Nytt från bloggen:

*** ALLA SKA HA DET LIKA JÄVLIGT? ***

Det är absolut solklart att många skaffar politiska visioner som inte är baserade på visionen om att alla ska ha det så bra som möjligt, utan på ideologier man har vuxit fast i, av en eller annan anledning. Jag tror att det var när Maria Ripenberg för en tid sedan lade ut texten om varför man inte ska kontakta nätdoktorer på Nerikes Allehandas ledarsida.

*** PODCASTEN GOD TON PÅMINNER OSS OM KONSPIRATIONSTROENDES SÄTT ATT RESONERA ***

Även podcasten God Ton har pratat om Washingtons dokumenterade UFO-fenomen med ingen mindre än experten Clas Svahn. Programmet är bra, men jag redan visste sedan tidigare att programledaren Per Lindgren tror att det är rymdvarelser från andra solsystem som besöker oss. Baserat på bevis, enligt honom själv. Som lyssnare blir man frustrerad när han, som annars är så rationell, talar om detta, och jag vill kommentera bevisföringen som brukar användas i rymdvarelseförespråkarens försvarstal helt oberoende av vad Lindgren har sagt eller inte sagt, för det finns något som alla påstådda bevis för falska konspirationer har gemensamt, som man bör känna till.

"Bevis" i detta sammanhang är ofta vittnesmål i kombination med indicier som påstås styrka hypotesen, som måste ses i ljuset av att konspirationsanhängarna anser sig sitta på default-förklaringen, alltså den förklaring som ska gälla när inga andra har presenterats. Falska konspirationsteorier förnekar sig aldrig.

"Hur kan naturen skapa ögat" betyder egentligen "jag förstår inte hur ögat kan ha utvecklats" men antas betyda "endast gud kan skapa ögat".

"Varför är NASA:s bild på jorden manipulerad med ett bildbehandlingsprogram" betyder egentligen "jag förstår inte komplexiteten i planetfotografering" men antas betyda "jorden är platt".

"Massor av människors vittnesmål av detta oförklarliga flygande objekt stämmer överens med varandra" betyder egentligen (t.ex.) "många människor kan inte ge korrekta förklaringar till de fenomen de bevittnar" men antas betyda "rymdgubbar är på besök på jorden från ett avlägset solsystem".

"Varför rasade WTC:s tvillingtorn som de gjorde" betyder egentligen "hur de än rasar kommer jag att vända det emot den officiella förklaringen bakom raset" men antas betyda "ingen annan än den amerikanska regeringen kan ha orkestrerat förstörandet av byggnaderna".

Oavsett om det handlar om guds existens, jordens form eller UFO:n så kommer anhängaren att byta standard när han kommer in på den konspirationsteori han själv vurmar för. Det är vurmandet som får i övrigt intelligenta människor att omge sig av korkade resonemang. Nästan ingen rationell människa kommer att koppla (det korrekta) påståendet att vi inte vet vad som finns på månens baksida till slutsatsen att det bor enhörningar där, och nästan ingen rationell människa anser att ett bedyrande av hur lite vi vet, stärker enhörningshypotesen.

Men är du kristen, kommer du älska skitargument i guds favör, och tror du att vi har besök av rymdvarelser, kommer du älska skitargument i deras favör. På den punkten är konspirationsteorier religion och religion konspirationsteorier.

*** ÄVEN ATT ÄTA SILL KAN VARA AKTIVISM ***

Man får många små ledtrådar kring svenskens dåliga självkänsla, och det märks när man pratar om mat eftersom den är en så viktig del av svenskens identitet. I en allmän matdiskussion nämnde jag att jag gärna äter svensk husmanskost och att jag inte hoppat på det här med taco-fredag. Det skapade en hel del irritation. "Är det fel att ta intryck från utlandet?" undrade någon. Om man inte vet något om den svenska mentaliteten är frågan helt opåkallad, och det sakliga svaret är följande:

*** VAD ÄR CANCELKULTUR? ***

Cancelkultur är ett märkligt ord, men det heter som det heter på grund av engelskans cancel culture, vilket ungefär kan översättas till avbokningskultur. Cancelkultur är något dåligt, men man kan inte utan vidare hänvisa till cancelkultur, för väldigt få vet vad det betyder. Jag vill kommentera ett par vanliga missuppfattning och bidra med en rimlig definition, utan inbördes ordning.

Först har vi förväxlingen med konsumentkraft. Tänk dig att en företrädare för ett italienskt matmärke går ut i media med ett erkännande om sexköp, och att en mediaprofil intervjuar denne. Mediaprofilen får därmed erfara avbokningar av jobb. Detta är konsumentkraft, och det är något positivt. Det kan liknas med att någon annan inte köper havremjölk från ett bolag med samröre med en kolonial regering. Den som däremot ringer mediaprofilens uppdragsgivare och lobbar för en avbokning, sysslar med cancelkultur.

Cancelkultur handlar alltså inte om konsumentens eller marknadsaktörens rätt att välja, utan om sabotage mot en meningsmotståndares möjlighet att försörja sig. Om du företräder usla åsikter så finns det en viss risk att din meningsmotståndare klarar sig fint på den fria marknaden. I det läget måste du lobba för att sabotera för din meningsmotståndare. "Gör som jag vill, annars ringer jag till din arbetsgivare!"

Däremot, om du tillhör det goda lägret, räcker det att lägga korten på bordet och låta konsumentkraften ha sin gilla gång.

Ett försvar för cancelkultur som jag har fått höra är att om jag skulle vara missnöjd med en servitris så skulle jag begära att få tala med hennes chef. För mig är liknelsen helt befängd, för jag skulle välja ett annat café om den dåliga servicen upprepar sig, men jag inser att jag ska kommentera en främlings bild av mig, och det ställer jag gärna upp på. Givet att jag ofrivilligt accepterar rollen som skitstövel och faktiskt ber att få prata med chefen, så var servitrisen i ett uppdrag att tjäna mig. Den som pratar med en matprofil som har köpt sex, pratar om någon som inte är det.

Hur man än vrider och vänder på denna fråga, är cancelkultur något dåligt och konsumentkraft något bra. De som är anhängare av det förstnämnda, kommer givetvis att lägga ut rökridåer i debatten, och det kommer från insikten av att man lagt sina pengar i fel läger.

*** DET ÄR INTE RYMDVARELSER SOM BESÖKER OSS ***

De UFO:n som USA har dokumenterat är inte utomjordingar. Vissa av dem har en av flera tänkbara naturliga förklaringar, andra är av helt okänd natur, men ingen är interstellära resenärer på besök på jorden, oavsett vad experterna säger. Här är blott några hinder, som var och ett ensamt är ett hinder stort nog för ett avfärdande av hypotesen om utomjordingar. Ursäkta att jag använder terrestriala tids- och avståndsmått - dessa måste såklart konverteras till den lokala enheten, i händelse av att texten läses av en rymdvarelse.

Ett riktigt snabbt rymdskepp skulle kunna färdas i 0,1% av ljushastigheten, vilket gör att tidsrymden mellan solen och Alfa Centauri är över fyra millennium. Mänskligheten har inte nått dit än men det är dock ingenting när man tittar på avståndet som en rymdvarelse kan behöva färdas för att nå oss. Förmodligen är dessa fyra millenium en miljarddel av restiden mellan två planeter bebodda av rymdresenärer. Oavsett om du satsar på korta ner tiden genom att gasa upp till 0,10001% av ljushastigheten (vilket är en väsentlig ökning) eller satsar på utrustning för att frysa ner resenärerna i ett skepp med tillräckliga mängder bränsle för resan i fråga, så är tidsrymderna en återvändsgränd av andra skäl.

Men rymdvarelserna kanske är mer avancerade än vi? Nej, de är förmodligen en produkt av evolution, och evolution befrämjar inte intelligens av den typen som behövs för att skapa rymdfartsteknik. Om de tänkta besökarna har rundat evolutionen genom att vara skapade, måste de som skapat besökarna antingen själva vara en produkt av evolutionen eller skapade av någon som är det, och i så fall inte mer tekniskt avancerad än sin skapare - en mänsklig hjärna är mer avancerad än den nionde generationens Intel-processor. Evolutionen premierar alltså inte den typen av intelligens som ens teoretiserar kring rymdfart.

Alla arter som lever på jorden är en produkt av evolution, hittills utan undantag. Det finns gott om arter med en intelligens överlägsen människans, så intelligens uppstår uppenbarligen i naturen. Som exempel har en kråka bättre förutsättningar att lära sig orsakssamband än en människa, men det är inte till stor hjälp när man tittar på vilka som trafikerar rymden. Människan har ett abstrakt språk, och nya generationer kan ackumulera kunskap från tidigare generationer och föra denna vidare till nästa. Givet alla miljarder arter som kommit och gått på jorden, är det blott en art som fått uppleva sig vara en produkt av denna märkliga vänstersvängen i evolutionsprocessen - människan. Och det är inte bara en välsignelse.

Evolutionen har en svaghet som slår ut arter som väljer just den specifika evolutionära stigen: Hög teknisk kompetens kommer från låg dito. Den säkra kärnkraften kom efter både kolkraften, oljekraften, den farliga kärnkraften och så vidare. Och när man väl nått ett stadie där man är mer framgångsrik än andra arter, tränger man undan inte bara dem, utan även det ekosystem man är förpassad till att leva i och av. Dinosaurier har levt på jorden i nästan 70 miljoner år, människan i 200.000 år, och har endast sysslat med rymdfart i 70 av dessa år, och problemen som planeten får erfara på grund av vår framgång har redan börjat, trots att vi inte regerat på jorden i några miljoner år. På grund av att vi är den sortens varelse som ens funderar på rymdvarelser, är vi samtidigt inte den varelse som kommer leva länge nog för att utveckla tekniken att besöka ett annat solsystem som, om det bär liv, förmodligen inte bär liv som sysslar med rymdfart.

Samma art som tänker blotta tanken på interstellära resor, är den art som sparkar undan benen för sig själv. Våra 70 år som rymdresenärer är en kort tid i Universums historia, som täcker en liten plats av Universums utbredning. Så varför lämnar experterna den dörren öppen? De experter som skapat modeller kring sannolikheten att utomjordiskt liv besöker oss lämnar faktiskt inte dörren öppen, övriga är säkert bara artiga och ödmjuka. Men svaret på frågan är och förblir nej.

Det finns en intressant paradox med interstellära resor: Du kommer fram snabbare genom att inte åka. Låt säga att en rymdvarelse som bor 1.000.000.000.000.000.000 ljusår från oss, utvecklar ett skepp som kan ta sig fram i svindlande 0,1% av ljushastigheten, och således kan avhandla sträckan på en triljon millenium, tänker "fuck this shit, vi kör", så kommer den som inte gör något förutom att äta chips och titta på gamla Seinfeld-repriser i 100 år, köra om dem med ett nyare rymdskepp som klarar 0,10001% av ljushastigheten. Vi som varelser har svårt att klara 100 år av chips och Seinfeld-repriser, och det är det i sammanhanget det lilla problemet.

Ljusets hastighet är egentligen en dålig term, för ljuset har ingen hastighet. Det är konsekvenser som har en hastighet. Om du tänder lampan i ett rum, kommer väggen bli belyst när konsekvensen av att lampan är tänd når väggen. När rymdvarelsen får reda på att jorden finns, har jorden varit borta sedan miljarder år - hur hittade han oss just nu? Han gjorde inte det.

*** HUR ROLIGT ÄR DET ATT FÖRLORA ETT RIKSDAGSVAL TILL DET ONDA LÄGRET? ***

Uppfattningen om partipolitik varierar från föreställningen om olika sidors olika visioner om hur vägen till välstånd ser ut, till föreställningen om att motståndarlägret är "det onda lägret" som på något vis vill sabotera för folket, särskilt för redan utsatta. I de mest extrema fallen det till och med förekommit ledartexter om att opposition är en sjukdom. Detta span av föreställningar kan man ana när t.ex. CUF, som tillhör den extrema finansiella högerkanten, vill avskaffa LAS, blir avslöjade av den extrema finansiella vänstern för att de i själva verket vill göra det lättare att sparka personal. Det är såklart sant att det är tryggare för en företagare att anställa om anställningen kan avbrytas efter företagarens behov, men det finns en misstanke från den finansiella vänstern om att den finansiella högern vill avveckla sin personalstyrka (och således sin möjlighet att tjäna pengar). Så hur roligt är det att förlora ett riksdagsval till det onda lägret?

Om CUF själva skulle tolka försvaret av LAS lika skevt, skulle de tro att den finansiella vänstern vill omöjliggöra anställning genom att försvåra avsked av personal. Men vi vet att det inte (heller) är sant - de vill skapa trygghet för människor med en anställning.

Det som möjligtvis saknas i Sverige är en träning i att förlora riksdagsval. Den erfarenheten finns på högerkanten, men är ganska sällsynt på vänsterkanten, vilket ger en skev balans i hur exponerad man för opposition, och rimligtvis en skev balans i hur tränad man är att leva i ett land som styrs av motståndarpartiet. Sverige har haft 34 riksdagsval, där 24 har vunnits av vänstern. Under kristider (1940, 1944) har högern ingått i regeringen i en gemensam strävan, men mitten och högern har alltså bara 10 segrar, där hälften av dessa inträffade före 1930! Om man är vänstersympatisör, kan man alltså ganska oemotsagt odla föreställningen att det finns en "bra sida" och en "dålig sida". Men vad händer då när den bra sidan blir avslöjade med fingrarna i syltburken?

Ett normalt förhållningssätt måste vara att transparens är något bra, och att även om man sympatiserar med en politisk modell, så förstår man att det välbetalda riksdagspolitikeryrket lockar till sig korrupta människor som vill komma åt de privilegier som endast kan åtnjutas där, och att det egna lägret således också ibland avslöjas för korruption. Men i den sneda maktbalans vi ser i Sverige finns det fler och fler röster som helt enkelt vill styra media och begränsa granskning, vilket vi ser i allt från Jan Guillous irritation av att statlig media granskas till regeringsförslaget om att "kvalitativ media" ska beviljas välfärdspengar som belöning för sin verksamhet.

Det vi egentligen borde sträva efter, är att maktskifte är något normalt. Det förhindrar att en stor minoritet aldrig får chansen till inflytande, och det raderar förutfattade meningar om en opposition som endast kan vårdas så länge deras politik aldrig införs. För att komma dit måste vi ha fri media, som inte styrs av staten. Så länge tidningar har ett ekonomiskt incitament att leva upp till bidragskriterier och så länge staten både själv sysslar med och kontrollerar radio och tv, kommer vi aldrig komma dit. Så när statligt kontrollerad försvaras av demokratiska skäl, är det något som inte riktigt stämmer.

*** POLITIKERNA SVARAR OM SUPERBUSSARNA I ÖREBRO ***

Projektet med superbussar (kallas BRT) i Örebro har rört upp en del frågor, så Nerikes Allehanda erbjöd medborgarna att ställa frågor till politikerna, så att de fick en chans att svara. Jag har hittat fyra konkreta besked:

*** STAFFAN DOPPING OCH TILLSTÅNDET FÖR SVENSK DEMOKRATI ***

 Humanisterna samtalar med journalisten Staffan Dopping om tillståndet för svensk demokrati.

*** JONNA "VOLVO" SIMA ***

Som en tjänst till framtidens arkeologer om hur 2020-talet egentligen var, vill jag bevara ögonblicket då Aftonbladets Jonna Sima upptäckte bilfirman Volvos logotyp. Återgivningen är ett sammandrag utan exakta citat, med källhänvisningar i länkform.

*** PUBLIC SERVICE OCH SINGLE POINT OF FAILURE I SVENSK DEMOKRATI ***

 Vissa system har ett single point of failure, alltså en del som drar med sig hela systemet om den slutar fungera. Den som sett filmen Stjärnornas krig är bekant med ett lysande exempel på detta: Rymdstationen Dödsstjärnan är till synes oförstörbar, men den centrala reaktorn som driver dödsstjärnan har en partikelavgasventil (?) som leder ända ut till dess yttre hölje, och om man skjuter med sin laserkanon in i den öppningen så exploderar hela rymdbasen.

Svensk demokrati har en liknande single point of failure. Man kan ana vad det handlar om när man ser hur det svenska etablissemanget tassar på tå kring kriminella element som producerar populärmusik. Från högerut har det diskuterats att svensk public service-media ska fokusera mer på public service-program och mindre på lätt underhållning som modern listpop. Jimmie Åkesson har t.ex. sagt att han inte har något emot att Sveriges Radio P3 (som spelar just modern listpop) läggs ner, vilket energiminister Anders Ygeman beskrivit som "ett hot mot demokratin" i SVT-programmet 30 minuter, och han får medhåll av VLT som beskriver ett mer renodlat public service som "ett allvarligt hot mot demokratin".

Om vi backar till tiden då Sveriges Radio inte spelade listpop, till den tiden då varken P3 (60-tal) eller P4 (80-tal) fanns, kallade vi ändå Sverige för en demokrati. Förr var det listpopen som sådan som var farligt för demokratin, men idag har vi hängt upp demokratin på att staten sänder den i radio. Vad har hänt?

Kultur är makt. Kultur formar folket. Den som kontrollerar kulturen kontrollerar världen. Om den fria marknaden sköter underhållningen antas vi bli intellektuellt utarmade. Det blir Let's dance och Sveriges mästerkock av allt samman, och Sverige förvandlas till en intellektuell öken. Så om staten stod för utbudet av media så kan man använda lätt underhållning (Yasins musik, Lasse Kroners tv-program) för att locka in medborgaren till statlig radio och tv, och väl där, forma och fostra medborgaren på önskvärt vis. Intellektuella radioprogram från "en oberoende källa" som alla måste vara med och finansiera, kan presenteras mellan låtarna. Annars anses vi sakna demokrati.

I Sverige var både radio och tv olagligt fram till år 1987, men egentligen har vi inte fri radio och tv idag heller. Eftersom dessa medier antas vara så inflytelserika så måste den som vill sända radio eller tv följa det sändningsavtal som upprättas med staten. Jag har länge tyckt att detta är ett problem, men idag inser jag att det är ett övergående sådant. När jag gick i skolan på 1980-talet hade vi som stående läxa att titta på SVT:s nyhetssändningar, och jag inser att min generation inte fört över detta till (de nu vuxna) barnen, som hellre konsumerar tv och radio via helt oreglerade streamingtjänster.

Jag tänker ofta på det när jag pratar i podcasts eller på YouTube. "Det här hade aldrig gått att säga i radio eller tv", men vad spelar det för roll när publiken ändå är på väg ut på nätet? Där är allt oreglerat, där får man säga vad man vill. Några miljarder varje år som kunde ha gått till välfärd, går till ett public service som färre och färre konsumerar. Värre än så är det inte. På internet finns inga gränser förutom lagen - här säger vi vad vi vill, utan hänsyn till några sändningstillstånd eller vilka åtaganden som ingår i ett sådant. Filmmagasinet Flimmer Duo är fritt för att vi säger vad vi vill i det, det är fritt för att det är frivilligfinansierat, det är fritt för att det är gratis att titta och det är fritt för att producenten inte svarar inför någon annan än sig själv och sin vision med programmet.

Idag är jag mer besvärad av presstödet. Pressfrihet är sedan gammalt i Sverige, men på sistone har staten börjat vifta med pengar framför de tidningar som lever upp till vissa krav. Som konsument förväntas jag tänka att vissa lever upp till dessa krav och därför beviljas bidrag, andra gör det inte. Men det finns en risk att presstödet misstänkliggör tidningen. Råkar de agera så som staten vill, och därför får sitt bidrag beviljat, eller tummar de på sin frihet och sitt oberoende för att komma åt pengarna som staten lockar med? Jag skulle hellre se att dessa pengar användes för att skapa en modern förlossningsklinik i Karlskoga.

*** AMERICAN HUMANIST ASSOCIATIONS BEDRÖVLIGA UTTALANDE OM DAWKINS ***

Jag tar avstånd från American Humanist Associations uttalande om Richard Dawkins. Den intellektuella friheten är oerhört viktig, och med det följer att i princip alla sakfrågor ska vara föremål för fritt samtal. Som humanist söker jag inte konsensus i alla frågor, utan möjligheten tala fritt och föra en saklig debatt, även när en ståndpunkt som av vissa uppfattas som hållen av en marginaliserad grupp kritiseras.

För 10 dagar sedan påpekade Richard Dawkins helt korrekt på Twitter att en vit kvinna inom National Association for the Advancement of Colored People blev vanärad på grund av att hon identifierar sig som svart. Han skrev även, också helt korrekt, att man blir vanärad om man inte accepterar att en man som identifierar sig som kvinna är en kvinna. Han avslutade med en uppmaning till diskussion.

Detta ledde till att American Humanist Association (AHA) återkallar sitt erkännandepris (1996) från Dawkins och hävdar att han "gör uttalanden som ger sken av att vara vetenskapliga för att förnedra marginaliserade grupper". Återkallandet av priset besvärar mig inte, men deras uttalande gör mig förfärad. Det vittnar om en politisering till den grad att man inte ens kan läsa en uppmaning till att diskutera, utan att lägga värderingar i uppmaningen, som man tillskriver den som lämnar uppmaningen.

AHA klär Dawkins i de attribut som krävs för att han ska passa in i deras stereotypa bild av någon som vill prata om precis dessa fenomen, kallar honom ovetenskaplig, och hanterar honom därefter. Men det han gjorde var ett försök att skapa en diskussion kring ett intressant socialt fenomen kopplat till ras- och könsidentitet. Att som AHA gjort i detta fall, göra negativa antaganden om den som vill skapa en offentlig diskussion kring sociala fenomen, för att de ämnen som tas upp är så laddade att man är helt oförmögen att över huvudet taget inte klarar att höra talas om dem, är varken humanistiskt eller vetenskapligt. Det skapar stigmatisering kring viktiga frågor och alienering av den som försöker bryta ny kunskap.

Därför vill jag säga att det inte är rasism att vilja prata om social stigmatisering kring rasidentitet och det är inte könsdiskriminering att vilja prata om social stigmatisering kring könsidentitet. Men det är något som inte står rätt till hos AHA när det öppna samtalet kring dessa frågor irrationellt hanteras som om så vore fallet. Jag lägger ingen värdering i återkallandet av erkännandepriset, men jag måste uttala mig när de, som i detta fall, gör uttalanden som inte stämmer.

*** 2020 ÅRS SIFFROR FÖR SVENSKA KYRKAN ÄR PÅ PLATS ***

Nu har Svenska kyrkan redovisat sina siffror för 2020 (2019 finns här). Antalet medlemmar har gått från knappt sju miljoner år 2005 till 5 728 746 medlemmar i 2020 års slut.

Folkmängden har ökat med 1,3 miljoner personer sedan 2005.

I förhållande till varandra ser de ut så här:

Trenden med en minskad utträdeshastighet har brutits rejält.

De hittills säkerställda siffrorna säger oss att andelen medlemmar per år ser ut så här:

Jag återkommer när siffrorna för 2021 är redovisade.

*** PÅSKEN VISAR TYDLIGT ATT KRISTENDOM ÄR MYTOLOGI ***

Påsken är ett pedagogiskt tillfälle för den som vill göra poängen att gud trots allt kanske inte finns på riktigt. Inget enskilt argument träffar gud speciellt hårt, men olika argument träffar olika uttolkningar olika hårt, och följande argument behandlar den så kallade "kristna vetenskapen", alltså de som anser att religionen faktiskt beskriver verkligheten. Ofta härleds följande två slutsatser om yttervärlden från den specifika uttolkningen:

- Jesus har verkligen funnits som en riktig människa för 2000 år sedan i Mellanöstern.

- Gud är ett väsen som faktiskt finns och som inte har ett nollavtryck i den fysiska världen, som kan upplevas.

"Kristen vetenskap" är en juvenil och naiv uttolkning av kristendomen, som möjligtvis kan liknas med den naturalistiska motpolen som kallas för "scientism", givet skillnaden att scientismen åtminstone i teorin skulle kunna företräda en korrekt världsbild. Kristen vetenskap är inte bara naiv, den är falsk.

Påskens budskap säger oss att Jesus avrättades genom korsfästelse och att han uppstod på den tredje dagen. Den kristna vetenskapen kompletterar berättelsen med två antaganden till, i linje med de tidigare nämnda slutsatserna:

- Berättelsen handlar inte om den verkliga förebilden för Jesus, utan om den historiska figuren Jesus som faktiskt har funnits.

- Berättelsen pratar inte om något andligt, utan om något fysiskt. Kroppen lämnade gravplatsen.

Och där kör denna specifika uttolkning av kristendomen ner i diket. Man kan inte både ha och äta kakan. Antingen tror man på "Den Historiske Jesus" som faktiskt inte återuppstod på något annat vis än i den mytologi som blev kristendomen, eller så tror man på "Den Mytologiske Jesus" som verkligen uppstod, men som trots allt inte har funnits på riktigt. För att han helt enkelt inte kan ha funnits på riktigt. Så hur kan man som anhängare av s.k. "kristen vetenskap" försvara sig?

Mirakel! Ordet är religiöst mumbo jumbo för "jag behöver inte försvara mina föreställningar", och mirakelhypotesen är så pass avhandlad att den inte riktigt duger till att vara den magiska livboj den förväntas vara.

Med det sagt vill jag önska mina läsare och följare en glad hednisk påsk!

*** LARS STRÖMAN SNURRAR TILL DET OM FRI MEDIA IGEN ***

Det verkar vara i det närmaste obligatoriskt att Sveriges Televisions vita riddare trycker på argument som inte stärker deras poäng, och här utmärker sig Nerikes Allehandas ledarskribent Lars Ströman något alldeles extra. Låt mig först säga något om argument som jag accepterar. Även om jag avskyr att påminna om falsifierbarheten, så är det viktigt. Hade det inte varit viktigt, skulle vi t.ex. fortfarande fumla i blindo t.ex. i frågan om huruvida det finns gudar. Ett känt exempel på bristande falsifierbarhet kommer från Bill O'Reilly som har utvecklat ett argument som visar att krigsguden Jahve (hädanefter gud) finns på riktigt.

Eftersom ingen vet hur det kommer sig att tidvattnet kommer och går, så finns gud. Men om någon vet hur det kommer sig att tidvattnet kommer och går, så finns gud ändå. Alltså finns gud.

O'Reillys argument lyckas inte styrka att gud finns på grund av att argumentet inte kan falsifieras. Om tidvattnet visar att gud finns, och om gud antas finnas även om inte tidvattnet visar att gud finns, så är det ju faktiskt inte tidvattnet som visar att gud finns.

Med falsifierbarheten ur vägen, vill jag även säga något om vad fri media är. "Fri" syftar i detta fall inte på "gratis" ("fri som i öl") utan på frihet. Den första aspekten av frihet är huruvida mediahuset får publicera vad det vill. I Sverige är tidningar ganska fria, men inte helt, eftersom staten lockar med ett presstöd (mediestöd) till den som är beredd att underkasta sig kraven som staten ställer. Nerikes Allehanda tar emot omkring 25 miljoner kronor om året i presstöd. Att avskaffa presstödet skulle ge oss fri press på riktigt. När det gäller radio och tv råder definitivt ingen frihet i Sverige. Staten har detaljerade sändningstillstånd som kontrollerar vad man får och inte får göra, och denna reglering träffar Sveriges Television betydligt hårdare än t.ex. Kanal 5. Den andra aspekten av frihet handlar om att finansieringen är frivillig. En reklamfinansierad kanal som t.ex. Kanal 5 kan jag undvika att betala för genom att inte titta på reklamen, och en betal-tv-kanal som t.ex. Netflix eller C More kan jag undvika att betala för genom att säga upp abonnemanget. Ur den aspekten är Nerikes Allehanda inte fri på grund av presstödet – om jag säger upp mitt abonnemang får jag ändå betalar för tidningen, om än lite mindre. Och igen är det SVT som är skräckexemplet. Jag måste betala, och Skatteverket gör det åt mig, så att jag inte kan smita ifrån. Jag som kommenterar Lars Strömans text är alltså en person som mot min vilja betalar för hans lön och för hans fritidssysselsättning, utan att kräva något tillbaka från honom. Ha det i åtanke.

Apropå frihet så nämner Ströman Polen som ett skräckexempel, trots att Polen har ett ännu starkare statligt public service – kanske så starkt att problemen med statliga sändningsavtal blir oönskat tydligt? Så vad skriver Ströman om Sveriges Television (SVT)? Först och främst har vi kopplingen mellan statligt kontrollerad media och demokrati, kontra kopplingen mellan fri media och diktatur. Angående högerns samtal om att SVT ska fokusera på kärnverksamheten (program av public service-karaktär) skriver Ströman:

Det ökar sannolikt utrymmet för andra medier, till exempel NA. Men det vore illa för den svenska demokratin.

Och angående en tv-serie som heter "Tunna blå linjen" skriver Ströman:

Även underhållningen är en del av det demokratiska samtalet.

Det blir säkert mer utrymme för andra medier, ja. Men att Ströman inte kan förklara varför detta skadar demokratin är en viktig ledtråd i arbetet att avslöja skitsnack. Varför blir det svårare att ta ställning i ett demokratiskt val, eller varför försvinner rent av de fria valen, om underhållningen produceras av någon annan än SVT? Vi lever redan i en värld där bl.a. TV4 producerar både tv-serier och filmer om poliser, och om Ströman har rätt i att ett mindre SVT skapar ett ökat marknadsutrymme för fri, icke statligt kontrollerad media, kommer vi förmodligen få se mer av den varan.

Lite mer förnuftiga försvarare av tvångsfinansierad media som SVT, brukar inte vara speciellt rädda för att stå utan just underhållning om SVT fokuserar mer på program av public service-karaktär, och om underhållningen är en del av demokratin, så finns det lösningar. Man kan t.ex. göra ett abonnemang på underhållnings-tv till en del av existensminimum (förbehållsbeloppet) tillsammans med boende, kläder, telefon och mat. På det viset kan alla som vill titta på tv-underhållning göra det, samtidigt som alla får åtnjuta glädjen av att kunna avstå – det om något ger legitimitet.

För min del får man gärna ta det hela ytterligare ett steg längre och helt lägga ner SVT. Låt oss vara ärliga och konstatera att det mesta de producerar i den byggnaden är chefskap åt andra i byggnaden, något som vi både kan ha och mista. Vissa program produceras på egen hand, men många program köps in och många på SVT jobbar över huvudet taget inte med tv. Dessutom har vi lärt oss att programmen kommer att skapas ändå, eftersom en nedläggning skapar ett marknadsutrymme för aktörer som mer en gärna kommer vilja tillgodose tittarna som faktiskt vill ha program av public service-karaktär. Den enda skillnaden kommer att vara att detta då sker utan en massa överbetalda chefers negativa inflytande, men med legitimiteten som kommer från att publiken – kunden – kan svika om man inte sköter sig. Jag har dock all respekt för åsikten att SVT ska finnas för att producera public service-program även framöver.

Jag ger dock ingenting för tanken att lätt underhållning blir public service bara för att man måste betala för det. När dokusåpan "Expedition Robinson" flyttade ut från SVT och in i TV3 förvandlades den helt magiskt från att vara demokratigivande public service till att vara underhållning som bidrar till allmänhetens förtappelse? Troligen inte. Det enda som hände var att publiken fick mer frihet att rösta med plånboken. Sverige kanske behöver public service-tv. Jag är helt öppen för det. Men de tafatta försöken att förklara varför fallet är så, får mig att tvivla.

*** ALLT DU BEHÖVER VETA OM FLIMMER DUO ***

Här har du allt du behöver veta om Sveriges bästa filmkrönika Flimmer Duo.

Prenumerera på YouTube.

Prenumerera via RSS.

Hemsida.

Stötta gärna kanalen på Patreon!

Senaste avsnittet:

*** MUSIKDISTRIBUTION PÅ ROCKKLASSIKER ÅR 2012 ***

Jag har tittat på vad radiokanalen Rockklassiker spelade på radio under första kvartalet år 2012, alltså mellan 2012-01-01 och 2012-03-31. Eftersom kanalen spelade musik i princip dygnet runt, med undantag av lite reklampauser och annat, hann man med att spela hela 26510 låtar. Man gick ut starkt genom att spela "800 grader" med Ebba Grön som årets första låt, kl. 00:00 på nyårsdagen, och avslutade kvartalet med att spela "I'm on fire" med Bruce Springsteen strax före midnatt den 31:a mars. Här är lite statistik över de musikval man gjorde då.

Trots att hela 26510 låtar hann spelas, så hade man bara 829 låtar på spellistan under perioden i fråga. Det innebär att många låtar har spelats många gånger. Så här ser listan över de 20 mest spelade låtarna ut:

Artist                   Titel                    Antal
------------------------ ------------------------ -----
Dio                      Rainbow In The Dark        197
Dio                      Holy Diver                 192
Rage Against the Machine Killing in the name of     192
Alice Cooper             Poison                     191
Gary Moore               Out In The Fields          185
DAD                      Laugh 'n' a half           180
W.A.S.P.                 I Wanna Be Somebody        178
Jimi Hendrix             Purple Haze                177
Judas Priest             Breaking The Law           171
Sweet                    Ballroom Blitz             171
Billy Idol               Rebel Yell                 170
Midnight Oil             Beds Are Burning           170
Offspring                Self esteem                170
Ugly Kid Joe             Cats In The Cradle         170
Motorhead                Ace of spades              168
Iggy Pop                 The Passenger              166
Sounds                   Living in America          166
Ram Jam                  Black Betty                164
Red Hot Chili Peppers    Scar Tissue                164
Ebba Grön                800 grader                 162

223 låtar spelades bara en enda gång under perioden. Bland dessa hittar vi ganska prominenta låtar som "Build me up, break me down" med Dream Theater, "Young lust" med Pink Floyd, "Fight fire with fire" med Kansas, sex låtar med Deep Purple och inte mindre än sju låtar med Jimi Hendrix! Snyggt!

Om man tittar på individuella låtar tar Dio hem segern med god marginal, men han har bara sex låtar med på listan, varav i princip alla spelningar är de två som ligger först. Tittar vi på top 20 över mest spelade artister dyker Dio upp först på 19:e plats, helt utklassad av Guns n' Roses, AC/DC och Metallica.

Artist                   Antal
------------------------ -----
Guns n' Roses             1007
AC/DC                      981
Metallica                  967
Iron Maiden                910
Nirvana                    783
Kiss                       749
Queen                      738
Bon Jovi                   717
Ebba Grön                  677
Ozzy Osbourne              599
U2                         559
Billy Idol                 481
Scorpions                  475
Red Hot Chili Peppers      464
Bruce Springsteen          448
Europe                     441
Rolling Stones             430
Green Day                  418
Dio                        408
Aerosmith                  352

Bland de 20 artister som endast spelades en gång under perioden hittar vi förvånande nog Boston, R.E.O. Speedwaggon och Cheap Trick.

Så hur många låtar var de olika artisterna representerade med på listan? Rockklassikers spellista bestod som sagt av 829 låtar under perioden, och 192 artister var representerade. 87 av artisterna hade en enda låt på listan. Bland dessa hittar vi bl.a. David Lee Roth, Genesis, Yes, Asia, Yngwie Malmsteen, Cream och Helloween. En salig blandning mellan artister som av melodiradion felaktigt betraktas som one hit wonders (t.ex. Blue Öyster Cult) och extremt prominenta artister som av någon anledning inte fick med mer än en enda låt (t.ex. 10cc).

Här är de 20 artister som fick med flest låtar på Rockklassikers spellista:

Artist                   Antal
------------------------ -----
Kiss                        36
AC/DC                       33
Bruce Springsteen           30
Metallica                   30
Van Halen                   29
Guns n' Roses               25
Iron Maiden                 21
Rolling Stones              18
Queen                       17
U2                          16
Deep Purple                 15
Jimi Hendrix                15
Black Sabbath               14
Motley Crue                 14
Motorhead                   14
Ozzy Osbourne               14
Bon Jovi                    13
Def Leppard                 13
Nirvana                     12
Aerosmith                   11

Kiss var alltså representerade med hela 36 låtar, nämligen dessa (sorterat på antal spelningar):

Titel                            Antal
-------------------------------- -----
Heaven's On Fire                   131
I was made for loving you          122
Detroit Rock City                  118
I Love It Loud                     102
Lick It Up                          87
Rock And Roll All Nite              78
God Gave Rock and Roll To You       27
God Of Thunder                       8
Love Gun                             8
Psycho Circus                        8
2,000 Man                            7
Calling Dr. Love                     7
Cold Gin                             4
Creatures Of The Night               4
Unholy                               4
Shout It Out Loud                    3
Strutter                             3
Crazy Crazy Nights                   3
Flaming Youth                        3
Do you love me?                      2
Beth                                 2
King of the night time world         2
Mr Speed                             2
I Love It Loud (Live)                2
I want you                           1
I Was Made For Loving You (Live)     1
Raise Your Glasses                   1
Rock And Roll All Nite (Live)        1
Shout It Loud (Live)                 1
Sure Know Something                  1
Sweet Pain                           1
Creatures Of The Night (Live)        1
Deuce                                1
Hotter Than Hell                     1
Great Expectations                   1
Hard Luck Woman                      1

För att samla ihop underlaget till detta blogginlägg byggde jag en s.k. web scraper i Visual Basic som fick kamma hem texten på Rockklassikers hemsida, som jag startade strax före tolvslaget nyårsafton 2011 och stängde av i början på april 2012.

*** ÄR AVSKY MOT ISLAM ETT SLAGS RASISM? ***

Jag tänker inte försvara Sverigedemokraterna i något, men jag vill kritisera ett bemötande av Sverigedemokraterna. Deras partisekreterare Richard Jomshof sa debattprogrammet Sverige möts (9/3) i SVT att han tycker islam är en avskyvärd religion. I sammanhanget pratade man med en person som flytt från islamskt förtryck, och Jomshof uttalade sig i försvar för flyktingen. Detta har genererat kritik som tar avstamp i att Jomshof gjorde sig skyldig till rasism, men det är inte detta som är rasism. Jomshof tog parti för en människa, en flykting, och mot en religion. Man behöver inte ta ställning till om islam är en god eller dålig samhällskraft och hur legitimt Jomshof negativa omdöme är, för att kunna konstatera han inte gjorde sig skyldig till rasism i detta sammanhang.

Rasistanklagelsen kommer förmodligen från att islam är en skyddsvärd religion. Eftersom religionens anhängare i Sverige ofta antas vara skyddsvärda, och eftersom kritik mot en religion kan uppröra religionens anhängare, accepterar man inte angrepp på religionen. Så när en människa hamnar i kläm på grund av en religion, är det väldigt frestande att ta parti för religionen istället för människan. Religionen är massor av människor, en människa som flytt är bara en människa. Tänker man efter, borde man inse att detta är kontraproduktivt.

När en idé tilldelas rättigheter, kommer ofrånkomligen personer att hamna i kläm när de inte underkastar sig dem. Man kan se sådana tendenser när man ser hur Socialdemokraterna beskriver sina meningsmotståndare som mörkermän med dolda agendor. Man verkar inte se människor som anser sig ha en bättre väg till välstånd, utan "den onda sidan". Ibland slängs till och med insinuationer om rasism in. Legitim och välgrundad kritik mot islam, oavsett hur väl den formuleras, kommer alltid att uppfattas som kritik mot alla muslimer, åtminstone av någon. Om vi accepterar den invändningen, tappar vi möjligheten att kritisera en religion, och således möjligheten att hålla den i schack.

Och hur är det med sakfrågan? Är islam en avskyvärd religion? Du känner igen en religion på dess fundament, på hur den ser på reformation och hur den hanterar avfällingar. Tittar man på om många gillar en religion och om många blir saliga av den, tittar man på fel saker, för det gäller religioner som finns, inte specifikt religioner som står på ett gott fundament. För att kunna avgöra sakfrågan på ett korrekt sätt, måste du titta på rätt parametrar.

*** SVT MÅSTE HITTA TILLBAKA TILL PUBLIC SERVICE ***

Idag verkar det på SVT som att Bulletin har en lika "sansad" arbetsmiljö som Jämställdhetsmyndigheten, vilket till skillnad från Jämställdhetsmyndigheten inte är någon annan än deras egna problem. Det stämmer säkert, men vi måste komma ihåg att SVT inte är som andra mediehus. De använder sin finansiella särställning till att racka ner på konkurrens som t.ex. Bulletin, men rapporterade över huvudet taget inte oegentligheterna på Jämställdhetsmyndigheten. Senast för någon vecka sedan, publicerade de en text med en tillhörande video, där man fick se någon sorglig ursäkt till "analytiker" vid namn Per Andersson sitta och gnälla över medborgarna numera har ytterligare ett alternativ till SVT i Bulletin. SVT publicerade sitt försvarstal över publikationen i direkt anslutning till texten, så de anade väl hur mottagandet skulle bli. Man påpekar att det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd att "kommentera och belysa händelser och skeenden", vilket är något slags socialistiskt mumbojumbo till försvar för detta haveri. Detta skattefinansierade haveri.

*** VAD ÄR YTTRANDEFRIHET? VEM HAR YTTRANDEFRIHET? ***

*** Y-AXELSAKTIVISM ***

Hur y-axeln skalas i ett diagram kan avslöja vilket narrativ man har. Det kan nämligen förändra formen på diagrammet i fråga till att se ut som något som passar in i vad man vill (eller absolut inte vill) signalera. Som exempel tänkte jag visa Socialdemokraternas valresultat mellan åren 1968 och 2018. Först vill jag visa ett diagram som någorlunda visar vad som faktiskt har hänt. Detta diagram är skalat från 60% till 0%, vilket passar bra. 60% är tillräckligt för att ge plats åt deras bästa resultat under perioden (50,1%) och det visar att de ligger en bra bit från noll (28,3%) i senaste valet.

Ett incitament att fibbla med y-axeln är att du vill ge sken av att något förhåller sig på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten. Om mitt budskap är att Socialdemokraterna havererar, kan jag dra till med denna skala:

Genom att låta y-axeln stanna på 28% istället för 0%, ger jag sken av att partiet har nått en bottenplacering. Om jag istället vill säga att Socialdemokraterna är betydelselösa, använder jag ett onödigt högt värde i y-axeln. Det ger sken av att kurvan är platt och att den innehåller låga siffror. Här går min skala upp till 400%, trots att det uppenbarligen inte behövs.

Alla tre ovanstående diagram säger samma sak, men de signalerar helt olika saker. Jag behöver inte ha en y-axel som går upp till 400%, men det ger en effekt som jag önskar. På samma sätt, om Sveriges Television vill ge sken av att antalet rapporterade dödsfall på grund av coronaviruset är lågt, borde man förvänta sig att de använder ett omotiverat högt värde på y-axeln. Och mycket riktigt, detta kunde vi se i Rapport 2/2 i år:

Bilden kommer från Peter Dahlgrens Twitter-konto.

Det har alltså aldrig registrerats mer än 150 dödsfall på en dag, men y-axeln ger plats för 400 stycken. För att man vill signalera att få dödsfall har registrerats, trots att så inte är fallet. Norges, Danmarks och Finlands dödsfall skulle knappast synas alls i den här skalan, och detta sätt att presentera data är en effektiv motvikt till hur illa det ser ut när man jämför Sverige med dessa länder. Igen, ser ut, inte (nödvändigtvis) är - det data som presenteras är korrekt, det jag pratar om är vad man vill signalera.

Bara några veckor tidigare (19/11 förra året) nöjde man sig förresten med att 200 som maxvärde på y-axeln istället för 140 som vore rimligt med hänsyn till hur antalet dödsfall såg ut då, med ett toppvärde på ungefär 100.

Bilden kommer från Peter Dahlgrens Twitter-konto.