhoppning om att få förnyat förtroende att förvalta (starkt ord när man pratar om nuvarande regering) landet.

Stefan Löfvens önskan att behålla makten sista året fram till valet, kunde tillgodoses av riksdagen tack vare nuvarande mandat från folket. Löfvens önskan att behålla makten efter nästa val, kan varken nuvarande riksdag (vars mandat vid det laget gått ut) eller Vetenskapsrådet bevilja – det kommer från folket. Att det fortfarande finns personer röstar på Socialdemokraterna, trots partiets utveckling de senaste decennierna, har säkert att göra med att man minns deras gamla meriter. Det var entreprenörer och företagare som byggde Sverige tillsammans med Socialdemokraterna för åttio år sedan, så även om samma parti sedan dess har vänt folket, entreprenörerna och rent av hela landet ryggen, så finns det en tacksamhet som bromsar väljarflykten. Men väljarflykten är ett faktum, och hårdare straff är en invit till väljarkåren, inte till Vetenskapsrådet. Too little, too late, men ändå.

*** DE SOM VILL STYRA DIN KULTURKONSUMTION ÄR SÄLLAN KVALIFICERADE ***

Miljöpartiet är ett ganska ungt parti. Det bildades år 1981 och kom in i riksdagen år 1988. Partiets eventuella nazistkopplingar har alltså helt andra skäl än "30-talets vindar" som skulle kunna förmildra Socialdemokraternas och Centerpartiets nazistkopplingar. Det är mer troligt att Miljöpartiets totalitära komponenter leder till en politik som även nazismens totalitära komponenter har lett dem till. Miljöpartiet är för ungt för att ha nazistiska rötter, men de är på vissa punkter tillräckligt vänster för att trilla över och bli extremhöger, och därmed lyckas pricka in några gemensamma intressen, varav ett är kulturen. Fri kultur är kultur som får stå på egna ben på en fri marknad. Den fria kulturen är helt oreglerad, vilket innebär att den utgör allt från lätt underhållning till extremt sofistikerad konst. Genom att beskatta kulturarbetare tillräckligt hårt kommer kulturen bli bidragsberoende och genom bidragsberoendet har makten möjlighet att styra kulturen: Vem som helst ska inte få bidrag, man måste leva upp till vissa krav.

Kulturen antas kunna forma människan till något som makten anser vara en bättre människa. Det intellektuellt slappa sättet att uttrycka detta är att säga att om marknaden får bestämma över kulturen, så kommer folk välja Carola och Yasin istället för Tjajkovskij och Pavarotti, gärna med tillägget "inte jag, men alla andra". Både Miljöpartiet och nazisterna anser att människan formas av kultur, och att god kultur ger goda medborgare. När den goda kulturen ska utropas, är de varandras motsatser, där nazisterna föredrog klassisk realism medan miljöpartisterna föredrar normkritisk kultur. United States Holocaust Memorial Museum skriver detta om nazismen: "The new Nazi aesthetic embraced the genre of classical realism. The visual arts and other modes of 'high' culture employed this form to glorify peasant life, family and community, and heroism on the battlefield. They promoted such 'German virtues' as industry, self-sacrifice, and 'Aryan' racial purity.". Sveriges tidigare kulturminister, miljöpartisten Alice Bah, säger följande: "Om vi menar allvar med att kulturen ska bli det fjärde välfärdsområdet anser vi alltså att kulturen ska vara en betydelsefull del i en grundläggande omställning av samhället ". Den som styr kulturen, styr politiken. Den som styr politiken, har reell makt. Eller som Svenska Dagbladets ledare uttryckte det: "de batikauktoritäras manifest".

I båda lägren är fri kultur en väg till förfall. Om kulturen blir kommersiell så följer den folkviljan och folkviljans kultur leder till lättja och sinnessvaghet. Så långt är nazister och miljöpartister överens, men de förstnämnda ser vägen framåt i tysk tradition, de sistnämnda i intersektionalitet och postkoloniala teorier. Nazisterna visste inte bäst, visade det sig, men den här gången förväntas vi tro att det kommer att bli bra! Sanningen är en annan. Bidragsfinansierad media och statligt finansierad media är antingen det mest andefattiga du kan tänka dig, med Sean Banan, Doobidoo och Melodifestivalen, eller något som skulle klara sig alldeles utmärkt utan bidrag om det inte vore så hutlöst dyrt att anställa i Sverige. Och notera att ryggmärgsreflexen "jag gillar ju Doobidoo" säger något om dess kommersiella bäring, inte något om vad staten borde syssla med.

Att "jag men inte andra gillar bra kultur" räcker för att bra kultur ska överleva, med bravur. Nästan alla människor ser sig själv som ett jag. Men om kulturen vore fri (som i frihet) faller inte bara högerextremismens formning av folket, utan även de batikauktoritäras. Och detta är något bra, för varken högerextremism eller miljöpartism är något som är bättre än folk i gemen. Jag törs garantera att du som läser detta, med extremt stor sannolikhet lyssnar på bättre musik, tittar på bättre föreställningar, dricker bättre vin och ser bättre filmer, än någon miljöpartist och någon regeringsmedlem. De som bjuder på sin vishet genom att beskatta folket och pytsa ut pengarna där de inte själva begriper att de egentligen borde ha placerat dem, är sällan eller aldrig lådans vassaste kniv.

*** UFO:N ÄR INTE UTOMJORDINGAR ***

 UFO:n är tyvärr inte utomjordiskt intelligent liv som besöker oss från fjärran solsystem. De två stora hindren som står i vägen för interstellära besök är avstånd och tid: Var finns intelligent liv och när finns det intelligent liv?

Avstånden orsakar givetvis ett problem när det gäller restid, och detta kan inte lösas genom teleportering (t.ex. genom s.k. maskhål), för även om man uppfinner teleportören så bjuder de gigantiska avstånden på ett annat problem: Vart ska jag teleportera mig? Det finns så otroligt många platser att välja på, att det av den anledningen kan bli svårt för en utomjording att hitta oss. En lösning som har presenterats är att skicka ut sonder som rapporterar till sin avsändare att den hittat oss och var. Men den lösningen har ett uppenbart problem:

Om det tar, säg, tjugosextusenmiljarder år för en sond att nå en intressant plats just precis när den platsen är i den intressanta tidpunkten (vilket är en extrem glädjekalkyl) så kan avsändaren ha hunnit dö undertiden (hur lång livslängd har en civilisation?) och om avsändaren lever och har hälsan vid detta tillfälle, kommer den då fortfarande leva när sonden har återlevererat information om sitt fynd? Och kommer den identifierade civilisationen överleva tiden det tar för sonden att rapportera tillbaka informationen om dess existens och tiden det tar för sonden att återleverera informationen och för rymdvarelsen att tanka sina skepp och åka dit? Här kan inte ens en glädjekalkyl prata om några få biljoner år – verkligheten är dyster.

Att byta ut något steg mot gratislunchen om "ljusets hastighet" räcker inte.

Det är egentligen missvisande att prata om "ljusets hastighet", för ljus har ingen hastighet, det är ett hastighetsmått. Om du slår iväg en golfboll med en uthastighet i 200 km/h, så är uthastigheten just 200 km/h relaterat till marken under, och avtagande. Men om du slår iväg en golfboll från ett tåg som färdas i 200 km/h, och du slår bollen i färdriktningen, kommer uthastigheten vara 400 km/h relaterat till marken under. Men om du tänder en ficklampa i färdriktningen kommer inte ljuset färdas i ljusets hastighet plus 200 km/h. Att det tar 8 minuter för solljuset att nå oss, beror på att konsekvensen av att solen lyser tar 8 minuter att nå oss.

Att byta ut något steg mot den supergratislunchen "nolltid" räcker inte heller.

Om rymdvarelsen på nolltid tar sig till destinationen, agerar den på gammal information. Väldigt gammal information, långt äldre än vad det är rimligt att tänka sig att någon civilisation någonsin kan existera. Och här krävs det att två civilisationer ska trotsa alla rimliga beräkningar: Både den besökande och den besökta.

Människan har funnits i 200.000 år, och har sysslat med radio i ungefär 120 år, vilket innebär att vår existens endast är känd för våra närmaste stjärnor i vår egen galax. Hur vanligt är supercivilisationer med superlånga livscykler egentligen? Det håller inte.

*** TA GÄRNA EN ÖL MED EN UNGSVENSK! ***

Polariseringen i politiken sker bland väljare, inte bland politiker. När en politiker säger sig "inte tala med" någon, handlar det om att man inte vill bjuda på politiskt inflytande, inte att man inte kan debattera eller föra en civiliserad konversation. Politiker är vuxna, de kräver inte medhåll för att inte bete sig som ungar. Det skulle inte förvåna mig om Märta Stenevi kan ta en vänskaplig öl med Jimmie Åkesson efter en hätsk debatt, för båda är civiliserade människor och ingen ger den andre någon särskild politisk legitimitet genom att bete sig civiliserat.

En värmländsk SSU:are (Socialdemokraternas ungdomsförbund) har skapat rubriker efter att ha druckit öl med en ungsvensk (Sverigedemokraternas ungdomsförbund), trots att detta inte är något konstigt. Det som utspelade sig på den krogen var inte något politiskt samarbete eller någon kohandel om inflytande. Det som utspelade sig var ett samtal om politik, där parterna förmodligen får en fördjupad förståelse kring varför de tycker som de gör och varför de kanske inte håller med varandra i alla frågor.

Men nu verkar det som att denna typ av sociala tillställningar framöver måste göras i hemlighet. Det har till och med diskuteras om uteslutning ur SSU på grund av den där ölen. Den politiska meningsmotståndaren kan alltså inte alltid behandlas som en politiks meningsmotståndare, utan som någon som bär på ondska, och där hoppas jag inte att vi landar. För mig som höger är det fullkomligt självklart att vänstermänniskor är vänster för att de bär på en annan idé om hur vägen till det bästa samhället ser ut, och kanske en annan bild av hur det bästa samhället ser ut. De är inte vänster för att de vill göra livet surt för sina medmänniskor med regleringar och skatter.

Den som inte talar med sina meningsmotståndare kan inte vara säker på att han verkligen förstår naturen av de avvikande åsikterna, och kan rent av ha närmre till att betrakta meningsmotståndaren som en mer ond människa. Och om man dessutom har en karriär som politiker framför sig, kommer man kastas in i en miljö där man förväntas agera vuxet och förväntas kunna föra civiliserade sakdiskussioner med sina politiska motståndare. Det bästa en SSU:are kan göra är att dricka öl med en ungsvensk, och uppmuntra en ungsvensk att i sin tur ta en öl med en grön ungdom (Miljöpartiets ungdomsförbund). Att inte demonisera den vars åsikter man inte delar, är ett litet steg mot att bli en bra politiker.

*** INTE SJÄLVKLART ATT PER GUDMUNDSONS KRITIKER HAR RÄTT ***

Per Gudmundson har fått uppmärksamhet efter en rasistskandal där han skrev att opinionstexterna har förlorat 20-50 IQ-punkter under några decennier, och exemplifierar med att vi gått från Stig Strömholm till Irena Pozar. Detta är bortom diskussion, även bland Pozars största anhängare. Det råder inte heller några tvivel om att detta gäller samhället i stort. Bland 80-talisternas idoler hittar vi Michael Jackson och Kent, bland 70-talisternas idoler hittar vi Whitesnake och Saga, 60-talisterna föredrar Deep Purple och Rainbow och backar vi ännu längre hittar vi anhängare av Tjajkovskij eller Ravel. Om inte detta faktum röjer alla tvivel, kan vi titta på Pisa-testet där Sverige gått från ett ärligt förtjänat gott resultat till att fuska sig till ett mediokert resultat. Ingen kan säga att inte Per Gudmundson har rätt, om det inte vore för det laddade ordet "invandring".

En tråkig sak med samtiden är att opinionstexterna på bara två decennier förlorat 20 till 50 IQ-punkter. Jag är inte säker på att det har med invandringen att göra, men klivet från Stig Strömholm till Irena Pozar kan ändå diskuteras.

Förmodligen har även Gudmundsons kritiker fel. Jag personligen är beredd att säga att sönderfallet inte har med invandringen att göra, för jag tror att vi hade bytt ut Frederick Forsyth mot Camilla Läckberg utan hjälp utifrån. Men jag ifrågasätter anklagelserna om rasbiologiskt resonemang. Vi vet om att Finland har högre snitt-IQ än Sverige, trots att vi genetiskt är ganska lika. Vi vet också om att Sudan har betydligt lägre snitt-IQ än Sverige, trots att vi genetiskt är ganska lika. Jag är helt övertygad om att om man tar en finsk bäbis och placerar i ett sudanskt hem, kommer han inte utmärka sig positivt i frågan om IQ. Jag är helt övertygad om att om man tar en sudansk bäbis och placerar i ett finskt hem, kommer han inte utmärka sig negativt i frågan om IQ. Det handlar om kultur, inte minst bildningskultur. Och så länge vi inte klarar att bygga ett land, kan detta få vara sant utan att vi blandar in invandringen i ekvationen, som faktiskt rent av har potential att berika oss – det handlar om vad vi gör av våra möjligheter.

*** VINNAREN SKRIVER HISTORIEN: DEN FATTIGE MÅR BRA AV ATT BESKATTAS ***

Det är vinnaren som skriver historien, och i Sverige är det socialismen som är vinnaren. Vi vet att skatt slår ut samhällets svaga, men svensken har accepterat föreställningen att det är just den som inte har något över, som mår bra av att beskattas. Anledningen till att en underbetalad städerska arbetar som underbetalad städerska beror på att fattiga människor är fattiga på grund av deras oförmåga att fatta egna kloka beslut. Om vi inte tog en betydande del av hennes lön, skulle hon röka ytterligare ett paket Gul Blend. Det är därför den som vill beskatta dig utmålas som en förebild i svensk media, medan entreprenören misstänkliggörs som en girigbuk.


Är det regleringar och politiker som skapar välfärd? Socialismen vilar på att vi tillsammans skapar ett visst överskott läggs i en gemensam pott, för spendering av staten. Det låter fint, men det bygger på möjligheten att faktiskt skapa ett överskott, och den möjligheten påverkas av det klimat som politikerna lyckas skapa: Fler regleringar och mindre frihet ökar inte nödvändigtvis den möjligheten. Jag kommenterar gärna några vanliga argument mot frihet, för socialism.

Är skatt utjämningspolitik? Nej, inte per definition. Det kan vara det, men det beror på hur de insamlade medlen används. I Sverige ökar både antalet miljardärer och andelen fattiga, trots att vi har högst totalt skattetryck av alla OECD-länder och bland det högsta skattetrycket i hela världen. Om vi istället frågar om staten är "objektiv" så vill jag lyfta det faktum att vi har kommit till den grad att en historiker hyllas för att han förnekar t.ex. Sveriges handel med naziguld, så svaret på frågan är definitivt nej. Staten premierar den som föder den, och en historiker som försvarar ett parti som föder den, kommer att skyddas. Så det är snarare så att den starka staten är en bidragande faktor till varför svensken alltid vägrar att stå på rätt sida av historien.

Är fattiga fattiga för att de är oförmögna att göra kloka val? Nej, det beror på att ett vanligt arbete inte gör dig rik i Sverige. Arbetsgivaren får betala dyra avgifter för att ha anställda, och den anställda får betala hög skatt på sin lön. Och behöver personen köpa något, kan man räkna med 25% moms på det. Fattiga är troligen fattiga för att vägen till välstånd i Sverige går via arv, via lotterivinst eller kriminalitet.

Ger ett ökat skattetryck ökade skatteintäkter? På den tiden det var olagligt för privata företag att driva restauranger för arbetare, kunde endast statliga restauranger för tjänstemän (s.k. "hederligt folk") ha en bakficka där man släppte in arbetarklassen. Arbetarna hade lägre betalningsförmåga än "hederligt folk", men var lönsamma på volym. På samma sätt kan ett företag som säljer billiga möbler generera mer vinst än andra företag som säljer dyra möbler. Och är det billigt att anställa, kommer fler bli anställda och vara med att bidra till det gemensamma, samtidigt som man avlastar bidragssystem.

Blir pengarna använda på ett klokare sätt om staten beslagtar dem och spenderar dem? Ibland är svaret ja, men ibland är svaret tveklöst nej - det är bara att titta på hur skattepengar används. Utbudet av illa spenderade skattepengar sträcker sig från direkta felsatsningar till bra men ineffektiva satsningar. Bland det som staten gör, hittar vi finansiering av islamistisk rekrytering av terrorister och sponsring av Sverigedemokratisk propaganda (Samhällsnytt) - annars antas städerskan köpa Gul Blend för sin lön.

Ingen skatt, ingen gratis sjukvård? För det första är sjukvård ett exempel på gemensam kärnverksamhet, alltså något som ingen vettig människa vill spara in på. För det andra, är det inte självklart att just skattemedel är det mest effektiva sättet att finansiera gratis sjukvård. Men jag vill påminna om att det finns vänsterdebattörer som uttrycker irritation över att kärnverksamheten får kosta pengar. Maria Ripenberg har i Nerikes Allehanda uttryckt sådan irritation över att sjukvård är för lättillgängligt och kostar för mycket pengar. Alltså precis motsatt högerns ståndpunkt: Är det något som får kosta, så är det sjukvård.

Är rika människor ett samhällsproblem? Så kan man generellt inte säga. Det finns bra saker med kapitalstarka medborgare, och det är t.ex. att de investerar i verksamhet som anställer. Det är vettigt att beskatta personer som är skickliga på att generera mycket pengar, men inte så hårt att vi tappar arbetsgivare, antingen genom ekonomisk flykt eller konkurs. För i slutändan är det arbetstagaren som förlorar när potentiella arbetsgivare vänder sig till andra länder.

Är socialdemokratin lösningen på klassklyftan? Sverige är ganska starkt präglat av socialdemokratisk politik, och under nittonhundratalet då klasser var så viktigt att en arbetare kunde förlora motboken genom att köpa överklassdrycker som cognac, var socialdemokraterna helt dominanta. Det var deras system vi lydde under, och det var konsekvenserna av deras system vi såg i samhället. Tvärt om, även om en fattig person betalar färre kronor och ören i skatt, så är 5.000 spänn för en fattig en tyngre utgift än 20.000 spänn för en rik. Beskatta gärna medborgaren, men beskatta restriktivt och förnuftigt! Det falska antagandet att skatt är bra för fattiga, cementerar fattigdomen.

Behövs bidrag för att vi ska ha finkultur? I Sverige är det så pass dyrt att anställa, att kulturen helt enkelt inte kan stå på egna ben. Kultur skapas antingen ideellt eller med hjälp av bidragspengar som söks från t.ex. Filminstitutet eller annan myndighet. Ett klimat som inte gör kulturen kommersiellt gångbar, skapar kontroll. Anledningen till att t.ex. kärnkraften inte är lönsam, är p.g.a. straffskatterna som är kopplade till den, så höga skatter har verkligen en hämmande effekt. Och när kulturen inte är lönsam, är den bidragsberoende, och med det beroendet kommer statens möjlighet att ställa krav, och välja vad man vill stötta. Artister som Chick Corea och Pink Floyd, och filmer som "Bladerunner" och "Gudfadern", har lanserats av den fria marknaden. Artister som Sean Banan och Brandsta City Släckers och filmer som "Reine och Mimmi i fjällen" och "Tre Solar" har lanserats av staten. Det är alltså inte självklart att din goda smak kommer från en inkompetent tjänsteman, den kan lika gärna komma från dig själv. Ett av värdens största privata företag säljer Iphones, världens största statliga företag säljer olja.

Nej, i själva verket är skattetrycket en viktig förklaring bakom den dåliga tillväxten och den höga arbetslösheten. Kapitalister vill tjäna pengar, och detta kan man göra genom att köpa arbete - genom att anställa. Ju billigare det är att anställa, desto snabbare avkastning ger en anställning som bidrar till vinsten, och desto mer lockande blir det att anställa. Går det dessutom att locka till sig investerare genom löften om god avkastning, blir det ännu bättre. Volvo betalade ut vinst till sina ägare vilket, till socialdemokraternas stora förtret, till stor del var de anställdas pensionsfonder. Det tål att tänkas på, innan man anger frihet som förklaring på människors egoism. Eftersom egoismen inte kunde hämmas av socialismen, kan man lika gärna tillåta individuell frihet. Och förmodligen är sanningen den att ju högre ansvar individen har för det gemensamma välståndet, desto färre uttryck för destruktiv egoism kommer vi att påträffa. Med risk för att låta nyliberal, så tror jag på människan.

*** RONJAS JOBB VS. RONJAS LÄPPFILLERS ***

Ronja fick inte jobb som flyttstädare på grund av att hon har läppfillers. Vi diskuterar ur ett generationsperspektiv i Generation YX. Mycket nöje!


Stötta oss gärna genom att prenumerera på Bulletin. Avsnitten släpps fria för allmänheten några dagar i efterhand.

*** MIDSOMMAR ÄR INSTÄLLT, FOTBOLLS-EM ÄR INSTÄLLT ***

Inrikesminister Mikael Damberg i Aktuellt (SVT) 21/6 med anledning av att riksdagen inte längre har förtroende för regeringen:

"...jag tror att svenska inte folket hade väntat sig det här. De hade förväntat sig att få gå på midsommarledighet, att kanske hoppas på att Sverige spelar åttondelsfinal i EM. Och nu blev det en politisk kris mitt i en pandemi..."

Men nu är vi här, så nu inväntar jag instruktioner om vad jag ska göra istället för att fira midsommar och titta på fotboll.

*** NY FORSKNING OM DEN NYA RASISMEN ÄR PUBLICERAD ***

Statligt finansierad forskning har ringat in en ny samhällsfiende, nämligen kulturrasisten. Rasism definieras som "en ideologi baserad på olika, men samtidigt besläktade, grundantaganden om människor utifrån biologiska faktorer", men det är inte detta forskningen handlar om. Artikeln handlar om kulturell rasism eller ny rasism, och det är denna som åsyftas när ordet rasism används i texten. Sådan rasism är grundantaganden om människor utifrån kulturella faktorer. Den som t.ex. suckar över medelålders vita män är en traditionell rasist ("biologiska faktorer), medan den som t.ex. gnäller över moderater är en s.k. ny rasist ("kulturella faktorer"). I vissa fall kan egenskaperna som är mål för den nya rasismen rentav betraktas som statiska (alltså permanenta).

"Dessa antaganden ligger till grund för en hierarkisk indelning av människor i grupper. Gemensamt för båda dessa former av rasism är att människor ses som bärare av essentiella och (i många fall) statiska egenskaper som formar och bestämmer deras beteenden och livsbetingelser."

Artikeln säger att rasism inte behöver vara biologisk och kulturell. Den ena definitionen räcker för att det ska kunna kallas för rasism, och här menas den nya eller den kulturella rasismen. Vidare är målet för denna rasism som artikeln berör "invandrare eller minoriteter". Både invandrare och minoriteter är något vi har gott om i Sverige. Ordet invandrare definieras inte av artikeln, och beställaren av forskningen, Sveriges regering, har ett dokument på sin sida, som erkänner detta slarv.

"Begrepp som har en oklar innebörd eller som används med olika betydelser bör definieras."

Jag tror att man hamnar väldigt nära sanningen om man antar att en invandrare är född i utlandet (eftersom ordet indikerar det) av personer som då inte identifierade sig som kulturella svenskar (med hänvisning till definitionen av den nya, kulturella rasismen). Regeringen har en beskrivning av ordet minoritet som är nationella eller språkliga minoriteter, alltså personer som inte är svenska medborgare eller inte talar svenska. Detta styrker att min förståelse av hur ordet invandrare används är korrekt.

Forskningens slutsats är att de nya rasisterna håller till på sociala medier, som t.ex. Facebook, som betraktas som alldeles för oreglerad för att kunna hantera rasisterna. Jag tror inte att detta håller, för de rasister som pekas ut av staten har antingen andra plattformar eller är plattformar av sig själv. Journalisten Per Gudmundson, oppositionspolitikern Hanif Bali, tidningarna Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Artikeln har inte pekat ut någon ny eller kulturell rasism hos regeringsvänliga politiker, journalister eller tidningar, förmodligen inte för att den inte finns, utan för artikelförfattaren, som jobbar på uppdrag av regeringen, valde oppositionen som studieobjekt.

*** ALLA SKA HA DET LIKA JÄVLIGT? ***

Det är absolut solklart att många skaffar politiska visioner som inte är baserade på visionen om att alla ska ha det så bra som möjligt, utan på ideologier man har vuxit fast i, av en eller annan anledning. Jag tror att det var när Maria Ripenberg för en tid sedan lade ut texten om varför man inte ska kontakta nätdoktorer på Nerikes Allehandas ledarsida.


1) Det kostar landstinget en slant, underförstått att vård inte får kosta för mycket. Är inte Sverige ett rikt land, där våra gemensamma utgifter blir extra legitima om de går till välfärd? Ett besök på vårdcentralen kostar faktiskt också en slant, så det ska såklart inte heller missbrukas.

2) Läkaren är för tillgänglig, underförstått att medborgaren måste få slita lite. Jag har haft en del incidenter som krävt läkares uppmärksamhet, och jag är glad för att sjukvården är så tillgänglig som den är. Jag kan också tillstå att nätläkaren jag vid ett tillfälle valde att kontakta, var så svår att få tag i, att jag prioriterade att försöka gå via utkastarna på vårdcentralen.

Men det verkar vara genomgående. Höga skatter motiveras av att staten behöver ha inkomster och av att beskattning har en utjämnande effekt. Vi vet att volym är viktigt när inkomsterna ska vara höga, och att ett högt skattetryck snarare kan hämma ekonomin och således skatteintäkterna. Vi vet att en skatter främst tynger ner den ekonomiska friheten för den med låg inkomst, men det verkar inte spela någon roll. Om man verkligen bryr sig om välfärd, ser man till att använda skatteintäkterna klokt, man höger inte skatten ytterligare en gång! Helst skulle man prioritera ned skattetrycket och prioritera upp välfärden när medlen ska fördelas.

Den som betvivlar skattens hämmande effekt bör känna till några experiment. I Finland ökade alkoholkonsumtionen när man provade att sänka skatten på alkoholhaltiga drycker. I Sverige skryter Miljöpartiet om hur olönsam kärnkraften är, vilket är ett sätt att säga att straffskatterna faktiskt fungerar. Av samma skäl är skatten på bilbränsle skyhög. Företag vill anställa utan att förlora lönsamheten, fondsparare vill ha avkastning så att mer pengar kan investeras i fonder, och så vidare.

Skatt skapar klassklyftor, och Sverige, som har ganska höga skatter, har således också ganska stora klassklyftor. Klassklyftorna kan givetvis inte försvinna helt, för om alla alltid har lika mycket pengar att röra sig med, försvinner en viktig motivation för entreprenörer att driva företag, och en viktig motivation för arbetstagare att faktiskt gå till jobbet. Det måste göra någon skillnad för den som kan bidra så att den väljer att göra det.

Men generellt sett ska inte gemene mans pengar användas till priviligierade människors hobbys.

Presstöd kan ersättas med sänkta arbetsgivaravgifter, så slipper den vanliga knegaren finansiera någon annans Dagens Nyheter. Trossamfundens olika bidrag kan ersättas med en medlemsavgift, så slipper den vanliga knegaren finansiera någon annans tro. Den vanliga arbetaren får mer ekonomisk frihet, och pengarna som samlas in genom olika beskattningar, kan läggas där alla har glädje av pengarna, nämligen på välfärden. Allt från sjukvård och barnomsorg till utbildning och polis. Som sig bör.

Beskattning är ett misslyckande, men nu får vi höra vår statsminister säga att det "finns utrymme". Vi har det alltså inte tillräckligt jävligt än?

*** PODCASTEN GOD TON PÅMINNER OSS OM KONSPIRATIONSTROENDES SÄTT ATT RESONERA ***

Även podcasten God Ton har pratat om Washingtons dokumenterade UFO-fenomen med ingen mindre än experten Clas Svahn. Programmet är bra, men jag redan visste sedan tidigare att programledaren Per Lindgren tror att det är rymdvarelser från andra solsystem som besöker oss. Baserat på bevis, enligt honom själv. Som lyssnare blir man frustrerad när han, som annars är så rationell, talar om detta, och jag vill kommentera bevisföringen som brukar användas i rymdvarelseförespråkarens försvarstal helt oberoende av vad Lindgren har sagt eller inte sagt, för det finns något som alla påstådda bevis för falska konspirationer har gemensamt, som man bör känna till.

"Bevis" i detta sammanhang är ofta vittnesmål i kombination med indicier som påstås styrka hypotesen, som måste ses i ljuset av att konspirationsanhängarna anser sig sitta på default-förklaringen, alltså den förklaring som ska gälla när inga andra har presenterats. Falska konspirationsteorier förnekar sig aldrig.

"Hur kan naturen skapa ögat" betyder egentligen "jag förstår inte hur ögat kan ha utvecklats" men antas betyda "endast gud kan skapa ögat".

"Varför är NASA:s bild på jorden manipulerad med ett bildbehandlingsprogram" betyder egentligen "jag förstår inte komplexiteten i planetfotografering" men antas betyda "jorden är platt".

"Massor av människors vittnesmål av detta oförklarliga flygande objekt stämmer överens med varandra" betyder egentligen (t.ex.) "många människor kan inte ge korrekta förklaringar till de fenomen de bevittnar" men antas betyda "rymdgubbar är på besök på jorden från ett avlägset solsystem".

"Varför rasade WTC:s tvillingtorn som de gjorde" betyder egentligen "hur de än rasar kommer jag att vända det emot den officiella förklaringen bakom raset" men antas betyda "ingen annan än den amerikanska regeringen kan ha orkestrerat förstörandet av byggnaderna".

Oavsett om det handlar om guds existens, jordens form eller UFO:n så kommer anhängaren att byta standard när han kommer in på den konspirationsteori han själv vurmar för. Det är vurmandet som får i övrigt intelligenta människor att omge sig av korkade resonemang. Nästan ingen rationell människa kommer att koppla (det korrekta) påståendet att vi inte vet vad som finns på månens baksida till slutsatsen att det bor enhörningar där, och nästan ingen rationell människa anser att ett bedyrande av hur lite vi vet, stärker enhörningshypotesen.

Men är du kristen, kommer du älska skitargument i guds favör, och tror du att vi har besök av rymdvarelser, kommer du älska skitargument i deras favör. På den punkten är konspirationsteorier religion och religion konspirationsteorier.

*** ÄVEN ATT ÄTA SILL KAN VARA AKTIVISM ***

Man får många små ledtrådar kring svenskens dåliga självkänsla, och det märks när man pratar om mat eftersom den är en så viktig del av svenskens identitet. I en allmän matdiskussion nämnde jag att jag gärna äter svensk husmanskost och att jag inte hoppat på det här med taco-fredag. Det skapade en hel del irritation. "Är det fel att ta intryck från utlandet?" undrade någon. Om man inte vet något om den svenska mentaliteten är frågan helt opåkallad, och det sakliga svaret är följande:


Svensk mat har inte utvecklats i ett vakuum, så den som äter svensk mat tar del av utländska intryck. Om det inte räcker, så gäller det att komma ihåg att utländsk mat överlever även om inte alla svenskar slaviskt köper det tv-reklamen säger att man ska köpa, vilket just nu är fredagstacos. Den svensk som väljer sill framför tacos behöver alltså inte ha något emot Mexiko, precis som den mexikan som väljer tacos framför sill inte ska behöva försvara något misstänkt sverigehat. Det finns något rasistiskt i att blänga på den som äter mat från sin kultur och ropa "duger inte svensk mat?" som jag gärna ställer mig över. Men kollektivismen är stark - om tv-reklamen säger att du ska äta fredagstacos, ska du äta fredagstacos!

Men det viktiga här är den alternativa standard som gäller just svenskens syn på svensk mat, som inte riktigt gäller andra landsmäns relation till sin mat. Kurder ifrågasätts inte om de gillar det kurdiska köket, albaner ifrågasätts inte om de gillar det albanska köket, men svensken som gillar det svenska köket, möts med en misstänksamhet som faktiskt är helt obefogad. Det finns ingen koppling mellan den inlagda sillen och rasismen. Men ändå det är något som skaver. Helst skulle köttbullar med potatis, pressgurka och lingonsylt vara en turkisk rätt, så den kan ätas med gott samvete av den sortens människa som annars utropar "är det fel att ta intryck från utlandet?" när en svensk äter svensk mat.

Vi ska vara stolta över vår matkultur, för det finns mycket fina rätter med en intressant historia att vårda och förvalta. Det handlar inte om att man ogillar utländsk mat, på något sett hotar utländsk mat eller ens har några problem med att erkänna de multinationella influenser som ibland finns att hitta i svensk mat. Och som en extra fördel, får du en del fantastiska och ganska unika smakupplevelser.

*** VAD ÄR CANCELKULTUR? ***

Cancelkultur är ett märkligt ord, men det heter som det heter på grund av engelskans cancel culture, vilket ungefär kan översättas till avbokningskultur. Cancelkultur är något dåligt, men man kan inte utan vidare hänvisa till cancelkultur, för väldigt få vet vad det betyder. Jag vill kommentera ett par vanliga missuppfattning och bidra med en rimlig definition, utan inbördes ordning.

Först har vi förväxlingen med konsumentkraft. Tänk dig att en företrädare för ett italienskt matmärke går ut i media med ett erkännande om sexköp, och att en mediaprofil intervjuar denne. Mediaprofilen får därmed erfara avbokningar av jobb. Detta är konsumentkraft, och det är något positivt. Det kan liknas med att någon annan inte köper havremjölk från ett bolag med samröre med en kolonial regering. Den som däremot ringer mediaprofilens uppdragsgivare och lobbar för en avbokning, sysslar med cancelkultur.

Cancelkultur handlar alltså inte om konsumentens eller marknadsaktörens rätt att välja, utan om sabotage mot en meningsmotståndares möjlighet att försörja sig. Om du företräder usla åsikter så finns det en viss risk att din meningsmotståndare klarar sig fint på den fria marknaden. I det läget måste du lobba för att sabotera för din meningsmotståndare. "Gör som jag vill, annars ringer jag till din arbetsgivare!"

Däremot, om du tillhör det goda lägret, räcker det att lägga korten på bordet och låta konsumentkraften ha sin gilla gång.

Ett försvar för cancelkultur som jag har fått höra är att om jag skulle vara missnöjd med en servitris så skulle jag begära att få tala med hennes chef. För mig är liknelsen helt befängd, för jag skulle välja ett annat café om den dåliga servicen upprepar sig, men jag inser att jag ska kommentera en främlings bild av mig, och det ställer jag gärna upp på. Givet att jag ofrivilligt accepterar rollen som skitstövel och faktiskt ber att få prata med chefen, så var servitrisen i ett uppdrag att tjäna mig. Den som pratar med en matprofil som har köpt sex, pratar om någon som inte är det.

Hur man än vrider och vänder på denna fråga, är cancelkultur något dåligt och konsumentkraft något bra. De som är anhängare av det förstnämnda, kommer givetvis att lägga ut rökridåer i debatten, och det kommer från insikten av att man lagt sina pengar i fel läger.

Uppdatering: Se gärna Alex O'Connors kritik mot cancelkultur.

*** DET ÄR INTE RYMDVARELSER SOM BESÖKER OSS ***

De UFO:n som USA har dokumenterat är inte utomjordingar. Vissa av dem har en av flera tänkbara naturliga förklaringar, andra är av helt okänd natur, men ingen är interstellära resenärer på besök på jorden, oavsett vad experterna säger. Här är blott några hinder, som var och ett ensamt är ett hinder stort nog för ett avfärdande av hypotesen om utomjordingar. Ursäkta att jag använder terrestriala tids- och avståndsmått - dessa måste såklart konverteras till den lokala enheten, i händelse av att texten läses av en rymdvarelse.

Ett riktigt snabbt rymdskepp skulle kunna färdas i 0,1% av ljushastigheten, vilket gör att tidsrymden mellan solen och Alfa Centauri är över fyra millennium. Mänskligheten har inte nått dit än men det är dock ingenting när man tittar på avståndet som en rymdvarelse kan behöva färdas för att nå oss. Förmodligen är dessa fyra millenium en miljarddel av restiden mellan två planeter bebodda av rymdresenärer. Oavsett om du satsar på korta ner tiden genom att gasa upp till 0,10001% av ljushastigheten (vilket är en väsentlig ökning) eller satsar på utrustning för att frysa ner resenärerna i ett skepp med tillräckliga mängder bränsle för resan i fråga, så är tidsrymderna en återvändsgränd av andra skäl.

Men rymdvarelserna kanske är mer avancerade än vi? Nej, de är förmodligen en produkt av evolution, och evolution befrämjar inte intelligens av den typen som behövs för att skapa rymdfartsteknik. Om de tänkta besökarna har rundat evolutionen genom att vara skapade, måste de som skapat besökarna antingen själva vara en produkt av evolutionen eller skapade av någon som är det, och i så fall inte mer tekniskt avancerad än sin skapare - en mänsklig hjärna är mer avancerad än den nionde generationens Intel-processor. Evolutionen premierar alltså inte den typen av intelligens som ens teoretiserar kring rymdfart.

Alla arter som lever på jorden är en produkt av evolution, hittills utan undantag. Det finns gott om arter med en intelligens överlägsen människans, så intelligens uppstår uppenbarligen i naturen. Som exempel har en kråka bättre förutsättningar att lära sig orsakssamband än en människa, men det är inte till stor hjälp när man tittar på vilka som trafikerar rymden. Människan har ett abstrakt språk, och nya generationer kan ackumulera kunskap från tidigare generationer och föra denna vidare till nästa. Givet alla miljarder arter som kommit och gått på jorden, är det blott en art som fått uppleva sig vara en produkt av denna märkliga vänstersvängen i evolutionsprocessen - människan. Och det är inte bara en välsignelse.

Evolutionen har en svaghet som slår ut arter som väljer just den specifika evolutionära stigen: Hög teknisk kompetens kommer från låg dito. Den säkra kärnkraften kom efter både kolkraften, oljekraften, den farliga kärnkraften och så vidare. Och när man väl nått ett stadie där man är mer framgångsrik än andra arter, tränger man undan inte bara dem, utan även det ekosystem man är förpassad till att leva i och av. Dinosaurier har levt på jorden i nästan 70 miljoner år, människan i 200.000 år, och har endast sysslat med rymdfart i 70 av dessa år, och problemen som planeten får erfara på grund av vår framgång har redan börjat, trots att vi inte regerat på jorden i några miljoner år. På grund av att vi är den sortens varelse som ens funderar på rymdvarelser, är vi samtidigt inte den varelse som kommer leva länge nog för att utveckla tekniken att besöka ett annat solsystem som, om det bär liv, förmodligen inte bär liv som sysslar med rymdfart.

Samma art som tänker blotta tanken på interstellära resor, är den art som sparkar undan benen för sig själv. Våra 70 år som rymdresenärer är en kort tid i Universums historia, som täcker en liten plats av Universums utbredning. Så varför lämnar experterna den dörren öppen? De experter som skapat modeller kring sannolikheten att utomjordiskt liv besöker oss lämnar faktiskt inte dörren öppen, övriga är säkert bara artiga och ödmjuka. Men svaret på frågan är och förblir nej.

Det finns en intressant paradox med interstellära resor: Du kommer fram snabbare genom att inte åka. Låt säga att en rymdvarelse som bor 1.000.000.000.000.000.000 ljusår från oss, utvecklar ett skepp som kan ta sig fram i svindlande 0,1% av ljushastigheten, och således kan avhandla sträckan på en triljon millenium, tänker "fuck this shit, vi kör", så kommer den som inte gör något förutom att äta chips och titta på gamla Seinfeld-repriser i 100 år, köra om dem med ett nyare rymdskepp som klarar 0,10001% av ljushastigheten. Vi som varelser har svårt att klara 100 år av chips och Seinfeld-repriser, och det är det i sammanhanget det lilla problemet.

Ljusets hastighet är egentligen en dålig term, för ljuset har ingen hastighet. Det är konsekvenser som har en hastighet. Om du tänder lampan i ett rum, kommer väggen bli belyst när konsekvensen av att lampan är tänd når väggen. När rymdvarelsen får reda på att jorden finns, har jorden varit borta sedan miljarder år - hur hittade han oss just nu? Han gjorde inte det.

*** HUR ROLIGT ÄR DET ATT FÖRLORA ETT RIKSDAGSVAL TILL DET ONDA LÄGRET? ***

Uppfattningen om partipolitik varierar från föreställningen om olika sidors olika visioner om hur vägen till välstånd ser ut, till föreställningen om att motståndarlägret är "det onda lägret" som på något vis vill sabotera för folket, särskilt för redan utsatta. I de mest extrema fallen det till och med förekommit ledartexter om att opposition är en sjukdom. Detta span av föreställningar kan man ana när t.ex. CUF, som tillhör den extrema finansiella högerkanten, vill avskaffa LAS, blir avslöjade av den extrema finansiella vänstern för att de i själva verket vill göra det lättare att sparka personal. Det är såklart sant att det är tryggare för en företagare att anställa om anställningen kan avbrytas efter företagarens behov, men det finns en misstanke från den finansiella vänstern om att den finansiella högern vill avveckla sin personalstyrka (och således sin möjlighet att tjäna pengar). Så hur roligt är det att förlora ett riksdagsval till det onda lägret?

Om CUF själva skulle tolka försvaret av LAS lika skevt, skulle de tro att den finansiella vänstern vill omöjliggöra anställning genom att försvåra avsked av personal. Men vi vet att det inte (heller) är sant - de vill skapa trygghet för människor med en anställning.

Det som möjligtvis saknas i Sverige är en träning i att förlora riksdagsval. Den erfarenheten finns på högerkanten, men är ganska sällsynt på vänsterkanten, vilket ger en skev balans i hur exponerad man för opposition, och rimligtvis en skev balans i hur tränad man är att leva i ett land som styrs av motståndarpartiet. Sverige har haft 34 riksdagsval, där 24 har vunnits av vänstern. Under kristider (1940, 1944) har högern ingått i regeringen i en gemensam strävan, men mitten och högern har alltså bara 10 segrar, där hälften av dessa inträffade före 1930! Om man är vänstersympatisör, kan man alltså ganska oemotsagt odla föreställningen att det finns en "bra sida" och en "dålig sida". Men vad händer då när den bra sidan blir avslöjade med fingrarna i syltburken?

Ett normalt förhållningssätt måste vara att transparens är något bra, och att även om man sympatiserar med en politisk modell, så förstår man att det välbetalda riksdagspolitikeryrket lockar till sig korrupta människor som vill komma åt de privilegier som endast kan åtnjutas där, och att det egna lägret således också ibland avslöjas för korruption. Men i den sneda maktbalans vi ser i Sverige finns det fler och fler röster som helt enkelt vill styra media och begränsa granskning, vilket vi ser i allt från Jan Guillous irritation av att statlig media granskas till regeringsförslaget om att "kvalitativ media" ska beviljas välfärdspengar som belöning för sin verksamhet.

Det vi egentligen borde sträva efter, är att maktskifte är något normalt. Det förhindrar att en stor minoritet aldrig får chansen till inflytande, och det raderar förutfattade meningar om en opposition som endast kan vårdas så länge deras politik aldrig införs. För att komma dit måste vi ha fri media, som inte styrs av staten. Så länge tidningar har ett ekonomiskt incitament att leva upp till bidragskriterier och så länge staten både själv sysslar med och kontrollerar radio och tv, kommer vi aldrig komma dit. Så när statligt kontrollerad försvaras av demokratiska skäl, är det något som inte riktigt stämmer.

*** POLITIKERNA SVARAR OM SUPERBUSSARNA I ÖREBRO ***

Projektet med superbussar (kallas BRT) i Örebro har rört upp en del frågor, så Nerikes Allehanda erbjöd medborgarna att ställa frågor till politikerna, så att de fick en chans att svara. Jag har hittat fyra konkreta besked:


Fråga: Blir det bättre för funktionsnedsatta med BRT?
Svar: Med tätare turer slipper de hålla reda på tidtabellen.

Fråga: Hur är BRT bättre för miljön?
Svar: Om fler åker buss istället för bil så minskar bullret och utsläppen.

Fråga: I Malmö kommer det ökande bussåkandet från minskad cyklism, inte från minskad bilism.
Svar: Ökningen är ungefär 30%.

Fråga: Hur stor del av den trettioprocentiga ökningen kommer från just biltrafiken?
Svar: Ökningen är ungefär 10-32%.

Men i övrigt var det mest önskningar och förhoppningar.

*** STAFFAN DOPPING OCH TILLSTÅNDET FÖR SVENSK DEMOKRATI ***

 Humanisterna samtalar med journalisten Staffan Dopping om tillståndet för svensk demokrati.

*** JONNA "VOLVO" SIMA ***

Som en tjänst till framtidens arkeologer om hur 2020-talet egentligen var, vill jag bevara ögonblicket då Aftonbladets Jonna Sima upptäckte bilfirman Volvos logotyp. Återgivningen är ett sammandrag utan exakta citat, med källhänvisningar i länkform.


Jonna Sima 22/4:

Varför har Volvo en manlighetssymbol som logotyp? Känns ju minst sagt stereotypt och omodernt.

Volvo:

- Det är den kemiska symbolen för järn. Vi vill signalera stål, styrka, säkerhet, kvalitet och varaktighet.

Jonna Sima:

- Tack för förklaringen. Men det skickar ut fel signaler!

Mitt i allt tumult twittrar hon ut en bild på en hibiskus (apropå könssymboler) som heter Sima, medan jag raljerar över sanskrit-teknet för lycka som används av hinduerna, som också råkar användas på nazisternas flagga.

Men när polletten äntligen trillat ner beträffande vilka signaler man skickar ut - järn - kommer nästa fråga i ett nu raderat tweet: "Varför hör järn ihop med volvobilar?" Ridå!

*** PUBLIC SERVICE OCH SINGLE POINT OF FAILURE I SVENSK DEMOKRATI ***

 Vissa system har ett single point of failure, alltså en del som drar med sig hela systemet om den slutar fungera. Den som sett filmen Stjärnornas krig är bekant med ett lysande exempel på detta: Rymdstationen Dödsstjärnan är till synes oförstörbar, men den centrala reaktorn som driver dödsstjärnan har en partikelavgasventil (?) som leder ända ut till dess yttre hölje, och om man skjuter med sin laserkanon in i den öppningen så exploderar hela rymdbasen.

Svensk demokrati har en liknande single point of failure. Man kan ana vad det handlar om när man ser hur det svenska etablissemanget tassar på tå kring kriminella element som producerar populärmusik. Från högerut har det diskuterats att svensk public service-media ska fokusera mer på public service-program och mindre på lätt underhållning som modern listpop. Jimmie Åkesson har t.ex. sagt att han inte har något emot att Sveriges Radio P3 (som spelar just modern listpop) läggs ner, vilket energiminister Anders Ygeman beskrivit som "ett hot mot demokratin" i SVT-programmet 30 minuter, och han får medhåll av VLT som beskriver ett mer renodlat public service som "ett allvarligt hot mot demokratin".

Om vi backar till tiden då Sveriges Radio inte spelade listpop, till den tiden då varken P3 (60-tal) eller P4 (80-tal) fanns, kallade vi ändå Sverige för en demokrati. Förr var det listpopen som sådan som var farligt för demokratin, men idag har vi hängt upp demokratin på att staten sänder den i radio. Vad har hänt?

Kultur är makt. Kultur formar folket. Den som kontrollerar kulturen kontrollerar världen. Om den fria marknaden sköter underhållningen antas vi bli intellektuellt utarmade. Det blir Let's dance och Sveriges mästerkock av allt samman, och Sverige förvandlas till en intellektuell öken. Så om staten stod för utbudet av media så kan man använda lätt underhållning (Yasins musik, Lasse Kroners tv-program) för att locka in medborgaren till statlig radio och tv, och väl där, forma och fostra medborgaren på önskvärt vis. Intellektuella radioprogram från "en oberoende källa" som alla måste vara med och finansiera, kan presenteras mellan låtarna. Annars anses vi sakna demokrati.

I Sverige var både radio och tv olagligt fram till år 1987, men egentligen har vi inte fri radio och tv idag heller. Eftersom dessa medier antas vara så inflytelserika så måste den som vill sända radio eller tv följa det sändningsavtal som upprättas med staten. Jag har länge tyckt att detta är ett problem, men idag inser jag att det är ett övergående sådant. När jag gick i skolan på 1980-talet hade vi som stående läxa att titta på SVT:s nyhetssändningar, och jag inser att min generation inte fört över detta till (de nu vuxna) barnen, som hellre konsumerar tv och radio via helt oreglerade streamingtjänster.

Jag tänker ofta på det när jag pratar i podcasts eller på YouTube. "Det här hade aldrig gått att säga i radio eller tv", men vad spelar det för roll när publiken ändå är på väg ut på nätet? Där är allt oreglerat, där får man säga vad man vill. Några miljarder varje år som kunde ha gått till välfärd, går till ett public service som färre och färre konsumerar. Värre än så är det inte. På internet finns inga gränser förutom lagen - här säger vi vad vi vill, utan hänsyn till några sändningstillstånd eller vilka åtaganden som ingår i ett sådant. Filmmagasinet Flimmer Duo är fritt för att vi säger vad vi vill i det, det är fritt för att det är frivilligfinansierat, det är fritt för att det är gratis att titta och det är fritt för att producenten inte svarar inför någon annan än sig själv och sin vision med programmet.

Idag är jag mer besvärad av presstödet. Pressfrihet är sedan gammalt i Sverige, men på sistone har staten börjat vifta med pengar framför de tidningar som lever upp till vissa krav. Som konsument förväntas jag tänka att vissa lever upp till dessa krav och därför beviljas bidrag, andra gör det inte. Men det finns en risk att presstödet misstänkliggör tidningen. Råkar de agera så som staten vill, och därför får sitt bidrag beviljat, eller tummar de på sin frihet och sitt oberoende för att komma åt pengarna som staten lockar med? Jag skulle hellre se att dessa pengar användes för att skapa en modern förlossningsklinik i Karlskoga.


*** AMERICAN HUMANIST ASSOCIATIONS BEDRÖVLIGA UTTALANDE OM DAWKINS ***

Jag tar avstånd från American Humanist Associations uttalande om Richard Dawkins. Den intellektuella friheten är oerhört viktig, och med det följer att i princip alla sakfrågor ska vara föremål för fritt samtal. Som humanist söker jag inte konsensus i alla frågor, utan möjligheten tala fritt och föra en saklig debatt, även när en ståndpunkt som av vissa uppfattas som hållen av en marginaliserad grupp kritiseras.

För 10 dagar sedan påpekade Richard Dawkins helt korrekt på Twitter att en vit kvinna inom National Association for the Advancement of Colored People blev vanärad på grund av att hon identifierar sig som svart. Han skrev även, också helt korrekt, att man blir vanärad om man inte accepterar att en man som identifierar sig som kvinna är en kvinna. Han avslutade med en uppmaning till diskussion.

Detta ledde till att American Humanist Association (AHA) återkallar sitt erkännandepris (1996) från Dawkins och hävdar att han "gör uttalanden som ger sken av att vara vetenskapliga för att förnedra marginaliserade grupper". Återkallandet av priset besvärar mig inte, men deras uttalande gör mig förfärad. Det vittnar om en politisering till den grad att man inte ens kan läsa en uppmaning till att diskutera, utan att lägga värderingar i uppmaningen, som man tillskriver den som lämnar uppmaningen.

AHA klär Dawkins i de attribut som krävs för att han ska passa in i deras stereotypa bild av någon som vill prata om precis dessa fenomen, kallar honom ovetenskaplig, och hanterar honom därefter. Men det han gjorde var ett försök att skapa en diskussion kring ett intressant socialt fenomen kopplat till ras- och könsidentitet. Att som AHA gjort i detta fall, göra negativa antaganden om den som vill skapa en offentlig diskussion kring sociala fenomen, för att de ämnen som tas upp är så laddade att man är helt oförmögen att över huvudet taget inte klarar att höra talas om dem, är varken humanistiskt eller vetenskapligt. Det skapar stigmatisering kring viktiga frågor och alienering av den som försöker bryta ny kunskap.

Därför vill jag säga att det inte är rasism att vilja prata om social stigmatisering kring rasidentitet och det är inte könsdiskriminering att vilja prata om social stigmatisering kring könsidentitet. Men det är något som inte står rätt till hos AHA när det öppna samtalet kring dessa frågor irrationellt hanteras som om så vore fallet. Jag lägger ingen värdering i återkallandet av erkännandepriset, men jag måste uttala mig när de, som i detta fall, gör uttalanden som inte stämmer.