Nytt från bloggen:

*** I FRÅGAN OM GUD: VAR LIGGER BEVISBÖRDAN? ***

Påståendet "jag tror på gud" är inte förknippat med någon bevisbörda - man vet ju själv om man tror på gud eller inte. Men det går ju såklart ändå att diskutera vad som ligger bakom ändå. Om någon påstår att gud finns, eller att han finner skäl att tro att gud finns, gör man rätt i att begära ut bevisen som ligger till grund. Om någon påstår att gud inte finns, vilken bevisbörda följer med det? Lite skämtsamt kan någon annan säga att "det är jag som är gud" och be den som misstror att bevisa att personen inte är gud, för det illustrerar problemet med omvänd bevisbörda.

Exakt vad man påstår har betydelse. "Gud finns inte" är ett korrekt påstående, av anledningar jag återkommer till, men det betyder inte alls samma sak som "det finns inga gudar". I teorin kan det finnas ett parallellt universum, bortom vad vi kan se och uppleva, som är proppfullt med gudar. Det kanske rent av är en logisk följd av multiversumhypotesen. Men om den som säger "gud finns" tänker på en specifik gud, har man ingen bevisbörda om man avfärdar det. "Nej, gud finns inte" är inte bara ett rimligt svar, det är ett korrekt svar.

När vi beskriver verkligheten så utgår vi inte från att allt som vi kan tänka ut faktiskt också finns i verkligheten vi beskriver, och att det bara är de väsen vi kan bevisa att de inte finns som vi avfärdar som icke-existerande. Vi tror att det som det finns skäl att tro att det finns också finns, tills rimliga invändningar kommer. Gud är inget undantag. Utan bevis, finns det inget att motbevisa!

"Gud finns inte" saknar alltså bevisbörda. Det enda som kan ändra på detta faktum, är de skäl att tro på gud som presenteras. Varje skäl bygger på bevisbördan för den som säger att gud inte finns, men den finns inte där, som ur ett vakuum.

Jag kan alltså inte säga "det finns inga enhörningar", för troligen finns det massor. Men påstår någon att en specifik enhörning finns, men att det inte kan påvisas, "är sant för mig", eller vad det nu kan finnas för svepskäl, har du varken skäl att producera motbevis eller något att motbevisa. Den som vurmar starkt för sin tro, har ofta en omedveten partiskhet och kan säkerligen genuint tro att just de står över kraven på fungerande resonemang, eller att deras resonemang inte är så svagt som det faktiskt är. Jag sträcker inte ut någon försonande hand, jag är bara intresserad av vad av det som påstås om yttervärlden som är korrekt.

Avslutningsvis vill jag säga att det finns exempel på specifika gudar och övernaturliga väsen som man faktiskt kan säga att de finns. Om det inte finns några anspråk kopplade till guden annat än att någon tror på den, så är guden en karaktär. Den gud som varken har skapat universum, hör dig be eller på något annat vis lämnar avtryck i yttervärlden finns. Existensanspråket är nämligen då inte högre än just en föreställning i den troendes huvud, och gud då inte mer än en litterär karaktär. Den guden tror även jag finns - det är blott yttervärlden som är gudfri.

*** ATT NÅGOT ÄR SANT BETYDER INTE ATT VI VILL HÖRA TALAS OM DET ***

I veckan skrev media om en C-politiker och Europaparlamentariker som haft ett förhållande med en barnserievåldtäktsman. En direkt konsekvens av att detta är tyvärr att han aldrig någonsin kommer att ha ansvar för riket eller rikets säkerhet - med ett sådant bagage blir man lätt föremål för utpressning. Av den anledningen kräver vi faktiskt att man ska ha ett någorlunda fläckfritt förflutet om man sitter på vissa poster eller har tillgång till viss information. Nu råkade denna politiker vara populär, vilket gör nyss nämnda faktum till en känslig fråga.


Detta är inte någon rolig affär för någon, men det är lika bra att förlika sig med en utfasning. För medborgarnas säkerhets skull.

*** DET BORDE VARA NORMALT ATT OPPOSITIONEN HÖRS I SVT ***

Det var inte länge sedan Institutet för framtidsstudier slog fast att Hanif Bali är populist, och nu har han fått vara med i ett roligt inslag i Sveriges television, så nu höjs många upprörda röster, inte minst på Twitter. Inslaget är utformat som en musikvideo där politiker och opinionsbildare turas om att säga något träffsäkert som driver med dem själva. Skämtet riktar alltså udden åt både höger och vänster, vilket inte är speciellt vanligt i en tv-kanal som drivs av en regeringstillsatt stiftelse. Och dessutom är Hanif Bali med!

Den där filmen från Svenska nyheter verkar ju kul. Men jag förmodar att alla begriper att den för Bali, Frick och Jönsson innebär flera jublande steg närmare normalitet?

När man läser detta, är det lätt att glömma att Hanif Bali är folkvald. Han sitter i riksdagen!

Är det ett problem att man "normaliserar" en av folkets företrädare, som dessutom representerar oppositionen, så har vi hamnat riktigt snett. Notera även att Henrik Jönsson nämns, som definitivt inte är en kontroversiell och konfliktsökande person, utan någon som driver en regeringskritisk videoblogg - hans brott är alltså inget annat än att han är en kritiker med en röst. Det borde vara normalt att oppositionen hörs.

Uppdatering 2020-11-24: Idag förfasas även Arbetet över att Hanif Bali får vara med i tv.

*** TRE LÖGNER I POST-TRUTH-ERAN ***

Vi lever verkligen i en s.k. post-truth-era och ett ganska enkelt sätt att illustrera detta är att placera ut myndighetsutlåtanden på ett diagram. I detta fall har vi tid och uttalanden på x-axeln och antal Corona-smittade på y-axeln.

Det finns såklart alltid ett svar att ge. I detta fall förklaras dissonansen mellan vad som sägs och hur verkligheten ser ut med att ingen annan heller kunde sia om framtiden, och att vi därför inte kan förvänta oss att Folkhälsomyndigheten kan göra det. Men den vedertagna definitionen av "expert" beskriver inte någon som är har samma kunskap som folket i övrigt, utan någon som på något vis vet mer. Vårt förtroende för makten har en baksida, och det är att den sänker vår gard, som annars är så nödvändig. Förhåller man sig sunt skeptisk till påståenden man hör, sprider man förmodligen inte lika mycket falska påståenden som om de vore sanningar. Det är inte svårt att hitta exempel på vedertagna sanningar som, åtminstone inom vissa kretsar, sprids helt okritiskt. Och det som verkligen utmärker den post-truth-era vi lever i idag, är att man gärna angriper den som ifrågasätter ett påstående man gillar, men väldigt ogärna funderar på om det man tror på verkligen stämmer. Här är tre exempel som jag stöter på ganska ofta:

1. Finkulturen behöver statskapitalismen och statens bidrag. Det finns flera felaktiga antaganden här, t.ex. att opera och teater behöver ha bidrag för att finnas, men det opera och teater behöver är pengar. Man kunde lika gärna befria kulturen från skatt. Att staten samlar in skatt och pytsar ut bidrag där man tycker att det behövs är bara ett sätt att behålla makten över kulturen. Det är ett sätt för staten att kunna ge pengar till sådant staten gillar. God fördelningspolitik handlar om att låta skyddsvärd verksamhet göra avdrag och få behålla sina pengar i verksamheten, och låta makten över konsten stanna hos konstnären. Då är konsten fri på riktigt. Dessutom är inte staten speciellt bra på finkultur, vilket det är lätt att hitta exempel på. Den fria marknaden har gett oss filmer som Bladerunner, staten har finansierat filmer som Reine & Mimmi i fjällen. Den fria marknaden har gett oss musik som t.ex. The dark side of the moon, staten har finansierat musik som poppgruppen Timoteij. Nej, marknadskraft och konkurrens är bättre. Om inte annat är det lätt att minnas hur Systembolaget fungerade innan Internet erbjöd andra kanaler att köpa alkohol.

2. Det mesta regeringen säger om ekonomi är propaganda. När skattetrycket ska öka säger man att det är skatteintäkterna som ska öka, trots att Arthur Laffer framgångsrikt påvisat att det bara är i lågskatteländer där ökat skattetryck faktiskt ger ökade skatteintäkter. I högskatteländer som Sverige, har marknaden redan stagnerats av skattetrycket, vilket innebär att statens intäkter ökar om man minska trycket. Listan kan göras lång! RUT-avdraget antas vara en kostnad för staten, men i själva verket skapar det jobb (och således en inkomst för staten) i branscher som inte tål lika högt skattetryck som t.ex. fordon, bygg eller mjukvara. Vinster i välfärden antas vara ett problem, trots att företag som går back generellt sett både betalar in mindre skatt och levererar sämre service än företag som gör vinst. Och så vidare, och så vidare.

3. Datorer kan bara göra exakt det man säger åt dem. Eftersom datorer är maskiner som programmeras, och eftersom ett mikrochips är mycket enklare strukturer än t.ex. den mänskliga hjärnan, antas datorer vara oförmögna att fatta egna beslut eller lära sig annat än vad en programmerare redan har tänkt ut. Därför är datorer robotar och inte experter. Speciellt inte experter som trumfar mänskliga experter. Sanningen är att vi lever i en mycket intressant tid där vi brutit mycket ny mark inom området artificiell intelligens. Det kommer säkert finnas områden där människan alltid kommer vara smartare än datorn, men redan idag är datorn smartare än människan på andra områden, och klarar av att utföra sådant som man tidigare trodde krävde mänsklig tankekraft. Vad detta är, har också varierat över åren. Från att kunna spela schack, via att förstå innebörden av mänskligt tal till att kunna fantisera om framtida händelser i en given situation. Att datorer "bara" utför vad de blir tillsagda är fortfarande sant på binärnivå, men det gäller ju faktiskt även människan på molekylär nivå.

Det finns många fler exempel, men dessa tre är de som jag stöter på ofta nog för att vilja utrota. Fri kultur är inte dålig kultur, när en socialdemokrat pratar pengar är du förmodligen utsatt för propaganda och när någon som inte kan programmera datorer uttalar sig om bortre gränser i teknikens framkant är det ungefär som när kreationister uttalar sig om evolutionens bortre gränser.

*** STEFAN GUSTAVSSON BESVARAR RICHARD DAWKINS OM GUD, DEL 2/2 ***

Första delen av "replikskiftet" avhandlas här. Dawkins fortsätter:


4. En anekdot ("jag känner att gud finns") är inte ett vattentätt bevis ("alltså finns gud").

Stefan Gustavsson menar att anekdotbevisning för guds existens är fullgott enligt följande resonemang: Eftersom människan har fel om så mycket när hon håller något för sant på emotionell grund allena, borde det rent statistiskt bli rätt ibland, och detta "ibland" skulle kunna vara gud. Därför menar Gustavsson att man specifikt måste bevisa att anekdotisk bevisföring inte räcker som skäl att tro på gud. "Så vilket är det faktiska argumentet för att alla våra religiösa upplevelser är vanföreställningar?" frågar sig Gustavsson. Upplevelserna är inte vanföreställningar, upplevelserna skulle kunna vara just "upplevelser" (?) istället. Förklaringen till upplevelserna finns att hämta på flera ställen, och man väljer att hämta den från kristen mytologi, är det förmodligen mytologi man får.


5. Argumentet om "alltings orsak" fungerar inte, för om orsaken är "gud" har man bara flyttat frågan till varifrån den guden kommer. Poängen med darwinismen är att den svarar på frågan om hur komplicerade strukturer kan komma från enklare dito.

Gustavsson menar att endast polyteistiska gudar behöver en orsak, på grund av orsaker som är ytterst hemliga för icke-kristna, och således, får man förmoda, ganska tveksamma. Om man istället tänker på en oändlig gud blir guden i fråga oändlig. Man kan alltså tänka sig till ett slags frikort från logik och förnuft! Det verkar finnas en viss underton av att darwinism som förklaring till universums varande, och att. Stefan Gustavsson anser att en förklaring som inte innefattar Universums uppkomst måste avfärdas, oavsett vad den påstår sig förklaras. Det är ett resonemang man stöter på hos kreationister, och Stefan Gustavsson är förmodligen inget undantag.

6. Dawkins avfärdar nu Blaise Pascals vad med avstamp i frågan om vilken gud man ska satsa på.

Eftersom Gustavsson inte kan bemöta Dawkins så avfärdar han utsagan som dålig retorik (igen). Genom att recensera utsagan kan han svara utan att svara, avfärda utan att avfärda. Istället för att förklara varför Pascals vad är giltigt, påminner Gustavsson om att det är kartan som bestämmer hur verkligheten ser ut: Gudarna Tor och Baal finns endast om någon seriöst diskuterar deras existens, jag känner inte till någon sådan diskussion, alltså finns inte Tor eller Baal. Förutom att Gustavsson har fel i sitt resonemang om han hävdar att gud faktiskt finns, så svarar han inte på Dawkins. Men ironiskt nog har han rätt om man tittar på hur verkligheten faktiskt ser ut: Gud finns för att vi pratar om honom, eftersom gud blott är en mänsklig föreställning. Accepterar man det, så pratar man inte om vad som rent objektivt finns, utan om föreställningar som i sin tur kan finnas. Och då finns även Tor och Baal.

Men förmodligen är det inte denna definition av "finns" som Gustavsson avser när han säger att hans gud finns, eftersom den definitionen av "finns" träffar både Tor, Baal, Darth Vader, Bumbibjörnarna och Mary Poppins.

7. Skulle Jahve finnas, skulle han förmodligen inte uppskatta människor som tog hans existens på tro allena. Och några skäl att tro, finns inte.

Stefan Gustavsson antar utmaningen att ge skäl att tro på gud. Han nämner argument from reason och argument from morality, som båda egentligen inte argumenterar utan blott rationaliserar en tro som redan finns. Därefter säger han att Jesus förmodligen talade sanning om natur, vilket bekräftas av gud själv, och avslutar med att säga att det är tack vare Jesus han kan önska Dawkins en god kristusmässa.

Spontant kan man tänka att britterna skulle få stå ut med jul istället, men det räcker med en föreställning om Jesus för att kristusmässan ska kunna firas - han behöver inte vara guds son på riktigt. Du behöver inte veta vad som är sant eller falskt, du behöver bara tro, vilket räcker gott för gemene man.

Stefan Gustavsson besvarar Richard Dawkins om gud, del 1/2

*** RUT OCH DEN VÄNSTERBORGERLIGA FAKTORN ***

*** STEFAN GUSTAVSSON BESVARAR RICHARD DAWKINS OM GUD, DEL 1/2 ***

För några år sedan var professor Richard Dawkins med i tv-programmet Skavlan, och i samband med det bjöd SVT honom på en några minuters monolog om sin syn på guds existens. Evangelisten Stefan Gustavsson klippte in sina svar mellan Dawkins påståenden och publicerade det hela på Webbkyrkans YouTube-kanal.


Klippet innehåller 7 påståenden från Dawkins och lika många svar (ofta med nya påståenden) från Gustavsson, och här är snabbversionen (4-7 finns här) där jag försökt att identifiera andemeningen i deras repliker.

1. Bevisbördan ligger hos den som säger att gud finns, inte den som opponerar sig mot påståendet. Detsamma gäller tron på älvor.

Gustavsson påpekar först att det är dålig retorik att jämföra gudstro med tro på älvor, vilket det är, men det är också relevant eftersom det är samma sak ur det epistemologiska perspektivet. Den som tror sig ha en personlig relation med älvor och tror att han är älskad av älvor, har ingen bevisbörda alls. Men den som säger att älvor finns behöver definiera "finns" och sina skäl för påståendet för att kunna kräva att bli tagen på allvar. Det kan liknas med att påstå att gud finns.

Men Gustavsson påpekar att folks uppfattning om verkligheten är relevant för hur verkligheten ser ut. Eftersom ingen tror på älvor så finns de inte, men eftersom frågan om gud inte är avgjord, så kanske han finns. Ett dubbelfel från Gustavssons sida. Vad man tror följer självklart inte till hur något är, och alla konkreta definitioner av gud har avfärdats - vetenskapen har gått vidare.

Han påpekar också att forskare tror på gud, men de flesta har nog en personlig tro eller förhoppning. Extremt få vetenskapsmän skickar in en artikel som hävdar guds existens för granskning. Och om det vore relevant vad forskare "tror", varför inte bara acceptera att gudstro är vanligare utanför den vetenskapliga atmosfären än inom och ta det som skäl att inte tro på gud?

Och till sist exemplifierar han på bevisbördan av en icke-existens med påståendet att det inte finns en bomb i huset, och att man måste argumentera för sin sak oavsett om man tror eller inte tror på gud. Förmodligen vet inte Gustavsson vad ateism är. Det är konstigt att samma person som tänker att det saknas skäl att tro att det bor enhörningar på månen legitimerar frånvaron av tro att det bor enhörningar på månen, anser att frånvaron av skäl att tro på gud genererar något slags krav att påvisa detta. I själva verket borde han lägga sina skäl att tro på bordet innan han kräver att de ska tas på allvar, granskas och utvärderas. Det enda han uppnår är att exponera sin egen kognitiva bias. Av allt som inte finns på riktigt, antas gud vara det enda som har en gräddfil när frågan ska undersökas

2. Dawkins tycker att frågan är intressant, för om gud hade funnits, hade Universum sett helt annorlunda ut än det gudlösa samhälle vi lever i.

För att bemöta detta hävdar Gustavsson att många argument för guds existens hävdar att gud är den bästa förklaringen till det Universum vi ser omkring oss, så igen ger han uttryck för vanföreställningen att verkligheten anpassar sig efter den karta han ritar.

Därefter säger han att för att etablera att någon inte tror på gud så räcker det inte att personen kritiserar framlagda skäl att tro på gud. Att etablera att någon inte tror på gud medför en bevisbörda att Universum uppstått utan en gud, enligt Gustavsson. Men en ateist kan säga att gud kanske trollade fram Universum eller bara att han inte vet. Eller att han lutar åt att acceptera Big Bang-teorin. "Jag tror inte att X (t.ex. gud) orsakar Y (t.ex. Universum)" betyder egentligen inte att man har en egen lösning - det som hävdas är att man inte accepterar en specifik lösning.

3. Designargumentet håller inte, föreställningen att vår omvärld är designad har sina skäl. Bananer och apelsiner är inte designade, och att något ser ut att vara designat betyder inte att det är designat, vilket Darwin har förklarat.

Gustavsson anser att ju mer extraordinärt ett anspråk är, desto mindre bevisbörda följer med anspråket. Att någon kan designa ett äpple är otänkbart, men att Universum är designat är så extraordinärt att det nästan är självklart! Universum ser ut att vara designat, och således är det designat! Tänk om Dawkins hade sagt att fem myror är fler än fyra elefanter. Gustavsson, som slaviskt anser att sin karta definierar verkligheten, skulle hävda att fyra elefanter är så mycket mer än några myror. Det är korrekt - fyra elefanter är mycket mer, men det avhandlar inte det ursprungliga påståendet om antalet organismer.

Därefter bjuder Gustavsson på ett ganska obegåvat argument: Darwin avhandlar biologi, inte Universum. Underförstått säger han att eftersom människan är designad att leva i just vårt Universum måste gud ha skapat oss. Men det kan också förklaras av den antropiska principen, alltså att påståenden om universums specifika attribut endast görs av varelser som evolverats till sitt specifika universum. Man behöver inte anta design, man kan ha ett öppet sinne, och hade verkligheten varit annorlunda, hade frågan varit annorlunda! Såvida inte man tror att det är sin karta som definierar verkligheten, förstås.

Gustavsson påpekar också att utsagan egentligen inte träffar guds existens. Det stämmer, det träffar blott argument som används av Gustavsson när frågan om guds existens avhandlas. Och kyrkan "hedrade" Darwin genom sin begravning. Visst, men accepterade de hans teori? Självklart uppskattar kyrkan en begåvad vetenskapsman, men ämnet handlar om vad man tror eller inte tror om verklighetens beskaffenhet. På den punkten är t.ex. Katolska kyrkan väldigt tydlig: Kreationism och teistisk evolution accepteras, vetenskaplig evolution accepteras inte.

Fortsättning.

*** OM RÄTTEN ATT SLIPPA RELIGION ***

Här är mitt uttalande om rätten att slippa religion, med anledning av Mänskliga rättighetsdagarna i Örebro, för Humanisterna Örebros räkning.


*** VAD BETYDER PÅSTÅENDET ATT GUD FINNS? ***

*** LOGISKA PROBLEM MED TEISM, LOGISKA PROBLEM MED ATEISM? ***

I min debatt med Micael Grenholm lyfte han frågan om ett "ateistiskt teodicéproblem". Här är mitt svar

*** KAN EN GOD, ALLSMÄKTIG GUD TILLÅTA ONDSKA OCH LIDANDE I VÄRLDEN? ***

Här kan ni avnjuta lördagens debatt mellan mig och Micael Grenholm om teodicéproblemet: "Kan en god, allsmäktig Gud tillåta ondska och lidande i världen?" med P-O Flodström som moderator.

Besök gärna projektets Facebook-sida, "Otroligt?".

*** GUD FINNS FORTFARANDE INTE ***

Hamnade i diskussion med en person på en gemensam bekants Facebook-sida. Min bekanta, Lars, hade publicerat en bild där han konstaterar att Svenska kyrkan delar ut reklam, trots att han specifikt undanbett sig deras reklam. Personen jag hamnade i diskussion med, Sven, tycker att det finns bättre saker att klaga på än att Svenska kyrkan delar ut reklam, vilket det såklart gör. Han exemplifierade med bl.a. NMR. Självklart kan NMR vara ett alibi för att Svenska kyrkan ska få göra precis som de vill, men när jag kom med i diskussionen hade Sven väckt den retoriska frågan om att Jehovas vittnen kanske har rätt i sin teologi, och att man egentligen kan veta om det finns någon gud eller inte.

Lars påpekar att det är den som hävdar att gud finns som har bevisbörda, inte den som är skeptisk till det. Sven säger att alla har en bevisbörda, och gör redan nu sin centrala poäng som är att så länge man inte kan bevisa det ena eller det andra, så återstår bara tron. Jag var ännu inte med i samtalet, men brukar vilja påpeka att vår uppfattning om verklighetens beskaffenhet inte är så binär att vi antingen vet något med säkerhet eller inte har något annat att gå på än personlig tro. Det är snarare så att man kan ha motstridig evidens, ingen evidens, svag evidens, stark evidens, och så vidare.

Samtalet fortgår. Lars säger att hans frånvaro av gudstro saknar bevisbörda, Sven opponerar sig med att bevisbördan är nödvändig för att vi ska "nå sanning" (vilket väcker frågan om vad ordet "ateist" egentligen betyder).

Jag anser att "sanning" är ett religiöst begrepp. Inom vetenskapen spelar det ingen roll vad som är sant eller falskt, utan om en hypotes fungerar, så är den bra. Ett exempel kan vara huruvida stolen man sitter på finns eller inte - det spelar ingen roll, för antagandet att den finns fungerar. När det gäller gudomliga väsen så ställer antagandet att dessa finns till en massa problem, givet att man är intresserad av hur verkligheten fungerar, för en magisk agent kan göra vad som helst. Inget blir förutsägbart och vetenskap blir meningslöst.

Beträffande bevisbörda så är "inga gudar finns" (i någon rimlig bemärkelse av "finns" där det måste finnas en definierad skillnad mellan att finnas och att inte finnas) så följer ingen bevisbörda trots att påståendet är positivt. "Tandfén finns inte" behöver inte bevisas, för ingen har presenterat några skäl att tro något annat. Skulle någon presentera ett fullgott argument för att tro något annat, förändras givetvis förutsättningarna. Men övernaturliga väsen och fenomen har cirkulerat i tusentals år, och trots det ligger inte forskarna sömnlösa om nätterna och funderar över deras existens.

Man skulle kunna vända på steken och låta gudstroende producera någon evidens, så att naturalisterna har något att hänga upp sin kritik på. Då skulle "gud finns inte" inte vara något man kan slänga sig med hur som helst.

Normalt när man pratar om vad som "finns", så kan man peka på en skillnad mellan "finns" och "finns inte", för det som finns måste ge något avtryck på sin omvärld. Det måste finnas något som ett ting som finns har, som ett ting som inte finns saknar. Det måste finnas en skillnad mellan existens och icke-existens, för att vi ska kunna sortera ting som existerande eller icke-existerande.

Låt oss anta att guds existens är identisk med guds icke-existens, så går jag med på att han finns, och mycket mer. Men om "finns" och "finns inte" egentligen är samma sak, så kan man lika gärna säga att han inte finns, för det betyder då samma sak. Skulle man definiera någon skillnad mellan en existerande gud och en icke-existerande gud, så får vi problem. Inom fysiken finns inga unknown unknowns. Det innebär att vi vet om vad vi inte vet och det innebär också att vi vet att gudomliga väsen inte är något som kanske finns. Så att av artighet säga att vi inte vet om gud finns eller ej, är inte värt något för mig. Jag är mer intresserad av att ha en så korrekt förståelse av verkligheten som möjligt, trots att det innefattar avfärdandet av övernaturliga väsen. Allt kommer till ett pris.

Beträffande ordet ateist, så är man det även om man inte "tror" att ingen gud finns på riktigt. Det räcker att man inte tror att någon gud finns på riktigt. Jag föredrar ordet "acceptera" istället för att "tro på" när det handlar om sådant vi vet - jag accepterar att ingen gud finns på riktigt. Det finns en poäng att hålla isär ord som blev tydlig för mig när jag sökte ett jobb jag inte var kvalificerad för med argumentet "att inte vara stridspilot är också att vara stridspilot". Ingen gudstro är alltså inte ett annat slags tro, utan jag "accepterar" det faktum att inga gudar finns på riktigt, någon annan "tror" annorlunda. Vi har inga skäl att bjuda det vidskepliga lägret på falsk artighet här.

Finns gud? Inte i någon rimlig definition av "finns". Om existensen är identisk med icke-existensen finns såklart massor av gudar, enhörningar och andra övernaturliga väsen/fenomen. Men då betyder inte längre ordet "finns" något.

*** HÅRDARE STRAFF, KRIMINALITET OCH INTEGRATION ***

Jerzy Sarnecki skriver att hårdare straff rent av kan öka brottsligheten, och att han har stöd för det i "en rad studier från både Sverige och andra länder". Bara två år senare kan vi läsa att professorn nu slår fast att resoluta insatser krävs, som "långa fängelsestraff och avskaffad ungdomsrabatt". Sarneckis nyvunna kunskap att en inlåst människa inte glider runt och rånar, våldtar och vandaliserar, har nog funnits där redan när han hävdade motsatsen. Socialdemokraterna må vara långsamma på att följa opinionen, men den tjänsteman som tryggar sin position genom regeringsvänlighet är väldigt snabb på att anpassa sig - hur saker egentligen ligger till är en fråga som är helt frikopplad från politiken, och även om alla hävdar att just deras parti är vetenskapens riddare, så är frikopplingen inget större problem.

Foto: Affekt Film AB

Men vänstern är en trög skuta att styra. Stefan Löfven hävdade nyligen att det finns en glasklar koppling mellan misslyckad integration och kriminalitet. Morgan Johansson uttalade sig överslätande och Per Bolund protesterade i ordalag om att det inte alls handlar om hudfärg eller att det visst inte var den utlandsfödde läkaren som bränner bilar. Även om Stefan Löfven har fel, så tror inte jag att Bolunds bild av "misslyckad integration" är speciellt vedertagen om den tar avstamp i hudfärg och läkare. Och hur följer det resonemanget från Löfvens påstående om misslyckad dito?

1. Det finns ingen koppling mellan hudfärg och kriminalitet.

2. Det finns ingen koppling mellan lyckad integration och kriminalitet.

3. Alltså finns ingen koppling mellan misslyckad integration och kriminalitet.

Även om slutsatsen är korrekt, följer den inte från premisserna.

*** "VARFÖR KRITISERAR NI BARA ISLAM?" ***

Alldeles för ofta får man som sekulär frågan varför man bara hackar på den religion man kritiserar just nu. Svaret är att man troligtvis bemöter den som talar. Förra årtusendet, när kristdemokrater motionerade om att kriminalisera hädelse och att biologiundervisningen i skolan skulle kompletteras med en undervisning i kreationism, ställde många frågan varför vi kritiserar kristendomen istället för islam. Idag, i ljuset av attentaten mot tvillingtornen, mot Charlie Hebdo-redaktionen och hotbilden mot Lars Vilks, ställer sig många frågan varför vi kritiserar islam istället för kristendomen. (Nazism brukar nästan alltid vara tillåtet att kritisera, bortsett från en och annan "men judarna då"-kommentar.)

Svaret är egentligen självklart. Vi sekulärhumanister ogillar allt irrationellt motiverat våld, och vi svarar den som tar sig ton. Just nu råkar muslimer vara en ganska stor och ganska högljudd grupp som ställer till med ganska mycket besvär. De allra flesta muslimer vill inget annat än att leva i fred i ett samhälle vars uppbyggnad de själva bidrar till, och så länge vi låter en rasistisk och våldsverkande minoritet företräda islam, undergräver vi drömmen om det harmoniska och mångkulturella samhället.

Anders Lindberg säger att man sparkar nedåt när man angriper muslimer, men det är inte helt självklart sant. Muslimer har en stark ställning gentemot staten, och muslimska föreningar får olika typer av projektbidrag utbetalda. Muslimer har en stark ställning i samhället, och när hatbrott riktas mot muslimer väcks oerhört starka känslor, med rätta. Muslimer är dessutom den största etniska gruppen i Sverige, med åtminstone 810.000 anhängare (vilket motsvarar drygt 8% av befolkningen) år 2016, med en ökande trend.

(Läst 2020-09-05.) Att kritisera islam är inte att sparka varken nedåt eller uppåt, för i ett civiliserat samhälle saknar idéer rättigheter, och att kritisera muslimer är inte med nödvändighet att över huvudet taget "sparka", och inte med nödvändighet "nedåt".

Det kan alltså finnas goda skäl att kritisera kristna dogmer när kreationism jämställs med biologi, och det kan finnas goda skäl att kritisera muslimska dogmer när terror jämställs med västerländsk religionsfrihet. Det bästa sättet att slippa kritik är att inte ta sig ton, men det bästa man kan göra är att säga sin mening och bevilja meningsmotståndaren samma frihet, även om han är sekulär.

*** BRA ATT DAN PARK BRÄNNER KORANEN ***

Dan Park har fått konservatismens popularitet att skjuta i höjden genom att begära tillstånd att bränna ett exemplar av Koranen utanför en moské i Malmö. Gärningen är ett provokativt konstverk, och polisen kommer troligtvis att godkänna genomförandet. Och tacka tusan för det, allt annat vore skandal. Ute på den svenska högerkanten är inte detta något nytt. Kristdemokrater har motionerat för hädelseförbud med hänvisning till att religiösa ska få slippa att utsättas för provokationer. Men det är just provokationer som håller religionens makt över folket i schack. Vi har alla ett ansvar inte böja oss för religiösa företrädares krav på privilegier.

Det som möjligtvis är tidsandan idag, är att samma personer som anser att det ska vara lagligt att bränna koranen eller den svenska flaggan, anser att man ska välja att avstå på grund av det sociala tryck som kommer från samhällsklimatet. Man vill få bort yttrandefriheten och religionsfriheten, samtidigt som man slår sig för bröstet och säger att man för att både yttrandefrihet och religionsfrihet ska vara lagligt. Stolt tystar man avvikande åsikter genom att säga att något får sägas, men att de inte ska sägas, och högmodigt försvarar man bara de friheter som inte utnyttjas.

Men hur ska religion kunna existera i ett sekulärt samhälle där alla har samma rättigheter, om religiösa betraktas som en grupp som inte får kränkas, som alltid måste få som de vill och som aldrig får utmanas? Vad händer med allas lika värde om endast religiösa önskemål är de önskemål som ska tillgodoses? Det som gör att ett modernt samhälle har utrymme för religion är att man inte kopplar religionen till några särskilda privilegier. I religionens namn får man, inom lagens gränser, göra vad man vill, praktisera vilka riter man vill, tro vad man vill, och så vidare. Detta är tack vare att man inte får avkräva att det endast gäller religiösa. Man får inte börja diktera vilka provokativa konstverk Dan Park ska avstå, för att nämna ett exempel. Ett modernt samhälle har endast utrymme för den religion som inte kräver att allmänheten, som inte delar deras tro, ska underkasta sig deras regler. Tro vad du vill, men tro inte att det gör dig till företrädare för en grupp som är lite mer jämlik än andra grupper.

*** STULET GODS 20/20 ***

I det sista avsnittet (eller...?) av sveriges bästa musik-podcast Stulet gods där Henrik Andersson och jag diskuterar påstådda låtstölder, avhandlar vi bl.a. Kiss, David Bowie och The Supremes. Finns här eller där poddar finns!


Hemsida: http://stuletgods.80tal.se/
Prenumerera (RSS): http://stuletgods.80tal.se/rss.xml
iTunes: https://podcasts.apple.com/se/podcast/stulet-gods/id1507649534
Spotify: https://open.spotify.com/show/0KcEPjKKZcO8KHh2T8F4eL
Direktlänk, Spotify: https://open.spotify.com/episode/2iL8BxKkoeHW1UpinJapoh

*** PODCASTS ***

I afton vill jag tipsa två fenomenala podcasts. I veckans avsnitt av Stulet gods pratar Henrik Andersson och jag om Poison, John Carpenter, Ankie Bagger och Joe Walsh. Avsnittet finns här eller där podcasts finns. Dessutom vill jag verkligen slå ett slag för Generation YX där vi diskuterar allt från den finska tullen till svensk skogsporr. Ingen mindre än Aron Flam närvarar.

*** GENERATION YX ***

Generation YX är en ny poddcast med journalisten Jannik Svensson och mig, där vi diskuterar samhällsaktuella frågor ur ett generationsperspektiv.

All information finns på hemsidan https://genyx.se/ men den finns där poddar finns.

*** OLIKABEHANDLING PÅ GRUND AV KÖN HYLLAS I NA ***

5/8 skriver Maria Ripenberg en ledare om handskakning, och lyckas på något vis avhandla ämnet utan att nämna olikabehandling på grund av kön. Numera är det bra att man inte skakar hand med tanke på smittorisken, men folk var arga på Yasri Kahn 2016 för att han inte skakade hand med en kvinnlig reporter. Självklart ska ingen behöva skaka hand, men irritationen på Kahn berodde egentligen inte på frånvaron av handskakning, utan på särbehandlingen av kvinnor.

Att en manlig värd skakar hand med tre av sina fyra gäster men inte den fjärde på grund av den fjärdes kön, kan vara sårande för den som blir särbehandlad av anledningar hon inte rår för. Jag är helt övertygad om att Ripenberg förstår sådant, men trots att detta är den springande punkten i kritiken mot Kahn, vill hon såklart inte nämna att det egentligen är detta, och inte handskakningen som sådan, som historien handlade om.

Ska jag hälsa på män, och jag råkar veta att en är en muslim som inte skakar hand med kvinnor, så skakar jag hand med alla utom honom. Jag skakar inte hand med män som inte skakar hand med kvinnor. Muslimen brukar såklart bli ledsen. Maria Ripenberg påstår sig bara se min rätt att inte skaka hand med honom, men jag vet att det sker saker i huvudet på den som blir diskriminerad, så jag gör så för att statuera exempel.

*** STULET GODS 18/20 ***

I avsnitt 17 av podcasten Stulet gods där Henrik Andersson och jag lyssnar på påstådda låtstölder pratar vi bl.a. om Lena Philipsson och Boy Meets Girl, och i avsnitt 18 tar vi upp bl.a. Måns Zelmerlöw, Alice Cooper och Led Zeppelin. Finns här eller där poddar finns.


Hemsida: http://stuletgods.80tal.se/
Prenumerera (RSS): http://stuletgods.80tal.se/rss.xml
iTunes: https://podcasts.apple.com/se/podcast/stulet-gods/id1507649534
Spotify: https://open.spotify.com/show/0KcEPjKKZcO8KHh2T8F4eL
Direktlänk, Spotify: https://open.spotify.com/episode/2tDaZZRrDrNQDoIT1wG5q5