Frågan är varför staten över huvud taget ska väga människors livsåskådningar på religiösa vågar? SST borde avvecklas och de ansvariga politikerna ställas till svars inför KU. Gud är inte folkvald! Ingen övernaturlig varelse har har stått på valbar plats i modern tid. Ingen demon har fått ett mandat. Ingen himmelsk makt har fått svenska folkets förtroende att förfoga över arbetarnas pengar.

I en demokrati ska makten stiga underifrån – från människorna – inte sänkas ovanifrån från himlen. Vanligt folk är inte statister i demokratin. De är dess uppdragsgivare.

Och där finns den avgörande principen: Ett samhälle som inte förmår dra en orubblig gräns mellan folkets makt och den makt som gör anspråk på gudomlig auktoritet, har också gjort själva demokratins gräns suddig. För när vi väl accepterar att makt kan hämtas från något som står över människan, återstår frågan om vem står näst på tur att göra anspråk på den? Vem har Gud på sin sida?

Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval någonsin.

SD är inte längre det enda parti som aldrig backat i ett riksdagsval. I år backade de rejält.

Se även:

En kort kommentar om regeringsalternativen (2026-09-19)

En kort kommentar om valresultatet (2022)

Samtliga regeringspartier gjorde riktigt bra val. M fick 2 nya mandat och KD och L fick 3 nya mandat vardera. Men stödpartiet SD backade stort och tappade 11 mandat, vilket betyder att Tidö-alternativet inte längre har en riksdagsmajoritet. M+L+KD+SD får 173 mandat av de 175 som krävs för regeringsbildning.

Det borde vara en smal sak att riva upp Tidöavtalet, och låta både SD och C släppa fram en M-ledd regering med samma partier som sist (M+L+KD), fast utan ett Tidöavtal – SD har backat så de borde kunna acceptera att släppa fram en regering man inte har ett samarbetsavtal med. Genom att reducera SD till ett vanligt stödparti, löser man C:s bekymmer med det M-ledda alternativet, och så har man ett regeringsalternativ som stöds av hela högersidan (198 mandat).

Får inte högern till en regering, så spelar det egentligen ingen roll om vänstersidan bildar en minoritetsregering och hur den ser ut, eftersom vänstersidan är en riksdagsminoritet. Budgeten, varje skattehöjning och varje proposition kan röstas ner. Vi får fyra år av stiltje. Då är alternativet, att SD accepterar sin tillbakagång och släpper fram en M+L+KD-regering tillsammans med C, ett betydligt bättre alternativ, för då kan arbetet med att öka tillväxten, skära bort onödiga offentliga kostnader, sänka skatten och öka finansieringen av välfärden fortsätta.

Se även: Rösterna är räknade för valet 2026

Den blå stapeln är summan av stödet för Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den röda stapeln är summan av stödet för övriga partier. Den röda stapeln är lite längre/högre/större, och det beror på att den preliminära rösträkningen säger att Tidö inte får förnyat förtroende hos 50 procent av väljarna. Det är nära, så det kan ändras när den slutgiltiga rösträkningen är klar. Så Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist kan eventuellt få ta tillbaka sin utsaga att Ulf Kristersson förlorade, men låt oss anta att hon har rätt och att valresultatet blir ungefär som den preliminära räkningen säger.

Kristersson förlorade. Hans regeringsalternativ får 173 mandat av de 175 som krävs. Men vann Centerpartiet? Hennes regeringsalternativ med Andersson i spetsen (S, MP och C) ser ut att få 147 mandat, vilket faktiskt också är färre än 175.

Socialdemokraterna har två regeringsalternativ. Magdalena Andersson är statsministerkandidat i både C-alternativet och V-alternativet, som är aningen större. Andersson kan få 151 mandat att leda en kommunistisk regering, vilket är bättre än 147, men det är också färre än 175. Moderaterna må ha förlorat, men Centerpartiet har förlorat ännu mer.

Centerpartiet har redan före valet varit tydligt med att Magdalena Anderssons statsministerpost väger tyngre för dem än att genomföra den politik som väljarna röstade fram dem för. Om du har köpt aktier i AcadeMedia, och därför röstade på C för att du skulle kunna få avkastning på dina aktier, så gör C bedömningen att du gärna förlorar dina pengar, så länge inte Tidö får förnyat mandat.

Och nog drömmer vänstern om att högern inte ska driva sin politik, utan stötta vänstern! Amanda Sokolnicki (DN) säger i SVT att ett rimligt regeringsalternativ vore att M stöttar en S-regering. Men om M-väljare vill ha en S-regering, varför röstar inte moderater på S? C har säkert ganska många väljare som inte gillar C-politik, som marknadshyror, skattesänkningar och vinstuttag ur välfärden – de röstar C för att C inte är Tidö eller V. Men de som röstar M för att S ska vinna valet är nog ganska lätträknade. För många på Tidö-sidan har varit med förr. De vet vilken shit-show det blir varje gång Socialdemokraterna får luft under vingarna. Även PM Nilsson uttalade sig i SVT:

”Men det är så här det kommer låta i värsta fall i fyra år. Det [den röda sidan] är ju en samling partier som inte är eniga om något, och förra gången Andersson förhandlade fram en regering med det här gänget, då förhandlade hon om pensionssystemet med Vänsterpartiet, skogen med Centerpartiet, strandskyddet med Miljöpartiet, och ekonomiskt och politiskt stöd till en kurdisk gerillagrupp i norra Syrien. Och så fick hon ihop det, och så föll hon direkt, och så föll hennes budget. Och det är ungefär så jag tror att det kommer se ut framöver, men jag tror hon kommer försöka, jag tror att hon kommer att lyckas bli godkänd i riksdagen. Möjligen med sin första budget, men sen kommer det vara det här käbblet som hon kommer trassla in sig i.”

Jag delar Nilssons oro över att S är S, men jag delar definitivt inte Sokolnickis förhoppning att M är S.

Nättidningen Kvartal gjorde en granskning av Socialdemokraterna som avslöjade att partiet sålde ekonomiska förmåner, som t.ex. bidrag, till föreningar mot att föreningen betalade med partilojalitet. Granskningen publicerades 2025-12-15. Eftersom detta var ett ganska extremt fall av maktmissbruk kom frågan upp i riksdagen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson tog lätt på frågan och sade i riksdagen (2026-01-07):

”Herr talman! Eeeehhhh…. Jag känner inte till det som har skrivits i Kvartal. Eh. Jag vet däremot att man inte alltid ska ta allt som står i Kvartal för en direkt sanning.”

Att inte allt som står i tidningen är sant må vara hänt, men att använda det som förevändning för att bortse från en granskning är ganska korkat. Hur går en granskning till i Anderssons huvud? Är det grävande journalister som sitter och hittar på saker? Och i egenskap av partiledare för Sveriges största parti, har hon inget ansvar för att inte misstänkliggöra fri media? Hon är Sveriges Donald Trump i det att hennes utsagor är så märkliga att de endast skapar beundran hos de redan frälsta — de som skiter i det maktmissbruk som sker till sosseriets försvar.

Den 15 augusti 2026 åkte tre journalister från Dagens Nyheter (DN) till Örebro för att intervjua Markus Allard i Örebro rådhus. Allard filmade intervjun och lade ut den på nätet direkt. Där får vi bevittna hur han hårt sågar mainstream-journalistiken och anklagar representanter från DN för att vara dumma i huvudet. Till och med Håkan Juholt skulle bli generad över klägg-anklagelserna! Allt är helt i sin ordning. Reportaget publicerades den 29 augusti och beskrev en invandringskritisk populist. Att reportaget faktiskt var bra vet jag för att jag hade tillgång till källmaterialet. Allard siktar medvetet på att vara populist, och han vill inte ha någon invandring till Sverige – rentav utvisa många av dem som är här. Utan källmaterialet hade jag haft en svag misstanke om att DN bara inte gillade Allard, men nu vet jag att reportaget var rättvisande.

Den 3 september 2026 kommer en journalist från SVT för att intervjua statsrådet Carl-Oskar Bohlin. I vanlig ordning lägger Bohlin ut råmaterialet på nätet, men denna gång visade det sig att journalisten misslyckades med att skapa ett reportage enligt tänkt narrativ. En skicklig journalist kan arbeta runt det och anpassa narrativet, men så skedde inte här. Och det är här skon klämmer: Journalisten var anställd på ett statligt mediebolag och är därmed en viktig representant för just klägget. Bohlin ifrågasatte såklart intervjun, men hade inte ett ont ord att säga om SVT.

Bohlins svordom i kyrkan går dock inte obemärkt förbi, särskilt inte så här nära ett val. Svenska Dagbladet rapporterade (10/9) att civila försvarsministern inte bara kritiserat journalister, utan själv lagt ut intervjun i sin helhet på Youtube:

– Det är extremt farligt att en politiker, en minister och en civilförsvarsminister gör så, säger Åsa Wikforss.

Det Wikforss säger är fullkomligt vettigt när man talar från en maktposition som vill ha lugn i leden, helt oaktat tidigare händelser. Ett bildat folk hotar en korrupt makt, och exemplet med DN och Allard visar med all tydlighet att mer kunskap (t.ex. tillgång till råmaterial) är ett problem för klägget. Så jag ställer frågan tillbaka till Åsa Wikforss: Har Bohlin, likt Andersson, ifrågasatt konceptet med fri media? För jag misstänker att kraftuttrycken uppstår för att han förväntades vara tyst när makten blir lite stött i kanten.

Tittar man på Vänsterpartiets ekonomiska politik, ser man vanlig dumhet. Partiets storlek korrelerar väl med andelen idioter i samhället. Men när man tittar på kandidaternas åsikter, möter man en nivå av galenskap som nästan är svår att ta in. Jag tänker särskilt på Annsofie Ljunggren som kandiderar för V till kommunfullmäktige i Örebro. Hon har nyligen delat extraordinär information på sitt Instagram-konto. Budskapet är följande:

McDonald’s är en judisk konspiration. Under restaurangen finns en källare dit de för kidnappade vita barn, för att tömma dem på blod. Man gör sig av med dem genom att mala ner dem, och blanda resultatet i den köttfärs man serverar som hamburgare till kunderna.

Politiken har alltså gått från åsikter (ska straffen vara hårda eller milda, ska skatten vara hög eller låg, ska medborgarna eller staten finansiera kulturen, och så vidare) till vetenskap: ”Jag som vänsterpartist hävdar att judar gör hamburgare av vita barn” är inte en åsikt, utan en utsaga om verklighetens beskaffenhet.

Om detta är sant, säger det något fundamentalt viktigt om judar. Om detta är falskt, säger det något fundamentalt viktigt om vänsterpartister. Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson verkar tvivla på Annsofie Ljunggrens förmåga att hantera sanning. Hon menar att det är vetenskapligt belagt att yttervänstern är konspiratorisk. Hon säger: ”Det finns forskning som visar att personer som är vänster har lättare att anamma konspirationsteorier än kanske mitten i samhället.” Bra förklaring, men dåligt försvar. Om det är så att forskning visar att vänstersympatier korrelerar med konspiratoriskt tänkande, så kanske man ska rösta på något annat än just Vänsterpartiet? Bara en tanke.

Igen, om judar dödar vita barn, så är det minst lika illa som om vänsterpartister sprider påståendet att judar dödar vita barn. Och det blir inte bättre, utan värre, i ljuset av partiets egen analys: Är man vänster så är man benägen att tro på galna konspirationsteorier. Har Annsofie Ljunggren ens kommenterat sin talespersons utsaga? Vet hon hur hennes parti ser på henne? Normalt funtade personer ser givetvis henne som en galning, men det egna partiet? Lek nu med tanken att Annsofie Ljunggren vore Sverigedemokrat. Då hade folk varit skitarga, men galenskap är vänsterns normala tillstånd.

Fascism och nazism
Fascism och nazism används som om de vore utbytbara. De som inte gillar Sverigedemokraterna brukar kalla dem för fascister eller nazister. Och visst finns det likheter mellan ideologierna. Inom både fascismen och nazismen är staten viktig. Skatten ska vara hög, kulturen finansieras av staten, journalistiken finansieras av staten, yttranden från folket reduceras till ”alternativmedia”. Skillnaden mellan fascism och nazism handlar bl.a. om relationen till den katolska kyrkan och om rasbiologi.

Socialism och nazism
De som inte gillar Socialdemokraterna slänger sig också gärna med ordet nazism, och även socialism eller till och med kommunism. Socialismen och nazismen har en del kontaktytor. Båda ser till kollektivet, båda ogillar alternativmedia och båda har en hemlig polis. (Som kuriosa är Sveriges underrättelsetjänst världens näst äldsta!) Att kulturen ska vara statligt finansierad är också viktigt för socialismen och kommunismen. Skillnaden mellan socialismen och nazismen är att socialismens narrativ bygger på konflikten mellan klasser medan nazismen fokuserar på ras. Nazismen kunde acceptera privat egendom, vilket socialismen inte accepterar.

Socialdemokrati, Socialism och Kommunism
Socialdemokrati och kommunism är i grund och botten olika grenar på samma ideologiska träd, och båda vill ha en stark offentlig sektor och en stark reglering av marknaden. Samtliga dessa tre vill ha en generös välfärd oavsett betalningsförmåga, samtliga dessa tre vill att staten ska sörja för arbetstillfällen, samtliga dessa tre saknar tolerans för medborgarnas näringsverksamhet – vill folk betala för dina tjänster så är du persona non grata! Socialdemokratin distanserar sig på ett par punkter från sina syskonideologier, och det är att man har en viss acceptans för privat ägande (om det inte går för långt) och för demokratiska val (om det inte går för långt).

Kapitalism och liberalism
Dessa ideologiers mest förhatliga egenskap bland socialister är längtan efter frihet. Man vill vara kostnadseffektiv och generera vinst. Sinsemellan är liberalismen mer intresserad av att reglera marknaden för att förhindra monopol, medan kapitalismens mål handlar om att dominera marknaden. Att exempelvis ha ensamrätt att sälja alkohol till Sveriges medborgare är vad man kan kalla en enhörning som staten gärna behåller för sig själv.

Kapitalism och socialism
Det är här vi har den stora skiljelinjen. Kapitalismen vill inte veta av vare sig nazism, fascism, socialism eller kommunism, och väljer därmed att ta avstånd. Socialdemokratin vill egentligen inte veta av ekonomisk frihet, yttrandefrihet eller demokrati, men underkastar sig motvilligt vissa värden för att kvalificera sig att delta i demokratiska val i länder man ännu inte helt har vunnit. Kapitalismen och socialismen har helt olika syn på äganderätt, helt olika syn på hur resurser ska fördelas, helt olika syn på värdeskapande och mest av allt, helt olika syn på statens roll.

De olika systemen har lyckats lite olika bra genom åren.

Flyktingar rör sig alltid från socialistiska samhällen till kapitalistiska.

Bistånd rör sig alltid från kapitalistiska samhällen till socialistiska.

Men i länder som redan har välstånd handlar inte valen om vad som är bäst för den svaga människan, utan om vad som känns bäst för den starke.

Likt många andra prominenta sossar (Khashayar Farmanbar, Moska Hassas, med flera) bor hon i en mörkblå kommun, Nacka, där nästan ingen röstar på Socialdemokraterna. En kommun med många prominenta socialdemokrater borde ha en stark representation av Socialdemokraterna i fullmäktige, men i Nacka är S ett marginalparti. Bristen på inflytande borde annars få dessa prominenta socialdemokrater att söka sig till S-ledda kommuner i Stockholmsområdet, som t.ex. Tyresö eller Södertälje, men hon har själv sagt att hon trivs bra i just Nacka. I Nacka är inkomstskatten 30,11% efter en sänkning på 15 öre. I Tyresö är skatten 31,83% och i Södertälje är skatten 32,38%.

Hon, likt moderater, verkar gilla rikedom mer än utjämning. Sedan hon fick sparken som statsminister har hon tagit ut ungefär 2,2 miljoner kronor i fallskärm. Behöver den som har en riksdagslön och en partilön (som är lika hög som riksdagslönen) verkligen ha det? Nej, hon gillar rikedom mer än utjämning.

Hon, likt moderater, verkar inte gilla att betala skatt. Förmodligen har hennes hushåll duckat för 38.000:- i skatt i månaden, genom att hennes man har tagit ut vinst i stället för lön, ur ett bolag som inte hade någon aktivitet innan Andersson blev statsminister. Före det verkar bolaget bara ha används för att både Magdalenas och hennes mans inköp ska bli momsfria. Låter det som en socialdemokrat som gillar att betala skatt?

Pratet om att beskatta de superrika, som Socialdemokraterna använder som sitt mantra för att vinna valet, fungerar. Vanligt folk vill inte ha framgångsrika svenska företag, för dessa är värda pengar och ägs av privatpersoner, och utgör därmed den viktigaste orsaken till landets klyfta mellan fattiga och rika. Eftersom i princip alla av Sveriges miljardärers tillgångar består i företag, är det företagen som är problemet bakom klyftorna. Men själv tillhör Magdalena Andersson, efter en lång karriär som yrkespolitiker, med god marginal den topp 0,5% av befolkningen med högst inkomst. Hon är en superrik person som inte vill betala skatt. Låter det som en socialdemokrat? Nej, det låter som en moderat.

Om jag kräver att du ger mig 800:- i månaden, så kan jag inte hävda att det kostar mig 200:- eftersom jag vill ha 1000:-. Men faktum är att jag får 800:-! Och därtill det vet vi att skatt har hämmande effekt på marknaden, vars vinster faktiskt finansierar staten! Amanda Lind kommer aldrig kunna lämna tanken att jag förlorar 200:-, för hon förstår inte pengar!

Jag berättar gärna vad som kostar pengar: Att betala skatt. Den del av skatten som går till välfärd som sjukvård, ersättning till sjukskrivna, utbildning, polis, infrastruktur, dagis, med mera, är det få som ifrågasätter. Men välfärden är bara några av väldigt många utgiftsposter som det gemensamma betalar för.

För en vanlig arbetare med en bruttolön på 36.000:- försvinner över hälften av hans pengar i skatt, om man räknar alla dolda skatter, konsumtionsskatter, punktskatter och inte minst de olika inkomstskatterna. Den som tjänar 36.000:- måste dra in 47.300:- till sin arbetsgivare (bruttobruttolönen före den statliga inkomstskatten) har en köpkraft på ungefär 23.300:- när moms och olika punktskatter (elskatt, koldioxidskatt, drivmedelsskatt, miljöskatt, med mera) räknas in. Alltså, av de 28.500:- som hamnar i arbetarens ficka efter inkomstskatten, försvinner alltså ytterligare 5.200:- i skatt! Tänk vilken välfärd vi skulle kunna ha med tanke på vad arbetarna gör för Sverige, och tänk hur mycket mer arbetaren skulle kunna behålla (ökad köpkraft) om vi vore försiktiga med gemensamma medel!

Tvärt emot vad Amanda Lind tror, att det kostar mig 200:- att få 800:- av dig, när jag egentligen vill ha 1000:-, så kostar det faktiskt dig 800:- att ge bort 800:-. Själv får jag 800:-, jag förlorar inte 200:-. Och som alltid, glöm inte att varje skattekrona kommer från någon som jobbat!

Förresten så betalar du privatkopieringsavgift också, för att Per Gessle ska få sin vardag att gå ihop.

För den som har en hög inkomst och ett rejält sparande är några hundralappar hit eller dit i många fall just några hundralappar. Irriterande kanske, men knappast avgörande. För den som lever på en låg lön, är ensamstående med barn eller har små marginaler kan samma hundralappar avgöra om månaden går ihop.

Det är därför skattesänkningar på vanliga inkomster inte bara kan avfärdas som presenter till dem som ”redan har”. Pengarnas betydelse måste också vägas in. En tusenlapp har helt enkelt större praktiskt värde för den som har 500 kronor kvar när räkningarna är betalda än för den som har 15 000. Det är lätt att vara generös med någon annans marginaler

Vänsteroppositionen talar gärna om skatteintäkter som resurser som samhället ”får”. Men varje skattekrona kommer först från någon. När skatten på arbete höjs minskar människors disponibla inkomster. När drivmedel beskattas hårdare blir det dyrare att ta sig till jobbet. När energin blir dyrare påverkas hushållens ekonomi. Och konsumtionsskatter betalas även av den som har låg lön.

Visst kan skattepengarna därefter användas till sådant som hjälper människor med låga inkomster. Det är själva grundtanken bakom omfördelningspolitiken. Men det betyder inte att beskattningen i sig är smärtfri för samma människor.

Det är en distinktion som förtjänar betydligt större plats i den politiska diskussionen. Regeringen har förstått betydelsen av den sista tusenlappen, och här förtjänar den nuvarande regeringen beröm.

Politik som gör det mer lönsamt att arbeta och som låter människor behålla mer av sin lön bygger på en viktig insikt: disponibel inkomst spelar roll även efter att alla politiska teorier och fördelningsmodeller har räknats färdigt.

För ett hushåll med små marginaler är mer pengar kvar efter skatt inte en abstrakt procentsats i en budgetproposition. Det är mat. Det är vinterjackan till barnet. Det är bensinen till jobbet. Det är möjligheten att betala en oväntad tandläkarräkning utan att behöva låna. Och kanske viktigast av allt: det är en liten ekonomisk buffert som ger människor större makt över sina egna liv.

Att ”de rika får mer” är verkligen inte hela analysen. Ett vanligt argument från vänster är att skattesänkningar i kronor ofta ger större belopp till personer med högre inkomster. Det kan vara sant och ändå missa en central del av frågan.

Om en person får 500 kronor mer i månaden och en annan får 1 000 kronor mer säger beloppen ensamma väldigt lite om vilken förändring som betyder mest för deras liv. För den första personen kanske 500 kronor innebär att kontot inte längre är tomt två dagar före löning. För den andra innebär tusenlappen bara ett något större månadssparande.

Ekonomisk politik borde därför inte enbart bedömas efter hur många kronor olika inkomstgrupper får eller betalar. Man måste också fråga vad pengarna betyder på marginalen. Det är där vänsterns reflexmässiga motstånd mot skattesänkningar blir problematiskt. Välfärden behöver skatt, men det betyder inte att skatt altig är bra.

Naturligtvis behöver Sverige skatteintäkter. Sjukvård, skola, rättsväsende, försvar och sociala skyddsnät måste finansieras. Diskussionen handlar därför inte om skatt eller ingen skatt. Den intressanta frågan är hur mycket som ska beskattas, vad som ska beskattas och vilka människor som i praktiken får bära kostnaden. Det är fullt möjligt att försvara en omfattande gemensamt finansierad välfärd och samtidigt konstatera att det finns en gräns där ytterligare beskattning gör större skada än nytta.

Framför allt bör politiker vara försiktiga med att betrakta människors inkomster som ett närmast obegränsat skatteunderlag. Låginkomsttagare behöver inte bara bidrag – de behöver pengar kvar, och pengar kvar är kanske viktigaste perspektivskiftet är detta:

En människa med små ekonomiska marginaler behöver inte nödvändigtvis först betala mer till staten för att därefter få hjälp av staten. Ibland är den enklaste förbättringen att hon får behålla mer av sina egna pengar från början.

Nu visar det sig att förlaget Simon & Schuster betalat Arday 1,4 miljoner pund, alltså 18 miljoner kronor (!), för att få publicera hans självbiografi. Normalt brukar en bok av en spektakulär professor sälja ungefär 5000 exemplar, vilket motsvarar ett förskott på ungefär 100.000 kronor. Något tyder på att Simon & Schuster verkligen tror på boken.

Kommer vi få läsa om hur Arday pratar om sin narcissism, berättar varför han valde en bakgrund präglad av autism och analfabetism – egenskaper han uppgav sig ha övervunnit för att bli professor? Troligen inte, men skulle så vara fallet, har förmodligen förlaget bedömt försäljningen helt korrekt.

Jag misstänker att vi kommer att få läsa om en Arday som står för sina lögner. Vi kommer att få uppleva hur han fick specialträning 10 timmar om dagen under hela sin barndom för att lära sig prata, hur han lyckades bli professor med en läsförmåga som motsvarar en 9-årings, hur han sprungit 30 maratonlopp på 35 dagar, varav ett med brutet ben. Alla hans välgörenhetsresor runt om planeten, hans gästprofessurer och hedersuppdrag på olika universitet, och så vidare. Ett nytt Baron von Münchhausens äventyr! Om jag ska vara ärlig, tror jag att även den versionen av boken talar för att förlaget bedömt försäljningen helt korrekt.

För oavsett vilken bok Jason Arday väljer att skriva, kommer det vara något helt utöver det vanliga. Han må ha bränt sina broar i den akademiska världen, men han kommer aldrig få ont om pengar, för han sitter på en Royal Straight Flush.

Denna gång har Centerpartiet gått ut med att man tänker jobba för en socialdemokratisk regering, och är därmed inte längre ett parti som S behöver lyssna på. Att kohandla med någon man redan vunnit över, riskerar onödiga konflikter med andra samarbetspartners. Vad skulle t.ex. Vänsterpartiet eller Miljöpartiet säga om S hörsammade ett C-märkt krav på marknadshyror mot att man släpper fram en S-ledd regering? Idag har C redan gjort sitt val, och bryr sig inte längre om sin egen politik. Kravet på marknadshyror är släppt och C stöttar S villkorslöst, och därmed behöver inte S längre hålla armlängds avstånd till Vänsterpartiet.

För är det några som inte längre tänker vara dörrmatta åt S är det just Vänsterpartiet. Där är det full aktivitet på att städa och påvisa regeringsduglighet. Nooshi Dadgostars sambo Martin Westergren sitter på sociala medier och vevar mot ohörsamma journalister inom mainstreammedia, och kandidater till olika kommuner sparkas på löpande band. Gamla socialdemokrater, som t.ex. Göran Greider har börjat relativisera partiets ursprung och kopplingar till kommunismen. Regeringsfrågan är för viktig för att ödsla på politik. Den S-märkta reklamen på sociala medier handlar mest om att allt ska bli billigt och att alla ska få mer pengar. Utbyggnaden av kärnkraften, en fråga som S fått lära sig vikten av den hårda vägen, pratar man inte så gärna om när det står en miljöpartist i närheten. Och man pratar definitivt inte om regeringens sammansättning. Kommer vi få miljöpartistiska ministrar? Eller vänsterpartistiska ministrar?

Den generation socialdemokrater som känner V:s historia har förmodligen dött av ålderdom, så det gamla löftet om att aldrig släppa in V i en regering, skulle man snart kunna släppa. Jag tror inte (eller vill inte tro) att partiet är så galet, men med nuvarande händelseutveckling blir jag lite fundersam.

Vad händer då om man lyckas bygga en stor och framgångsrik verksamhet, värd mycket mer än 3 miljarder kronor, kanske 100 miljarder kronor? Då ska du betala 1,5 miljoner om året i förmögenhetsskatt. Ingen människa har det han ska leva av, samt 1,5 miljoner extra till förmögenhetsskatten i plånboken. Den som är så rik som Kamprad, är det för att han har ett (eller flera) bolag! När det var dags att betala förmögenhetsskatten, var han tvungen att ta ut pengarna från bolaget till en marginalskatt på 80%, och ta ut så mycket så att det blev 1,5 miljoner kronor kvar att betala i förmögenhetsskatt. Den bistra sanningen var att IKEA inte hade råd att vara ett svenskregistrerat bolag, och vis av erfarenheten så avskaffades förmögenhetsskatten år 2007 av regeringen Reinfeldt. Men IKEA var då redan förlorat, och med det försvann statens inkomst från IKEA:s bolagsskatt, som nu tillfaller Nederländerna.

Och nu är det dags igen. Socialdemokraterna har på sin kongress beslutat om att införa miljardärsskatt (som förmögenhetsskatten numera kallas). Det innebär att om de får mandat i riksdagen efter valet 13/9, så kommer skatten tillbaka, under dagens rådande förutsättningar. Henrik Sundström (advokat och moderat kommunalråd i Uddevalla) skriver på X vad det innebär, och jag citerar honom:

S har kongressbeslut på miljardärsskatt. Starka krafter inom S vill ha Zucmans nivå på 2%. Det är förvisso lägre än i vänsterradikala Spanien under Sánchez, men låt oss räkna lite på det.

Ingen miljardär har sin förmögenhet i kontanter. De allra flesta har sin förmögenhet i form av aktier i ett bolag som de själva har skapat. Ska du få loss kontanter behöver du skatta fram dem ur bolaget.

Med nuvarande 3:12-regler så kommer en utdelning på dessa nivåer delvis beskattas som inkomst av tjänst. Det betyder att för att betala en skatt på 2% behöver du använda långt mer av din totala förmögenhet varje år.

För att få ut 100 kronor netto, så behöver du ta ut 210 kronor brutto, eftersom du passerar alla brytpunkter och betalar 52,4% i skatt på uttaget. Bolaget har dessförinnan betalat bolagsskatt om 20,6% för att få fram utdelningsbara medel. Den effektiva skatten är då 62,2%.

På utdelningar över ca 7 miljoner är det kapitalskatt igen om 30%, vilket kumulerat med bolagsskatt är 44,4%.

Detta förutsatt att det överhuvudtaget finns utdelningsbara medel. Annars måste det betalas ut som lön vilket beläggs med arbetsgivaravgifter om 31,42% vilket kumulerat med inkomstskatt blir 63,8%. För att få ut 100 kronor behöver jag då ha 276 kronor i bolaget från början.

2% netto motsvarar alltså mellan 4,5% och 5,5% i årlig effektiv förmögenhetsskatt. Det betyder att förmögenheten halveras på 12 år.

Läget i Sverige är alltså inte lika illa som förr, men även idag har vi människor som äger företag som gott och väl kommer att behöva betala förmögenhetsskatt likt IKEA, som Daniel Ek och Martin Lorentzon (Spotify). Och varje gång de ska betala 100:- i förmögenhetsskatt, så kommer de behöva ta ut 276:- ur bolaget! Om Socialdemokraterna får inflytande, kommer det alltså att handla om flytt (och förlorade skatteintäkter för Sverige) eller ett bolag som krymper (vilket faktiskt tillfälligt ger statskassan ett tillskott). Och när andras pengar är slut så är de slut. Oavsett hur det går, så kommer Sverige återigen befrias från rikedom, och det kan i sig vara något önskvärt för den som t.ex. tror att rikedom orsakar kriminalitet eller att rika aldrig bidrar till det gemensamma. Men Socialdemokraterna behöver åtminstone försöka räkna på vad kalaset kostar och hur det ska finansieras, så att inte välfärden drabbas av underskott på grund av den nya skatten.

Är man inte socialist så är man en quisling, man är blå-brun, man är en brunråtta, och så vidare. Aftonbladets Anders Lindbergs absolut viktigaste arbetsuppgift nu är att vinna det kommande riksdagsvalet åt socialisterna, och han skyr inga medel. När en sverigedemokratisk riksdagsledamot, Richard Jomshof, kallade honom för quisling (inte helt utan skäl) hittade Lindberg plötsligt skäl att tona ned debatten.

Franz von Papen, som ingick i Adolf Hitlers regering, ställdes inför rätta vid Nürnbergprocessen. von Papen var även Anders Lindbergs favoritöknamn på sin opposition.

Men tror du att Lindberg verkligen anser att Ulf Kristersson är som von Papen?

Nej, det handlar såklart om ett starkt ogillande, och en uppfattning om en negativ gärning. Så nu när quislingen Lindberg själv står i strålkastarljuset för sina illgärningar, verkar han ha utvecklat ett ogillande mot sin egen metod. Frågan är om han är intellektuellt kapabel att själv börja spela på meningsmotståndarens argument i stället för meningsmotståndarens person, nu när han blivit en erfarenhet rikare? Jag tror inte det. I mina ögon är han är en idiot som leder idioter, men jag hoppas att jag har fel, för en valrörelse som diskuterar sakfrågor i stället för personfrågor är mycket mer stimulerande för oss stackars satar som ska gå till valurnorna om en dryg månad.

”Jag är på plats och tittar på förödelsen efter nattens nazistattack mot Socialdemokraternas partilokal i Sölvesborg.”

Gärningsmannen, som förmodligen är främlingsfientlig högerextremist, greps på plats. Aftonbladet pixlar aldrig misstänkta som identifieras som höger, utan hänger ut dem utan pardon. Men denna gång valde man att inte kommentera gärningsmannen alls. Som läsare vet vi att det var en nazist, och det räcker för Aftonbladet. Vad är det för speciellt med denna nazist, som gör att Aftonbladet släpper storyn och går vidare? Nyss var det ju så viktigt att försvara demokratin, men denna gång försvann Aftonbladets egna intresse att göra just det snabbare än ett vallöfte efter en socialdemokratisk valseger.

Kanske just för att man grep nazisten på plats, och därmed vet en hel del om honom! Emir Nuredini från Kosovo, 36 år, vandaliserade två lokaler under natten i fråga, en partilokal och en närbutik. I båda fallen misstänks han för försök till grov mordbrand och skadegörelse. Nuredini studerade juridik vid Örebro universitet, han ansökte om medlemskap i Advokatsamfundet år 2023, har ett grovt kriminellt förflutet och är före detta socialdemokrat. Han uttalade sig kritiskt om Sverigedemokraterna på Twitter år 2012, men är idag väldigt tydlig på sociala medier om att han föraktar muslimer, och påstår sig idag vara politiskt aktiv inom Sverigedemokraterna och att hans ”hjärta vurmar för AfS”.

Detta vet du inte om du inte efter att ha läst Aftonbladet. Nej, där fick du en sparsam händelsenyhet och en ledartext som mellan raderna uppmanar dig att rösta rätt. Men man lämnar ingen information om vem nazisten är, eftersom det finns en konflikt mellan denne och partiet som Aftonbladet försöker få som segrare i höstens riksdagsval.

Håller ni med om att miljardärerna i Sverige kan betala för sin egen städning?

Det som avses är RUT-avdraget, och det man menar med ”betala för sin egen städning” är att en städerska (som tjänar 23.000:-) ska betala samma skatt på sitt arbete som t.ex. en statligt anställd programmerare (som kanske tjänar 65.000:-).

Kommunisterna anser att den som blir gammal och/eller rörelsehindrad är att betrakta som superrik. Därmed ska den gamle och/eller rörelsehindrade betala dyrt för eventuell hjälp han eller hon behöver i hemmet. Det låter rimligt vid första ögonkastet, men det finns problem i det sättet att resonera. Jag har noterat att många människor på Twitter inte förstår hur pengar fungerar, och jag är rätt säker på att Twittrare har gott sällskap av kommunister, då de verkar lida av samma åkomma.

Sänkt skatt är inte bidrag. Den som arbetar har egentligen rätt att betrakta de pengar som han jobbar ihop som sina. Till viss del (ungefär 54%) är det etablissemanget som bestämmer hur dessa ska spenderas, eftersom vi antas försörjas av personer som dricker öl och röker Gul Blend, hellre än de lägger sina pengar på vad som är dem gynnsamt, och därför behöver att myndigheter hanterar det mesta av pengarna som de drar in.

Det konstiga i detta resonemang är att den som ska förvalta arbetarnas pengar aldrig någonsin skulle kunna tjäna egna pengar, men ändå är den vi betraktar som klok nog att veta hur den som drar in pengar i systemet egentligen borde hantera dessa pengar. Själva förståelsen av pengar placeras på sin spets av Birthe Olsson, som skriver:

Dags att sluta prata om bidragsberoende invånare i vårt land o istället fokusera på alla avdragsberoende miljardärer.

Just Olsson är väl ett av de högerextrema trollen som TV4 missade i sin granskning, likt Urban Glidefjäll eller Patrik Gabrielsson. Men när till och med aspiranter till poster i kommunfullmäktige i Sveriges huvudstad kämpar med dessa triviala frågor, så har den svenska kommunistiska rörelsen en chans att erhålla nya mandat. Om än inte kloka av tidigare erfarenheter.

Nerikes Allehanda själva är skattefinansierade. Över 20 miljoner per år ska den som jobbar pynta för att få höra hur oproblematiskt det är att deras välfärdspengar går till politikernas egna projekt. Igen, struntsummor. Jag är väl medveten om att jag inte skulle orsaka någon skada om jag gjorde en kompis-deal med en kommunpolitiker så att några mille hamnar i min ficka. Jag är inte naiv. Sådant sker hela tiden, men samhället fungerar utmärkt ändå!

Konstnären i fråga håller korten nära bröstet. Jag vet såklart precis vad som pågår, men värdet av konstverket förintas om konstnären själv skulle spela med i det spelet. På svengelska förklarar hon att hennes konst inte ”plisar” (tillfredsställer) alla, och ledarskribent Alvin håller med om att politiker (eller väljare, eftersom dessa utser politikerna) inte ska ha något att säga till om när det utropas vad bra konst är.

Att många bäckar små gör en stor å, är irrelevant. Varje krona som borde ha spenderats på välfärden, på utbildning, vård, på hemtjänstpersonalen, på infrastrukturen eller på sjukvården, är bara en krona. Därför kan den läggas på annat. Men varje offentlig krona, är en gigantisk förmögenhet, vilket är precis det som behövs för att finansiera Sveriges gemensamma välfärd. Så med en sparsam hantering av gemensamma medel, skulle vi inte bara få en bättre välfärd, vi skulle även få medborgare som hade råd att satsa pengar på konst och kultur.

Möjligtvis får vi mer opera och färre rishögar, men rishögarna kan fortfarande betraktas på landsorten.

Jag vet att någon ny bankskatt inte kommer att införas, och jag vet att någon ny fastighetsskatt inte kommer att införas, för det finns inget stöd för det i riksdagen. Enligt Poll-of-polls kommer högern att vinna riksdagsvalet i höst, och skulle vi få en S-ledd regering, så är Socialdemokraterna så pass restriktiva att de inför nya skatter långsamt, för att inte grodan ska börja koka direkt. Dessutom är stödpartiet Centerpartiet ett parti som vill sänka skatterna i Sverige.

Men uppenbarligen välkomnar många twittrare dessa nya skatter! Den som bor i hyresrätt välkomnar en ny fastighetsskatt, eftersom det blir mer rättvist om hyresvärden får lämna ifrån sig lite av de pengar som den tjänar på att hyra ut bostäder. Det antas verka utjämnande.

Den som bor i ett belånat hus välkomnar en ny bankskatt, eftersom det blir mer rättvist om banken får lämna ifrån sig lite av de pengar som den tjänar på att låna ut pengar. Igen antas det verka utjämnande.

Arbetsgivaravgiften betalas av arbetsgivaren, och så vidare. För många människor är pengar något abstrakt, eller rent av något mystiskt.

Men den som levererar en hyresrätt eller ett bolån, anpassar priset (hyran, räntan, eller vad det må vara) baserat på egna kostnader och risker. Om långivaren får högre kostnader på grund av en ny skatt, kommer räntan (alltså priset på lånet) att öka, så att långivaren återigen får en inkomst på sin tjänst.

Rent tekniskt är det företagen som betalar in skatterna, oavsett om det handlar arbetsgivaravgifter, bankskatter eller fastighetsskatter. Men de pengar som företaget har att spendera på sina fasta utgifter är de pengar som kommer i från kunden. Alltså den som bor i huset eller i hyresrätten. Och beträffande arbetsgivaravgiften så är det de pengar som arbetaren drar in från kunderna genom sitt arbete. Företagen sköter inbetalningarna, men arbetarna tillhandahåller pengarna som ska betalas in.

Varje skattekrona kommer alltså från någon som har arbetat, och bör därför spenderas på ett sådant sätt att det gynnar den som har arbetat. Och skattepengar som inte absolut behövs, ska inte samlas in från arbetarna, för skatt är inte gratis – skatt är dyrt!

Nyligen nåddes vi av beskedet att Ann Widdecombe mördats i sitt hem onsdag 8/7. Jag känner henne från den ökända debatten från 17 år sedan, som arrangerades av Intelligence Squared, där frågan om huruvida den katolska kyrkan är en positiv kraft för världen eller en negativ. Stephen Fry och Christopher Hitchens var i opposition och ärkebiskop John Onaiyekan, tillsammans med Widdecombe stod för försvaret. Både Onaiyekan och Widdecombe var dåliga. Riktigt dåliga. Två timmar senare var även mest inbitna katolikerna helt övertygade att den katolska kyrkan är ren och skär skit!

Men nu har hon alltså mördats i sitt hem.

Under senare år har hon engagerat sig i Englands största parti, brexitpartiet Reform UK, och har fungerat som deras talesman frågor gällande immigration och juridik. Hon har alltså som 78-åring ställt sig på en ganska farlig plats.

En vänsteraktivist, en man som inte lämnat några avtryck ifrån sig på Internet, sätter sig i bilen med en hammare och kör 50 mil till Widdecombes hem. Väl framme mördar han henne med 21 slag mot huvudet, och kör sedan samma sträcka hem igen.

Polisen har inte hittat några motiv.

Lite mer välutrustad än brittisk polis, så ser jag färre och färre samhällen som är civiliserade nog att tillåta det fria ordet. Det var de som var problemet på Utøya – vila i frid – och det är det som är problemet här.

Jag har sett debatten om katolska kyrkan tre gånger. Min fru har sett den, mina bästa vänner har sett den. Det är ett skolboksexempel på total utklassning – se den!

Ett roligt exempel är när Socialdemokraterna föreslog att 14-åringar ska kunna få fängelse, medan Moderaterna var inne på att den undre gränsen kanske skulle vara 13 år, så ritar Vilgot en teckning om att barn-fängelse är dåligt. Eftersom vi vet att ingen är mer vuxen än en 14-åring (som Socialdemokraterna gärna kastar i fängelse), och ingen är mer barn än en 13-åring, och eftersom vi vet att Kriminalvården är en myndighet bestående av en samling orcher som förvaltar fängelsehålor, med en omsorg om fångarna som knappt sträcker sig bortom ett glas vatten och en skiva bröd om dagen, så blir Vilgot-serien ganska rolig! Det intellektuella kapitalet som Vilgot visar upp, är farligt nära Malmö-kommunisterna som skrålade om att ”hela Malmö hatar polisen” i en Pride-parad.

En kul liten detalj med Vilgot-bilderna är att vård- eller servicepersonal som avbildas, är gifta med män som inte tillåter dem blotta sitt hår! Ett trevligt s.k. easter egg! Nåväl, flera av teckningarna kritiserar att privata aktörer fyller det tomrum i välfärden som inte kommun, region eller stat mäktar med. En serie visar två personer på en fin båt som skålar i champagne. Den ene säger:

– Förskolan är en guldgruva!

Den andre svarar:

– Sverige är en skattkammare!

Just förskolan är intressant, eftersom den kan diskuteras utan att man behöver förhålla sig till betygsinflation och andra mer kunskapsrelaterade frågor. Och här är problemet med både Vilgot och resonemanget i Aftonbladets valarbete:

För att en kommunal förskola ska finnas, måste kommunen tillhandahålla den. Om kommunen tillhandahåller förskolor, som uppfyller efterfrågan, måste privata investerare söka andra projekt än förskolor. Vi lever i en värld där kommunerna lägger lägger en enorm del av välfärdspengarna som de samlar in via skatt och förvaltar åt oss, på sig själva eller på sina egna intressen. Skrytbyggen, politiska monument, kommunikatörer och kommunala bolag som inte genererar någon inkomst. Ibland försvaras slöseri genom ekonomiska hypoteser som bygger på att man alltid kan skapa mer pengar genom att höja olika skatter, vilket är en falsk hypotes som tyvärr vunnit en del acceptans i Sverige.

Skatt är givetvis inte någon magisk oändlig säck med pengar för politiker att ösa ur, och även om så vore fallet, så gäller det att spendera dem rätt. Annars har vi fortfarande inte tillräckligt många kommunala förskolor! Visst, finns det kostnader med privata förskolor. 70% av omsättningen är ersättning för arbete (lön), 3% är ersättning för investeringar (vinstuttag). Utan de där 3 procenten är blir det svårt att hitta privata investerare, och så måste kommunerna lära sig att prioritera för att vi över huvudet taget ska ha några förskolor alls. Precis som de kommunala förskolorna är den största delen av driftskostnaden skattefinansierad, och så måste det få vara. Annars kommer endast de rika få tillgång till de privata alternativen, vilket skapar segregation och klassklyftor.

Först har vi enprocentsregeln, som innebär att när kommunen bygger något, ska en procent av kostnaden reserveras för konst. Bygger kommunen ett kulturkvarter för 600 miljoner kronor, så måste man stoppa in 6 miljoner kronor i sin konstbudget. Hänt och gjort, skattebetalarna lägger alltså en hel del pengar i en konstbudget som kan användas för t.ex. en rishög, så det är finansierat och klart, med skattebetalarnas välsignelse. Rishögen kostade alltså inget extra, utöver vad vi redan är överens att vi ska betala, och nu har vi ett konstverk som alla talar om. Men låt oss titta på vad konstverket i fråga faktiskt kostar skattebetalarna!

De som betalar inkomstskatt i Örebro betalar 8,4 miljoner kronor för Open Art vartannat år, och 4 miljoner kronor per år för övriga år. Utöver detta stöttar Region Örebro och Svenska staten med pengar genom projektstöd. Detta täcker kostnaden för projektledare, konstnärliga ledare, curatorer, administratörer, kommunikatörer, produktionsledare, konstguider och värdar. 93.000:- som ändå var öronmärkta till konst är alltså en struntsumma i sammanhanget, och beslutet att dessa pengar skulle gå till en rishög, ligger alltså inte hos konstnären, utan hos nyss nämnda stab som kostar oss miljoner, från år till år.

Det har varit gott om hänvisningar till Kejsarens nya kläder. Kvalitén på den konst som ställs ut på Open Art i Örebro vartannat år, har aldrig varit särskilt bra, och den har blivit sämre och sämre. Ett privilegium som tillfaller den som får sina pengar gratis, är att man inte behöver prestera något som folk vill ha, för att man ska få betalt. Kanske att konstnären som kom på tanken att sälja sitt skogsgallringsavfall som konst, ville veta om kejsaren var naken?

Och nog var kejsaren så naken som en man kan vara! Aldrig har någon svalt ett bete så hårt som Open Art slukade prospektet med rishögen! Hatten av!

Men det viktiga är inte hur mycket välfärdspengar som läggs på fejkad konst, det allvarliga är att man handskas med andras pengar på ett helt annat vis än man handskas med sina egna. Nästan vem som helst i personalgruppen för Open Art köper hellre en miniatyr av Rodins Kyssen i marmor för 1.800:- i stället för en slyhög för 93.000:- när finrummet därhemma ska inredas. För att man värdesätter det man äger! Sina pengar, sitt finrum, sin konst! Det är denna princip som gör att man ska vara väldigt försiktig med att låta det gemensamma få ökat mandat för flera samhällsfunktioner. Men vi förväntas tro att det ansvar som vilar på det gemensamma är ständigt växande.

Och när vi väl har lärt oss att det som inte finansieras av skattemedel inte över huvudet taget kan finnas, går det inte att vända skutan. Skär man ner på konst så påstås man inte gilla kultur. Skär man ner på bidragen till studieförbunden så påstås man inte vilja att källarbanden ska få ha någonstans att repa. Skär man ner på anslagen till Svensk Filmindustri så påstås man inte vilja ha ny film. Det går inte att vända skutan! Att bereda ekonomiska förutsättningar för marknaden att skapa film är otänkbart, för det skulle gynna bra film. Film som folk vill se. Då är den sista nittiotretusenkronorsslyhögen ett minne blott.

Minns ni när det var olagligt för Svensken att köpa sin alkohol av någon annan återförsäljare än Systembolaget? Då fanns det 7 sorters dålig öl på sortimentet! Typ Tuborg, Three Towns, Pripps, Carlsberg, Arboga, Spendrups och Norrlands Guld. Utbudet på Systembolaget ökade rejält när det blev lagligt för privatpersoner att välja en annan återförsäljare. När butiksmonopolet ifrågasätts så förväntas vi tro att om jag öppnar en liten vinbutik i Edsberg, så kommer Systembolaget bara sälja Carlsberg, och därför måste Systembolaget ha kvar sin monopolställning. När den föreställningen är inmarinerad, kommer nästa rishög för 93.000:- att köpas in för gemensamma medel. Och där är vi nu.

Jan Guillou, under rubriken ”SVT blir allt mer tydligt högervridet”: ”SVT har inte haft minsta vänstertendens på 40 år”

Melinda Kandel, Flamman: ”I bästa fall är strävan efter opartiskhet en jakt på den politiska mitten. Men public service hamnar redan i dag ofta en bra bit till höger om den.”

Anders Lindberg, Almedalsveckan 2018: ”Public service är inte vänster!”

Tankesmedjan Katalys har räknat huvuden i tv-programmet Agenda, och finner att högerlutningen är 70%.

Därmed råder det inga tvivel om den saken.

Vi kan också konstatera att när omvärlden granskas, är man ganska sträng mot högern. Att Ulf Kristersson inte visste huruvida hans städerska hade kollektivavtal eller ej (vilket hon hade), skapade större rubriker på SVT:s sida än att Magdalena Andersson köpte svart städhjälp.

När Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna år 2012, publicerade SR en punktlista på vad Löfven åstadkommit hittills i sin karriär. När Ulf Kristersson blev partiledare för Moderaterna år 2017, publicerade samma SR en punktlista i samma format över vad Kristersson har anklagats för eller misslyckats med under sin karriär.

Högermedia tenderar att granska högern.

Ett dagsfärskt exempel är faktiskt riktigt iögonfallande:

Nu i början av juli var polisen Christian Zesig i Danmark för att titta på fotboll (Sverige-Frankrike) på storbilds-tv på en krog. När han försökte avstyra ett bråk, blev han mördad. Han misshandlades till döds av Elfenbenskustens fotbollsfans. De stampade på honom tills han dog.

Två dagar senare, under Prideparaden skanderade Vänsterpartiet från pridetåget: ”Hela Malmö hatar poliser!”, vilket såklart inte behöver vara relaterat till mordet på den svenske polisen. Kommunister hatar poliser, helt oavsett. Men det är väldigt olämpligt med tanke på ett lik som inte har kallnat! Jag erkänner att detta blev en notis i vissa medier, men ta en funderare på vad Teodor Koistinen skrev om saken på X igår:

”Lek med tanken att Moderater i Sveriges tredje största stad skrikit ’Hela Malmö hatar socialsekreterare’ samma vecka som en socialsekreterare blivit ihjälslagen på gatan några mil därifrån. Jag tror vi hade sett ett extrainsatt Agenda, DN hade gått upp i stabsläge och SR hade sänt live från Köpenhamn. Kopplingen (inte nödvändigtvis korrekt) hade uppfattats som så uppenbar mellan händelserna att den inte ens hade behövt nämnas. I veckor hade det diskuterats om Ulf Kristersson kan sitta kvar. Nu händer inget av det här.”

Nej, partiledaren Nooshi Dadgostar kommenterade att skanderandet kanske var lite olämpligt, och därmed är saken utagerad. Rapport ägnade några sekunder åt frågan, utan att nämna att det skedde i samband med ett polismord – man vill ju inte ställa kommunisterna i dålig dager!

Vi har konstaterat att svensk public service är höger, vi har konstaterat att svensk public service hellre granskar högern än vänstern. Givet att båda premisserna är korrekta, är det inte helt orimligt att tänka: Eftersom media är höger, så tar media högern på allvar. Sveriges Television vill ställa krav på högern, för att man vill högern väl? Sveriges Television förväntar sig inget annat än kaos från vänstern?

Det är inte omöjligt att så är fallet, men jag tvivlar. Jag tror att experter bedömer svensk public service utifrån sin egen slagsida, som bara råkar vara ännu mer vänster.

Boken The New Totalitarians (som jag alltså inte har läst – tipstack!) är skriven farligt nära IB-affärens avslöjande, så nog fanns åsiktsregistrering allt. Men det var socialdemokraternas rädsla för kommunismen som spelade in, och egentligen inget som drabbade vanligt folk. Ironiskt nog frotterade sig Palme gärna med den internationella extremvänstern (Castro, Mugabe, Arafat). Jag inbillar mig att under min ungdom på 1980-talet, kändes samhället mycket friare, men det beror förmodligen på att det var underförstått att man skulle vara socialdemokrat, och vi var socialdemokrater. Jag tänker mig att den som bor i ett stort slott, men som har en stark vilja vistas i ett särskilt rum, varken känner sig ofri eller brydd av att bli inlåst i rummet. Tänker på det varje gång någon ställer den retoriska frågan om varför det ska vara så viktigt att kunna köpa en flaska vin på en söndag? Någon influenser-kvinna petade i detta getingbo genom att helt enkelt posera i sociala medier drickandes ett glas vin medan hon ammade.

Det historiska arvet sitter nog ganska hårt i våra rötter. Ett nutida exempel på detta, som jag fastnade i helt ofrivilligt, är PEth-debatten: Om man påvisar höga halter av fosfatidyletanol i blodet, så dricker man ofta mycket alkohol, och därför är man inte pålitlig som chaufför, eftersom den kommande rattfyllan står i farstun. Det som skaver för mig är inte att PEth-testerna har låg precision, utan ett folk som ställer rättsmedvetandet så extremt högt (man kritiserar gärna Dumpen för sina metoder, man får inte ens kalla en spade för en spade om det fäller en skugga över den som står i skottlinjen) är så snabba på att slänga rättsmedvetandet överbord när frågan om trygghet läggs på bordet – trygghetsfrågan är alltid spader äss i Sverige!

Det som gör att man kan använda tryggheten som ett vapen är att svenskens trygghetshunger inte stannar vid icke-begränsade åtgärder som att använda cykelhjälm eller bilbälte, utan sträcker sig långt över sådant som begränsar den egna och andras frihet. En alkoholkonsument ska inte ens få köra bil när han är nykter, ingen sprit på sjön, regionerna levererar obligatoriska sjukvårdsförsäkringar och pappamånaden säkerställer att de förtryckta kvinnorna som skaffar barn när de inte vill något annat än att slippa ungar och bygga en karriär, ska kunna göra det. Kollektiva preferenser ska gärna trumfa individuella val, eftersom möjligheten att göra individuella val inte är något som kollektivet efterfrågar. Med fler eller färre mellansteg så landar det i tryggheten.

Angående just alkoholkonsumtion så håller jag helt med om det som sägs i podcasten om att hälsa inte handlar om självförverkligande eller ens psykisk hälsa (såvida inte den psykiska hälsan går via den fysiska) utan om fordonets – kroppens – hälsa.

Och angående vad som sägs i podden om kriminalitet, så har den snöbollen också rullat vidare sedan tidigt 1970-tal. På den tiden hade varje brott två brottsoffer – gärningsmannen och den utsatte. Men idag verkar ett brott endast ha ett brottsoffer – gärningsmannen. Dagens ETC har t.ex. lyft att en handfull barnvåldtäktsmän har valt att avsluta sitt liv, vilket de rapporterat om helt oberörda av att självmord är sju gånger så vanligt bland de minderåriga som utsätts för sexuella övergrepp i jämförelse med förövarna. Barnet är sedan länge borta ur badvattnet, men de samhällskonformativa har inte ens märkt det!

Jag kan inte bjuda på någon begåvad förklaring till vad som har hänt. Den vänster jag själv tillhörde som ropade ”jag vägrar att anpassa mig till vad etablissemanget kräver”, ropar nu ”gör som tv:n säger”!

Idag, 3/6, publicerar Sveriges Radio ett inslag om Niklas, som inte har något emot att ha vindkraftverk 500 meter från sin tomt, utan att nämna att det är hans vindkraftverk! De kunde lika gärna åka till en villaägare och fråga om han tycker att det är ok att ha sina solpaneler på taket!

Många ser detta som bra journalistik – förmodligen tillräckligt många för att svensk public service skulle kunna vara frivilligfinansierad.

Vi befinner oss i en situation där t.ex. TV4 drar in hundratals miljoner åt staten genom arbetsgivaravgifter (ungefär 110 miljoner), bolagsskatt (ungefär 20 miljoner) och personalens inkomstskatt (ungefär 130 miljoner), samtidigt som de producerar bättre innehåll än de skattefinansierade public service-bolagen som kostar samhället tio miljarder kronor per år!

Och den som tycker att SVT är bättre än TV4, kommer gladeligen att betala sin abonnemangskostnad frivilligt, och därmed bidra till att göra SVT till ett vinstgivande bolag, precis som man redan betalar för Spotify eller Netflix – tiden är mogen!

Det är riksdagen, och inte regeringen, som väljer vilken budget som ska användas, och således vilka skatter som ska införas denna gång. När man tittar på regeringsalternativen, så ser det ganska mörkt ut.

En socialistisk/kommunistisk regering som består av C (21 mandat), S (115) och MP (29) kan inte tillträda, eftersom deras 165 mandat inte når upp till de 175 mandat som krävs. MP driver en kommunistisk politik, utan att erkänna att de är kommunister.

En marknadsliberal och frihetlig regering som består av KD (18 mandat), M (67) och SD (också 67) kan inte tillträda, eftersom deras 152 mandat inte heller når upp till de 175 mandat som krävs. SD är en ytterst tveksam samarbetspartner, med sina socialistiska tendenser.

En socialistisk/kommunistisk regering som består av V (32 mandat), S (115) och MP (29) har som sagt en riksdagsmajoritet med sina 176 mandat, och kan därmed tillträda som regering, utan hänsyn till C. Men det bygger på att Socialdemokraterna behöver svika sitt löfte om att aldrig släppa in Vänsterpartiet i en regering. De socialdemokrater som hatar kommunismen (och därmed V), börjar på att bli så pass gamla att de dör i rask takt, och utgör därmed några som S kan svika till ett ganska lågt pris. Lite som när de låtsas att juden Hédi Fried var vänster och nöjd med vänsterns Israel-politik, hennes vittnande om motsatsen till trots.

Men varför ska de superrika bekämpas? Jo, socialism påstås utgöra lösningen på problemet med fattigdom, och utan extrema skatter har vi inga fattiga som ska räddas. Och kan man dessutom övertyga medborgaren att hon är fattig för att hon betalar för lite skatt, så har man ett självspelande piano. SVT:s vd Anne Lagercrantz, som står i den mottagande sidan av skattepengar, har en årslön på fyra miljoner kronor!

Den som använder RUT-avdraget för att klippa gräset hemma hos någon som inte klarar det på egen hand, kan knappast drömma om sådana pengar. Men det är RUT-avdraget som kritiseras från vänsterhåll! Den som orsakar problemet som man säger sig lösa, har vunnit!

Ungdomarna, som inte får sin information från SVT, är inte vänster. I det senaste skolvalet vann M och SD i samtliga regioner i hela landet. Inte i de flesta, utan i samtliga. Jag tror att de bildar sin uppfattning om hur samhället ska skötas utifrån sina egna intryck, inte från SVT:s rapportering. Och därmed finns det faktiskt en chans att den positiva utveckling med minskad kriminalitet och ökad tillväxt, faktiskt fortsätter.

Om du vill veta hur det kommer sig att det gemensamma får in mera pengar när skatten sänks, så är du mer intellektuellt driven än Amanda Lind, och så har du en text att läsa här.

Idag ingår SD i kvittningssystemet, men SD praktiserar också uteslutning av företrädare som inte delar deras värdegrund. Eftersom ingen annan än väljarna kan bestämma över riksdagens sammansättning innebär det att vi får s.k. politiska vildar i riksdagen. De är invalda, men de får inte längre företräda sitt parti. Vildarna röstar därmed efter sitt eget hjärta, inte efter vad partiet önskar. De vildar som kommer från SD under denna mandatperiod är Elsa Widding, Sara-Lena Bjälkö och Katja Nyberg. Widding upplevde undermåligt stöd från partiet under ett mediadrev, Bjälkö sympatiserar mer med Kristdemokraterna och Nyberg körde rattfull.

I Maj skulle riksdagen ta ställning till oppositionens förslag på övergångsregler för skärpta krav för svensk medborgarskap. Två av dessa vildar, Widding och Nyberg, gjorde upp med Miljöpartiet om att rösta för förslaget, vilket innebar att riksdagen inte längre representerade folkviljan. Kort och gott, fusk. SD:s svar var att strunta i kvittningssystemet och också låta alla sina röstberättigade delta i omröstningen. Alltså, två stulna röster mot två återställda röster. Är det nu du reagerar över att det har fuskats, saknar du en demokratisk kompass!

Svensk vänster gick över en natt på att klaga på att SD:s partiledare, riksdagsledamot Jimmie Åkessons låga närvaro i riksdagen, till att klaga på att det är SD:s fel att riksdagsledamöterna måste vara på plats för att rösta. Att närvara i riksdagen ansågs vara en plikt, men blev plötsligt ett problem under loppet av några timmar! Fundera i stället på varför skattebetalarna måste ge så mycket pengar till Socialdemokraterna för att de ska ”sprida demokrati”, för ordet demokrati betyder egentligen inte att man säkrar Partiets makt, utan att makten utgår från folket.

Om en arbetsgivare betalar 50 anställda en nettolön på 25.000:- i månaden, innebär det att bruttolönen är 32.000:- och att arbetsgivaravgiften är 10.000:-. Varje anställds lön på 25.000:- netto kostar alltså arbetsgivaren 42.000:-, så för dessa 50 anställda betalar arbetsgivaren 2.100.000:- i månaden, varav drygt hälften landar i arbetarnas fickor. Anledningen att arbetaren får behålla drygt hälften av de pengar han jobbar in, beror på jobbskatteavdraget.

Höjer vi inkomstskatten (tar bort jobbskatteavdraget, höjer arbetsgivaravgiften, regionsskatten eller den kommunala skatten) finns det två alternativ. Antingen måste den som jobbar, acceptera en lägre nettolön, och därmed få mindre pengar till mat och hyra, eller så måste färre personer göra fler personers jobb.

Låt säga att vi inte har något jobbskatteavdrag och inkomstskatten är på 30% så kostar en nettolön på 25.000:- hela 36.000:- för arbetsgivaren, och det gör att arbetsgivaravgiften (som är procent på bruttolönen) sticker iväg till 11.300:-. Kostnaden per anställd är nu inte längre 42.000:- utan 47.300:-. Lönekostnaden på 2.100.000:- som nyss gav 50 personer jobb, försörjer nu bara 44 personer, men de där dryga två miljonerna finns ju bara om dessa 44 personer klarar att göra 50 personers jobb. För vissa företag kanske det fungerar, för andra kommer det inte fungera. Så varför kostar skatt pengar för det gemensamma?

Vissa företag klarar att betala in lika mycket skatt, trots att skatten har blivit dyrare. På vissa företag kan 44 personer göra 50 personers jobb. Vissa företag kommer inte klara sig lika bra, vilket innebär att personalstyrkan minskar mer, och pengarna in till det gemensamma försvinner. I båda fall ökar bidragsberoendet. Bruttonationalprodukten (BNP) är alltså inte statisk, utan påverkas av de ekonomiska förutsättningarna som råder just nu. Det är därför vi ser att både tillväxt och skatteintäkter ökar i Sverige när skatterna sänks.

Men varför är välfärden fortfarande underfinansierad? Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tar från arbetaren, om de inte läggs på rätt saker. Det är viktigt att hemtjänstpersonal får rimliga förutsättningar att hinna utföra sitt arbete, men Northvolt är också kul. Det är viktigt att lärare får rimligt betalt, men ett vätgasdagis som inte har några barn i sig är också roligt. Det är viktigt att sjukvården är bemannad, men det är också spännande att Region Skåne försökte klona en gran. Det är bra att polisen får resurser till brottsbekämpning, men myndighetspoddar utan lyssnare är också trevligt att ha! Och så vidare. Det räcker alltså inte att sänka skatterna, vi måste välja fram politiker som kan prioritera korrekt. Tidö-regeringen har gjort för lite, och vänstern lockar fortfarande med höjda barnbidrag och garantipensioner, för vänstern vet att om man tar 5000:- från en person och delar ut 1000:- till fem, så har man förlorat en väljare men tjänat fem. Att det kommer till ett pris, är inte intressant.

I Sverige betalar företag en fastighetsskatt, som företagen lägger på sina kunder, men privata bostäder är undantaget. Det innebär att de superrika som lyckas landa en hyresrätt betalar en skatt som den som äger sitt boende slipper betala. Det finns ett internt tryck i partiet på att återinföra fastighetsskatt för den som äger sitt boende, men jag tror inte att det kommer att ske inom någon snar framtid.

Partiet har i stället en annan liten överraskning för villaägarna, i form av en bankskatt som bostadslångivarna kan lägga på sina kunder. Därmed lyckas man fånga upp både de superrika som bor i hyresrätt och de superrika som äger sitt boende. Samtidigt varnar man, som en del av valkampanjen att ”din hyra kan öka med 78% om Ulf Kristersson får bestämma”, med hänvisning till s.k. marknadshyror.

Många länder reglerar hyror, men endast Sverige har ett bruksvärdessystem, där hyrorna förhandlas mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägarna. Utan bruksvärdessystemet eller med helt oreglerade hyror, kan det vara väldigt dyrt att bo. Men att något är marknadsmässigt betyder inte bara att det är dyrt. Tvärt om, i avbefolkningsområden betyder marknadshyror att hyresvärden hellre ger en väldigt låg hyra än att låta huset stå tomt utan att generera någon inkomst, för fastighetsskatten hyresvärden drar in från de boende för att betala till staten, måste betalas oavsett om man har en kund att lägga kostnaden på eller ej.

Det bästa exemplet på att något marknadsmässigt inte nödvändigtvis behöver vara dyrt, eller att något som är reglerat är billigt, är Sveriges Television (SVT). Vi betalar 1200:- per person och år för SVT, vilket låter lite, om det inte vore för att ingen tittar. Personer under 30 kopplar över huvudet taget inte in sin TV till det linjära tv-nätverket, och SVT:s tittare minskar med en person per dödsfall i Sverige, och ökar med exakt 0. Så skulle SVT:s tittare betala för kanalen, skulle de behöva lämna hus och hem för då sina dating-program, sina feta hundar och sina AI-genererade barnprogram. Trots att SVT:s budget är reglerad! Detta beror på att SVT gör av med mer pengar än vad marknaden efterfrågar, för marknaden vill att pengarna ska gå till programproduktion, och endast regleringen möjliggör detta.

Skulle det vara frivilligt att betala för SVT, skulle de antingen behöva göra mer seriösa tv-program eller behöva skära kostnaden för sin produktion, genom att backa på administration och byråkrati för att få mer tv-produktion per inkommande krona. Skulle ForumCiv finansieras av en frivillig medlemsavgift, skulle den vara extremt hög, för att marknaden inte efterfrågar deras arbete. Och vi ser också att en OEM-licens på Windows 11 Home är en engångskostnad på 150:-, trots att Windows 11 är en väldigt mycket mer avancerad produkt än vad ForumCivs demokratifrämjande popvideos är. Skulle Microsoft börja ta hutlöst betalt, skulle deras användare välja Linux i stället! Att något är marknadsmässigt, betyder alltså inte att det är dyrt.

Satsa mer på förebyggande insatser så unga inte dras in i kriminella gäng?
– Nej, hårdare straff räcker
– Ja, självklart

Jag svarade nej. Vi skördar frukten av socialdemokraternas förebyggande arbete idag, och statistiken visar att kriminaliteten minskar om kriminella avlägsnas från sina brottsoffer. Ingen går till val på att hårdare straff räcker, men det förebyggande arbetet kan absolut inte läggas i händerna på S, för det är där vi står nu.

Tycker du att karensavdraget ska tas bort?
– Ja, alla kan ju inte jobba hemifrån
– Nej, är man sjuk så får man betala för det

Jag svarade nej, för karensavdraget behövs i många fall. Jag tycker att det är lite märkligt att Socialdemokraterna inte undantog t.ex. vårdpersonal när de införde karensavdraget år 2019.

Investera mer i klimatomställningen?
– Ja, det är helt nödvändigt för vår framtid och det skapar fler jobb över hela landet
– Nej, det får andra länder göra

Jag svarade nej. Vi har inget mer att göra, annat än att upprätthålla det tillstånd vi har. Om vi har resurser över, bör vi ta hand om de utsläpp vi har exporterat genom att flytta vår handel från väst till Kina. Kanske att de är intresserade av svensk kärnkraftkompetens? (Möjligtvis skulle vi utbilda våra medborgare i hur papperskorgar fungerar, så att våra sopor verkligen blir energiåtervinning i stället för mikroplaster i naturen.)

Var tycker du skolpengen gör mest nytta?
– I klassrummen, med fler lärare och mer stöd till eleverna
– I skolägarens egna fickor

Jag svarade i skolägarens egna fickor. Den som inte får tillbaka de pengar de investerat i en skola, kommer inte att investera i någon skola. Att investerare ska få ersättning för pengar man lagt, är inte konstigare än att arbetare ska få ersättning för den tid och det arbete man lagt. Jag är däremot tveksam till att t.ex. tidningen Dagens ETC lever på skattepengar, samtidigt som personalen har miljonlöner och gigantiska vinstuttag hamnar i ägarnas fickor, för grundprincipen, att skattepengarna egentligen tillhör arbetaren, håller jag med om.

Nojig över den rekordhöga arbetslösheten?
– Ja, självklart, den är värre än någonsin
– Nej, det känns lugnt, jag förlitar mig på börsen

Jag svarade nej. Om företagen får goda förutsättningar, ökar det deras möjlighet att anställa. Som ett tillägg vill jag säga att börsens investeringar i arbetstillfällen inte räcker, vi måste också göra det billigare att ha anställda.

Låna pengar till skattesänkningar som gynnar de allra rikaste mest?
– En toppenidé
– En kass idé

Jag svarade toppen. Förekomsten av rika är ett mindre akut problem än förekomsten av fattiga, och skatt drabbar alltid samhällets svaga hårdast.

Vill du ha en regering där ett högerpopulistiskt parti ingår?
– Ja, varför inte?
– Nej, nej, nej

Jag svarade ja. SD har rört sig mer från BSS-rörelsen till etablissemanget än vad etablissemanget har rört sig mot BSS-rörelsen. Och om detta ska ställas mot att få en socialistisk regering så lämnas man helt utan val.

Lafferkurvan påstår att säcken av pengar är begränsad – att man inte kan skapa pengar genom höjda skatter i all oändlighet. Miljöpartiets språkrör Amanda Lind avfärdade detta bestämt under den senaste partiledardebatten i SVT – gratispengar är en oändlig resurs enligt henne, men många av hennes väljare verkar anse att resursen är begränsad, men att vi bara inte råkar vara där än. Samma personer blir ganska personligt engagerade i att opponera sig mot det data vi har tillgänglig: Att observationerna stämmer med teori kan inte bero på att teorin är korrekt. Att Sveriges skatteintäkter ökat under tiden vi har haft en borgerlig riksdag (2006-2026) som sänkt skatten, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit bra. Att New York körts i botten på några få år, beror på att konjunkturen (som inte påverkas av politiken) har varit dåligt. Att fattigdomen i Argentina minskat beror på bra konjunktur, och att den ökat i Venezuela beror på dålig konjunktur. Det finns alltid en förklaring till varför vetenskapen har fel.

Men även om Lafferkurvan är fel, och välståndet ökar i takt med hårdare beskattning av arbetaren, varför är man inte beredd att utforska det faktum att evidensen talar för det motsatta? Finns det något självändamål i att folk inte ska kunna stå på egna ben och att välfärden ska vara underfinansierad? För det parti vars existensberättigande är att bota fattigdom kan det faktiskt vara så.

Som det ser ut idag, kan inte vindkraft ersätta kärnkraften eller vattenkraften som baskraft, för produktionen är för ojämn. Systemet måste producera och konsumera ungefär lika mycket. Så om Sverige behöver producera 150 TWh, behöver kärnkraften och vattenkraften producera det, oavsett hur många vindparker vi bygger. Vindkraften kan generellt sett inte ersätta baskraften, men vindkraften gör elen dyr.

När vindkraften inte levererar el, måste konsumenten ändå ta kostnaden för den. När vindkraften levererar el, betalar Svenska kraftnät ersättning till vindkraftsägarna för att stänga av sina kraftverk, eftersom elsystemet hamnar i obalans om man tillför mer el än vad som förbrukas, vilket innebär att vindkraften bidrar till höjda elpriser även när det blåser. Elen blir billigare när det blåser, tack vare elöverskottet, men den hade varit ännu billigare om vi inte behövde betala för att en massa vinkraftverk som måste stängas av. Du som levde på 1980-talet har upplevt en värld med mycket kärnkraft, utan vindkraft.

I dagsläget är det mer rationellt att satsa på kärnkraft som baskraft, och betrakta vindens roll som potentiell baskraft som ett område som kräver mer forskning. Men redan idag kan både el och vind göra stor nytta om man betraktar det som komplement. En vindsnurra på tomten eller solceller på taket, kan göra stor nytta!

Det stora problemet med vindkraften är fortfarande att den inte är utrymmeseffektiv. En vindkraftpark som producerar lika mycket el som Forsmark skulle vara 200 mil i kvadrat, utan att kunna ersätta Forsmark, eftersom vindkraften inte kan ta rollen som baskraft. Om vi bulldozar bort hela Blekinge och bygger en vinkraftpark där, har vi inte vunnit något.

Och fortfarande, det är sorgligt att en och annan havsörn får sätta livet till på grund av vindsnurrorna, men där kan man ju tänka att huskatter dödar miljontals finkar varje år, vilket alltid påpekas när man uttrycker oro för örnen. Att en fink och en örn är helt olika djur ska man däremot inte tänka på, för båda är ”fågel”.

Dagens Nyheter (DN) blev irriterade på att tidskriften Kvartal skojade om deras objektivitet, genom att insinuera att deras ledartexter har en udd riktad åt höger. Strax efter belönade DN en Edvin Törnblom för sitt uttalade stöd för Magdalena Andersson på sociala medier, med att få ansvara för deras partiledarintervjuer. Carl-Oskar Bohlin, Sveriges minister för civilt försvar, uttryckte att han anser att DN snart är mer vänster än vad Dagens ETC (där Aagård har sin tjänst) är.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tackade naturligtvis nej till att medverka i DN:s samtalsserie, och Svenska Dagbladet (SvD) ville veta från Bohlin varför M inte var intresserade.

Personligen anser jag att man har mycket att vinna på att möta sina meningsmotståndare i samtal, men jag vet att många har varit irriterade på mig för att jag pratar med ”fel” personer. Det normala är att man tackar nej till att befinna sig i en situation där man blir ifrågasatt offentligt. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Lawen Redar har en stående inbjudan till podcasten God Ton för att diskutera hur tvångsblandningen av medborgare ska gå till, men eftersom God Ton har en frihetlig syn på medborgarens rätt att bo som de önskar, så vet hon att hon kommer att bli kritiserad, och tackar därmed självklart nej. En annan faktor, som jag själv skulle ta i beaktning, är att om DN, i all sin objektivitet, låter en uttalad socialdemokrat, Törnblom, sköta sin objektiva journalistik, så ger man legitimitet åt något man inte kan stå för.

Om DN, innerst inne i själen, inte är ärliga med sin påstått agendasättande ambition, utan verkligen vill vara objektiva, så faller deras eget argument om att svensk public service behövs för att det är dem som är objektiva – och detta förmildras knappast av att Aftonbladet nu driver linjen att Sveriges Television består av en samling högerjournalister som försöker vinna det kommande valet åt Tidöregeringen. Aftonbladets politiske chefredaktör skriver 27/3: ”Halva folket röstar på Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Men i public service har röster från höger en gräddfil.”

Liberalerna har tackat ja till att närvara i DN:s Törnblomsledda samtalsserie med partiledarna, vilket inte S tog lätt på. Ledamot Annika Strandhäll skriver direkt till L:s partiledare Simona Mohamsson: ”Och alla fattar att du tackar ja till allt bara du och ditt sönderfallna parti får medieutrymme.” Och till dem som tackat nej (M, KD, SD) skriver Strandhäll mer indirekt: ”Tänk om jag skulle tackat nej till alla journalister jag inte känt stod på min sida politiskt. Vilket antidemokratiskt trams.” Förmodligen har svensk höger en idealistisk bild av journalister som sanningssökare med ambitionen om att sträva efter objektivitet.

Det är mot denna bakgrund som Carl-Oskar Bohlin intervjuas av SvD, och lägger ut den oklippta versionen på nätet. Komikern Özz Nujen, som kanske inte var anklagad för att ha tackat nej till DN, men väl för att ha finansierat terrorattacken på Drottninggatan år 2017, valde att göra detsamma. Varför gör man så?

Journalister har ett narrativ. De vill berätta något. Om man inte delar deras narrativ eller om man vill låta den som vill fördjupa sig, att få tillgång till mer material och därmed bättre förutsättningar att bilda sig en egen kvalificerad uppfattning, kan man tillgängliggöra källan. De som vill tugga i sig mediabilden kan göra det, de som vill bilda sig kan göra det. Men det är tydligen helt oacceptabelt enligt Aagård: ”Ministern för civilt försvar fortsätter undergräva förtroendet för media. Här genom nålstick mot DN, Dagens ETC och även SvD när han misstänksamt och på lätt rättshaveristiskt manér lägger ut sin egen version av en intervju”.

En helt oväntad kuriosa: Martin Aagård är gift med Natalia Kazmierska, vars främsta merit är att ha lyckats bli avstängd från gymkedjan Sats, efter att ha beskrivit dem som ytliga, exkluderande och hetsiga.

1. Alla är konservativa avseende de ämnen som de kan bäst

Detta är förmodligen helt okontroversiellt om man har hört talas om Dunning-Kruger-effekten. Progressivitet bygger i princip alltid på okunskap. Människor som aldrig varit verksamma inom ett område, ser nästan alltid i det närmaste en övernaturlig förbättringspotential som vetenskapen ännu inte har upptäckt. Inom politiken är inte beprövad erfarenhet rörande socialism ”riktig” socialism, för nästa stegrande stjärna har kommit på något som ingen annan har tänkt på. Men icke.

2. Varje organisation som inte är uttryckligen högerorienterad blir förr eller senare vänsterorienterad

Detta är något som odiskutabelt sker framför våra ögon. Biståndspengar som ska sprida ”demokrati”, sprider socialdemokrati. Vetenskap och Folkbildning argumenterar för att 13-åriga mördare inte ska avlägsnas från samhället, företrädare för Humanisterna påstår att välfärd inte kan existera utan att arbetaren beskattas till tänderna. Sveriges Televisions existensberättigande kommer från att de, till skillnad från t.ex. DN, kan vara sakliga och objektiva, men när en bias påvisas, kommer en LO-finansierad rapport om att SVT är högervridna. Ingen tror på deras objektivitet! SVT är bara ytterligare en NPC i ett kulturkrig, även enligt vänstern. En dyr NPC, men en NPC.

3. Det enklare sättet att förklara beteendet hos en byråkratisk organisation är att anta att den kontrolleras av en kabal av sina fiender

Jag tror inte att Conquest har rätt i sitt sak påstående, men jag, precis som alla andra som analyserar organisationers uppgång och fall. I länder där socialismen slagit rot i opinionen, är det ett politiskt självmord för en politiker att försöka göra något åt situationen. Skära ner på SVT:s anslag, sänka skatten för enkla jobb (RUT), göra det billigare att anställa, att deklarera alla skatter på lönebeskedet, och så vidare. Det saknar stöd i opinionen, och därför är dålig politik cementerad i det svenska samhället!

Man behöver inte ha särskilt mycket kunskap för att förstå att Dadgostar ljuger. Jag har inget emot att politiker ljuger, för jag anser inte att politik ska vila på vetenskaplig grund. Politik ska sträva efter frihet, och vila på väljarnas åsikter. Väljarna däremot, har ett ansvar att vara pålästa, och därför vill jag presentera en mer korrekt ”morot” här.

För varje hundring du spenderar i mataffären, fördelas pengarna ungefär så här:

Leverantören tar ungefär 60:-, men har i sin tur de största utgifterna. De äger maskiner, kanske mark, kanske djur, de kan ibland ha personal, de betalar skatt, och så vidare.

Den näst största delen tar butiken, ungefär 22:-. Butiken är ett eget företag som betalar skatt, lön till personalen, för lokalhyra, el och svinn.

Koncernen tar ungefär 4:-, vilket täcker lagerhållning, marknadsföring, datasystem, varudistribution, med mera.

Ungefär 11:- tar staten oavkortat. Matmomsen är 12% (tillfälligt sänkt till 6%).

Verksamhetens vinstuttag är ungefär 3:-, vilket egentligen är svagt för att företaget ska vara stabilt, och det är betydligt mindre än vad staten tar bara genom matmomsen. Till detta har vi arbetsgivaravgifter och andra skatter. Och såklart, de tar även 20% av de 3:- som verksamheten genererar i vinst.

Nooshi Dadgostars morot skulle egentligen ha delats på ett helt annat sätt än vad hon gjorde, men hon vänder sig inte till personer som bryr sig om hur företag fungerar, vilket ger ett väljarstöd på knappt 10% i Sverige.

I Expressen 5/4 skriver Viktor Malm att han är övertygad ateist. Han är alltså övertygad om att han ”saknar gudstro”, för det är vad ordet ”ateist” betyder, och han lägger till att det eventuellt skulle kunna bero på att någon tjej i hans klass var mer bokstavstrogen och inte accepterade evolutionsteorin. Kanske det, man känner sig själv bäst, och jag vet att min befrielse från religionens bojor underlättades av någon tjej i min klass som förespråkade vetenskapliga förklaringar.

Jag tänker inte göra några djuplodande analyser av Malms text, men som folkbildare har jag en skyldighet att belysa att Malm inte är den store filosof som kan bära den hatt han lånar i sitt skrivande om universums varande.

”Den aggressiva arrogansen hos författare som Richard Dawkins och Christopher Hitchens passade en arrogant tonåring utmärkt, och under några år – säg från 2005 – lät jag deras åsikter smälta in i mina: Att tro på någon gud var inte bara irrationellt och korkat, det var farligt, också den privata tron var en samhällelig barlast som borde kastas överbord.”

Relativismen, som Malm ger uttryck att vara anhängare av, gör gällande att verkligheten formas av människans uppfattning av den. Den vetenskapliga skepticismen, som är relativismens mest relevante utmanare idag, säger i stället att det är vår uppfattning av verkligheten som formas av våra intryck från den. Jag har letat efter arrogansen hos ateismens riddare (Hitchens, Dawkins, Harris och Dennett) utan att finna den. Men jag har funnit den hos deras kritiker, som hävdar att arrogansen kommer från att ateister numera tar sig friheter som traditionellt tillhört troende – att tala fritt. En ateist med en röst är en ”nyateist”.

Malm hyllar Jonas Gardell, för att hans tro står i konflikt med sin uppfattning om verkligheten.

”Gardell skriver i slutet av boken att han några gånger under bibelstudierna känt förtvivlan nalkas, och att allt förnuftigt och rationellt i honom ’”’nästan säkert’ kunnat säga, eller rentav bevisa, att Gud inte finns. Sedan lägger han till: ”Men tror jag? Jajamensan. Lik förbannat.'”

Detta är ett sätt för Victor Malm att säga att det är verkligheten som formas av vår föreställning om den, och att han inte litar på vetenskapen. Gardell deklarerar att inga gudar finns på riktigt (i någon vettig bemärkelse av ordet finns) men att det inte påverkar hans bild av hur verkligheten faktiskt ser ut, och Malm säger att detta även är hans metod att skaffa kunskap om yttervärlden.

Jag kan, likt Douglas Adams, anse att en trädgård kan vara vacker även om man inte fantiserar att det bor älvor i den. Väx upp, Gud finns inte!

”Jag skiter i att det inte är sant, det är förjävligt ändå.”

Lögner kan ha flera skäl, men lögner går inte att undvika. Svensken tenderar att lita på auktoriteter och delar precis vad som helst när det är sensationellt, men med X (tidigare Twitter) som aktör i informationsbranschen har vem som helst tillgång till det källmaterial som media använder för att skriva sina artiklar. Därmed kan den som bryr sig om sant och falskt hellre läsa på om vad som faktiskt har hänt, i stället för att tanklöst sprida vidare de berättelser man av olika anledningar gillar.

Till detta, vad som är vetenskapligt korrekt, beror på vilket narrativ man har. Föreningen Vetenskap och Folkbildning har klagat på att regeringen undanröjer unga mördare från gatan, med hänvisning till ”experter”, vilket endast är rimligt om man, som vanligt, utelämnar brottsofferperspektivet. Att det faktiskt kan vara bra att färre oskyldiga medborgare blir pistolmördade, har man inte ens tänkt på. Nivån av förvirring gör det svårt att säga om det är skolan som har misslyckats eller om det är public service som har lyckats!

Och Dagens ETC blir förfärade över att några barnvåldtäktsmän som hängts ut av Dumpen har tagit livet av sig, utan en enda tanke på att barnvåldtäktsoffer tar livet av sig på löpande band. Det är nästan så att även centerpartister besväras över ETC:s barnintresse, och det säger en hel del! Det enda brottsoffer man ser är gärningsmannen. Det finns muslimska länder där straffet för att ha blivit våldtagen är offentlig avrättning, något som Dagens ETC förmodligen inte ärligt kan tycka något om, utan att hamna i väldigt dålig dager.

Men om vad skriver media inget alls? Är man verkligen intresserad av att hitta narrativ, så ska man titta på vad som aldrig når journalisternas uppmärksamhet alls.

Styrelseproffset Anne Ramberg har engagerat sig djupt i MEK/MKO, eller ”Folkets mujahedin”, en kommunistisk terrorstämplad Saddam Hussein-vänlig rörelse som spelade en aktiv roll i islamiseringen av Iran. En socialdemokratisk riksdagsledamot vid namn Annika Strandhäll gick på X till hårt angrepp mot en journalist som vågade lämna det vedertagna journalistnarrativet och faktiskt kritisera Ramberg och ifrågasätta det faktum att MEK tillåts driva HBV-hem i Sverige, i syfte att rekrytera ”heliga krigare”.

Det slutade i en koordinerad attack mot journalisten, som blev avstängd från Facebook.

Vänsterns intolerans mot fri journalistik har inte uppstått i det tomma intet, och en journalistkår som är beskattad till den grad att de har blivit bidragsberoende, kommer att vara vänstern följsam. För att bidrag. En fri marknad skulle flytta makten från sosseriet till folket, och i Sverige kan inte det accepteras!

Sveriges befolkning har ökat från 10.587.710 personer till 10.605.529 personer, och antalet medlemmar i Svenska kyrkan har minskat från 5.426.053 personer till 5.365.542.

År 2024 var 51,4% av befolkningen medlemmar, och år 2025 var 50,7% av befolkningar medlemmar. År 2026 kan bli året då färre än hälften av svenskarna är medlemmar i Svenska kyrkan.

Läs mer:

Aktiva in- och utträden ur Svenska kyrkan 2025

Vi ser att 1/10 (grupp 1) får drygt 1 krona mer, 5/10 (grupp 2-6) får ungefär 50 öre mer, 1/10 (grupp 7) får 40 öre mer, 1/10 (grupp 8) får 20 öre mer och 1/10) får i princip ingenting. Den sista 1/10 får 75 öre mindre. Detta är per intjänad hundralapp.

I Sverige finns 7,5 miljoner som är 25+ år gamla, så varje tiondel representeras av 750.000 personer. Den där sista tiondelen förlorar därmed 750.000 * 0,75 kronor tillsammans per intjänad hundralapp, vilket är 562.500:-. Med en lön på 65.000:- i månaden så avstår envar i snitt 487 kronor och 50 öre av sin totala månadslön och det innebär att denna tiondel bidrar med 365.625.000:- per månad. att lägga på de övriga 9/10.

Om det inte vore för att rika människor är rörliga och stora pengar byter plats snabbare än små. De som har väldigt hög lön, typ 65.000:- i månaden, är personer som har en unik kompetens och en hög grad av flitighet. De har lätt att få jobb om de skulle vilja flytta sig, och de har lätt att få bostadslån. Det är högavlönade som tar sitt pick och pack och drar när de är missnöjda.

Det är dyrt att bo i New York, och år 2022 deklarerade guvernör Kathy Hochul att det skulle bli ännu dyrare för rika, och om det inte passar, så kan man dra till Florida. År 2026, med de höjda skatterna på plats och de rika skrivna i Florida, såg Hochul ett problem i ett lågt skatteunderlag i New York och uppmanade folk att flytta tillbaka. Man kan alltså inte räkna med att den som jobbar hårt och tjänar mycket, saknar en övre gräns för hur mycket de är beredda att lämna ifrån sig. De där 365.625.000 kronorna per månad, är förmodligen till stor del imaginära.

Rätt väg framåt är inte att beskatta de rika, utan att sänka skattetrycket totalt. Högskatteländer som Sverige, får in mer pengar till det gemensamma när skatten är låg, eftersom vi blir mer konkurrenskraftiga på exportmarknaden. Dessutom minskar de offentliga utgifterna när den privata sektorn får råd att ha fler anställda.

Som en liten bonus, hamnar färre människor under fattigdomsgränsen när de får behålla mer av sina pengar.

15/3 rapporterar SVT att deras reporter Rikard Berglin bestämde sig för att beställa en måltid på Max i Gävle, vilket skedde 14 dagar tidigare. Berglin fick en burgare vars omslagspapper deklarerade att det var en vanlig hamburgare. Biffen mellan brödet deklarerade att det var en vanlig hamburgare, och smaken (han åt halva med god aptit) deklarerade att det var en vanlig hamburgare. Men när han insåg att det var en vanlig hamburgare (med nötkött i) han åt, avbröt han måltiden. Sen väljer Rikard Berglin att slänga kvittot och avvakta.

14 dagar senare, alltså runt den 15:e när ”reportaget” publicerades, sätter sig Berglin i bilen med sitt team, och ställer på den ofogliga arbetarklassen. Med kameran i ansiktet på en ung anställd kvinna skanderar Rikard Berglin att HAN, som MINSANN är REPORTER på självaste SVERIGES TELEVISION har fått fel mat. Hur du agerar när du blir felserverad på en restaurang, säger mig som sagt väldigt mycket om vem du är som person. Och det säger precis allt som du behöver veta om SVT:s förmåga att nyhetsvärdera – den är inte ens noll, den är som en pågående naturkatastrof. Historien säger även något om den nya borgerligheten, dem som står på mottagarsidan när det gäller skatter och fördelning. SVT:s personal. Där finns det ingen tolerans för arbetarklassens tillkortakommanden eller misstag. Vad som anses vara viktigt för medborgarna är det som är viktigt för dem personligen. Som t.ex. att offentlig läxa upp en arbetare som gjort ett misstag de anser sig drabbade av. Och sedan försvara sitt agerande inför pöbeln genom att likna händelsen med kannibalism.

Förmodligen råkade Rikard Berglin bara beställa fel burgare, för han slängde kvittot innan han gav sig iväg med sitt team för att konfrontera tjejen som jobbar på Max, och som förmodligen är rätt rutinerad på att ta matbeställningar. Vill du veta om SVT prioriterar egenintresse eller allmänintresse, ring dem om du får fel dipsås till dina pommes på Burger King. Mängden engagemang och antal minuters tv-tid kommer att ge dig svaret.

De stora vindkraftsverken som finns idag har en förväntad livslängd på ungefär 20 år, vilket innebär att investeringen kostar 4 miljoner per år. Med en driftskostnad på 3 miljoner landar det på sju miljoner kronor per år, alltså 140 miljoner ovanpå bygget, totalt 220 miljoner för en snurra på land. Räknar man med att få ut 15.000 kilowattimmar per år, kostar elen 21 öre/kWh, plus skatter och avgifter. Det innebär att vinden ser ut att stå sig bra mot kärnkraften, men då måste man ta i beaktning att elen kommer när det blåser, och då har vi redan el från andra snurror, så det är svårt att tjäna pengar på vind. Det är därför skattebetalarna måste finansiera diverse bidrag.

Men det stora problemet är avfallet. För dessa 20 år har enorma mängder mark röjts för att bygga infrastruktur (200 gånger mer mark än vad kärnkraften kräver), en grund bestående 800 kubikmeter betong och 100 ton armeringsjärn, ett torn, ett maskinhus och tre rotorblad. Rotorbladen är glas- och kolfimer, epoxi, PVC-skum och koppar för blixtskydd. Slutligen har vi ett par ton av sällsynta jordmetaller för generatorn. Detta avfall kräver miljoner år för att försvinna, och epoxi är egentligen oförstörbart – det omvandlas till miljöfarliga mikroplaster, vilket är ett av vår tids stora miljöproblem.

Så nu när vår vindkraftspark börjar på att bli föråldrad och behöver bytas ut, så räcker det inte att låta skattebetalarna göra att China General Nuclear faktiskt kan tjäna pengar på att bygga ut vår infrastruktur, vi måste lösa avfallsproblematiken. Att som idag, gräva ner snurrorna, är inte hållbart, eftersom avfallet kommer att vara farligt i miljontals år. Avfallet från kärnkraft behöver hundratusen år på sig innan det är lika ofarligt som när det bröts, men bara 1000 år innan det är hanterbart av människan. Avfallet från vindkraft, främst epoxin, förgiftar faunan långsamt genom att ta sig in i organismer och skada dem över tid. Och här är volymen mycket större! Det största problemet med vinden är alltså inte att el inte kan lagras till när det är vindstilla, utan det är frågan om hur vi ska hantera vindkraften rent miljömässigt. På den punkten verkar ingen vilja ta ansvar idag.

Partiet i fråga är Reform UK (Ref), alltså det gamla Brexit-partiet, som numera är Storbritanniens största parti, med god marginal. Förmodligen kommer Ref bli ett regeringsparti och partiledare Nigel Farage premiärminister, men det är långt till nästa parlamentsval.

Brittiska sosse-partiet, Labour Party (Lab), har traditionellt sett haft 45% av väljarstödet, men rasade rejält bara några månader innan parlamentsvalet 2024, och har fortsatt att rasa sedan dess. Syftet med resan var att fördjupa utskottets kunskaper genom besök och utbyten med representanter för parlament, regeringsföreträdare, tankesmedjor och näringsliv. Ref är viktiga representanter för parlamentet, och kommer förmodligen bli ännu viktigare. Övergripande fokus för resan var utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor, t.ex. Rysslands aggressionskrig mot Ukraina, Kina och Nato.

Med på resan var:

• Två tjänstemän från utrikesutskottets kansli
• Linnéa Wickman och Alexandra Völker som representanter för Socialdemokraterna
• Fredrik Ahlstedt som representant för Moderaterna

Suppleanter var Magdalena Thuresson (Moderaterna) och Markus Kauppinen (Socialdemokraterna), och delegationsledare var Mattias Karlsson (Sverigedemokraterna). Partiet Ref är inte särskilt ryssvänligt, men ett stort parti har ofta ryssvänliga företrädare, vilket är särskilt sant i Sverige. Men syftet med delegationen var alltså inte att frottera sig med ryssvänliga politiker, och Socialdemokraterna var det mest representerade partiet i delegationen.

Vi har haft en del incidenter av ryssvänlighet i Sverige. I januari 2026 deklarerar f.d. moderata statsministern Fredrik Reinfeldt, under Rysslands pågående aggressionskrig mot Ukraina att det är Trump och inte Putin som är världens farligaste man. F.d. socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven har flera gånger uttalat sig positivt om Vladimir Puti, och i Sveriges Radio kunde han 2018 inte välja mellan USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin.

Och när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick samma fråga, svarade med att han föredrar USA med sin marknadsliberalism framför Ryssland med sin kommunism, vilket media tolkade som ryssvänligt, och något som socialdemokratiska politiker fortfarande raljerar om. Senast idag skriver Socialdemokraternas Anders Ygeman om Sverigedemokraternas rysskopplingar, med hänvisning till denna delegation, där främst Socialdemokrater närvarade.

En nyhet behöver inte vara sann för att skapa intryck, för nästan ingen som läser tidningen kontrollerar att det som skrivs är sant. Men i Sverige deklareras riksdagens aktiviteter på nätet, så vem som helst kan granska det Expressen skriver. Väldigt få bryr sig, speciellt inte när det som skrivs gagnar deras narrativ.

Ett aktivt inträde är en person som kontaktar Svenska kyrkan i syfte att bli medlem, men inte en person som blir medlem för att förmyndaren har bestämt att personen är kristen. Ett aktivt utträde alltså är en person som kontaktar Svenska kyrkan för att begära utträde, men inte en person som t.ex. dör.

En stor del av Svenska kyrkans popularitet kommer sig av att man måste begära utträde aktivt. Även om du personligen aldrig bett om att få vara medlem, så bistår Skatteverket med att ta pengar från dig och ge till kyrkan, och medlemskapet förnyas automatiskt.

Statistiken på kyrkans hemsida sträcker sig från 2004 till innevarande månad, och här följer en liten sammanfattning. Antalet aktiva inträden per år under 00-talet (2004-2009), 10-talet (hela) och 2020-talet (2020-2025) är:

00:  5 937 personer i snitt
10:  7 855 personer i snitt
20: 12 168 personer i snitt

Detta skulle kunna tolkas som att Svenska kyrkan är väldigt populär, men det säger egentligen bara att fler behöver gå med för att bli medlem. För att verkligen bedöma hur populär Svenska kyrkan är, måste man ta in passiva inträden, som t.ex. medlemskap som tecknas av personens föräldrar.

Antalet aktiva utträden per år under motsvarande tid ser ut så här:

00: 64 139 personer i snitt
10: 63 780 personer i snitt
20: 48 336 personer i snitt

Dessa siffror skulle kunna tolkas som att Svenska kyrkans popularitet har ökat, eftersom antalet aktiva utträden minskar över tid. Men det måste ställas mot de totala procenttalen. Om antalet personer ökar och antalet aktiva utträden minskar, så kan det fortfarande betyda att andelen medlemmar minskar.

Om stad med 10 invånare har 2 fans av gruppen Beatles, men 8 fans av gruppen Rolling Stones, så är Beatles på totalen mer populära än de är i en annan stad där de har 3 fans, om den staden har 20 invånare där 17 är Stones-fans. 2024 års siffror finns här för den som är nyfiken, och jag ser fram emot att titta presentera Svenska kyrkans statistik för 2025 när den väl blir tillgänglig.

2025-03-28: 2024 års siffror från Svenska kyrkan har kommit

Uppdatering 2026-03-29: Medlemsstatistik för Svenska kyrkan, 2025

Höginkomsttagare betalar mer i skatt i kronor, då skatt är en procentsats. Med jobbskatteavdragen betalar höginkomsttagare dessutom en större andel av sin lön i skatt, för syftet med jobbskatteavdragen är att göra det mer lönsamt att jobba, även om lönen är låg. För att det gagnar samhället! Men den som har en månadslön på 60.000:- har råd att skänka bort 30.000:- utan att det svider särskilt mycket, samtidigt som den som har en månadslön på 25.000:- drabbas ganska hårt av att avstå 15.000:- i månaden, trots att det är ett lägre belopp!

En privat och konkurrensutsatt sjukförsäkring kostar mindre än regionens sjukförsäkring, som även finansierar en komplicerad byråkrati och rika människors nöjen, som t.ex. opera. En högavlönad akademiker som tolererar en dyr försäkring och som gagnas av billiga biljetter till operan, har inte samma behov av konkurrenskraftiga alternativ.

Mottagaren av skatten är i slutändan ofta den som redan är rik. Statliga Vattenfalls VD tjänar 1.600.000:- i månaden, vilket motsvarar 35 privata tjänstemäns månadslöner! Journalister på SR har en bättre anställning än de privata alternativen. Mainstream-artister marknadsförs av statliga SVT i Melodifestivalen medan garagebanden lämnas till sitt öde.

Så givetvis blir man ju mer vänster desto mer borgerlig man är. Socialdemokraterna är ett parti som genom sina koncernkonstellationer drar in mer än dubbelt så mycket pengar som alla andra riksdagspartier tillsammans gör! Arbetarklassen spelar inte i den ligan, och är därmed hänvisad till höger.

AI har funnits på teoretiskt plan sedan 1950-talet, och min första bok om AI skrevs 1984 med undertexten ”Make your micro think”, där ”micro” betyder mikrodator. De som påpekar att t.ex. språkmodeller inte är AI anser att intelligens inte är intelligens om den inte är mänsklig. Mänsklig intelligens kan inte återskapas, för den är för komplicerad, men AI är inte nödvändigtvis mänsklig intelligens, utan konstgjord intelligens. Konstgjord intelligens är inte nytt, det råkar bara ha blivit så pass bra att den som hungrar efter artificiell mänsklig intelligens har fått en chans att bli besviken. Det filmen Blade Runner presenterade som en avlägsen framtid är idag småpotatis, åtminstone för den som tolkar artificiell intelligens som en emulering av mänsklig intelligens. Målstolparna flyttades först när AI blev riktigt avancerad och tillgänglig för allmänheten. Innan de moderna språkmodellerna fanns, var alla överens om att AI finns.

Socialdemokraternas Fredrik Olovsson är den starkaste förespråkaren av hypotesen att SMR inte existerar, trots att dessa har varit i praktiskt bruk i 70 år. Den första atomubåten är USS Nautilus (1954).

I Sverige finns 800.000 analfabeter. Att vara analfabet innebär att man inte läser tillräckligt bra för att klara av sin vardag. Gemene man lyckas dock trolla bort problemet genom att definiera en analfabet som någon som inte förstår bokstäver över huvud taget. Återigen väger åsikter tyngre än fakta!

Sen har vi fått höra om saker som finns, igen från Märta Stenevi: Vindkraftverk med lagring. Inför valet 2022 slängde MP:s språkrör socialismen överbord, och förkunnade att marknaden ska styra energipolitiken. Och det marknaden vill ha är enligt Stenevi just vindkraft med lagring. Tre gånger i sitt anförande bifogade hon tillägget ”det här är teknik som finns”. Om nu varken AI, SMR eller analfabetism finns, borde vi idag snubbla över vindkraftverk som ger el när det inte blåser så snart vi vänder oss om, och inte använda AI på jobbet. Men är det verkligen så?

Detta är en ganska naturlig utveckling i kölvattnet av de koncept som Netflix och Spotify har utvecklat. År 1986, när man stod i kö för att köpa Queens nya LP, var bandets enda chans att få mer pengar av just dig, att släppa ytterligare ett tillräckligt bra album några år senare. Idag kan bolagen dra in det du köpt, erbjuda omköp eller rent av upprätta egna abonnemangstjänster: Du får lyssna på ditt favoritalbum gratis på Spotify, så länge som du betalar en abonnemangsavgift även till Spotify!

Den som sitter i samma båt som kapitalet, är den som tar emot moms när du köper tjänster, och bolagsskatt när den du betalar pengar till gagnas:

Staten.

Om du hade äganderätt till en större del av dina pengar, så skulle du själv i större utsträckning kunna välja hur de ska användas. Om du får behålla mer, har du råd med dyrare nöjen. Vill du gå på opera, kan du köpa en biljett till en opera utan problem. Och om du har större makt över de pengar du inte får behålla, skulle inte välfärdens arbetare inte ha de usla villkor de har, inte minst hemtjänsten. För anledningen till att vanliga knegare köper politiska popvideor av Forum Civ, att personer som nätt och jämt har råd med mat lägger sina pengar på att föreningen MÄN ska föreläsa om islams förträfflighet, och att personer som ligger efter med hyran ska betala för att familjen Lagercrantz gör tv-underhållning av sina semesterresor, är för att de inte kan välja.

Ekonomisk frihet leder till kloka prioriteringar. Ingen, hur fattig man än är, har några problem med att kasta bort 5000:- som man inte fått känna på. Många, även de som inte ens är särskilt fattiga, blir irriterade när de behöver kasta bort 1000:-. Betalningsviljan ligger i mörkläggningen, och därför är dolda skatter en stor sak.

Bruttolönen är inte de pengar du jobbar in och ska betala skatt på. De pengar du jobbar in är bruttobruttolönen. Om din bruttolön är 40.000:- i månaden så är din bruttobruttolön närmare 60.000:-. Där hittar vi arbetsgivaravgift, försäkringar och en allmän statlig inkomstskatt, som är ytterst olämplig att redovisa, för den som har en lön på 40.000:- skulle säkert gärna ha åsikter om 60.000:- som bruttobruttolönen utgör, bör användas. De har ju trots allt jobbat.

Bara arbetarens inkomstskatt är hälften av bruttobruttolönen, och då har vi knappt börjat!. Den som tjänar 40.000:- måste jobba ihop 60.000:- och får behålla 30.000:- (vilket hade varit ännu mindre utan jobbskatteavdragen).

För det får vi konst för maskar och svampar, vi får lätt underhållning om Sveriges fetaste hundar från SVT, vi får batterifabriker från Northvolt som inte producerar batterier och 25 år gamla journalsystem från Oracle som inte fungerar. Och den lilla del som används till välfärd, behöver du ändå betala för när du väl tänker använda den. När du själv är utsatt, gäller nämligen helt andra regler. Då ska du glömma att du redan lämnat ifrån dig hälften av det du jobbat ihop för att få välfärd.

Med bibehållen äganderätt till pengar, skulle utgifterna se helt annorlunda ut. Ingen normal människa vill att hembiträden ska ha minutscheman medan EU-parlamentariker ska ha kristallkrona på tjottan. Problemet är bara att förmånstagarna av skattepengarna är samma personer som säger sig lösa dina problem åt dig om han bara får dina pengar.

Men behöver du el? Moms på energiskatten! Behöver du sophämtning? Öppna plånboken! Behöver åka ambulans eller blir du inlagd? Pengarna som blev över när du betalar för sjukvården ska du nu använda för att betala för sjukvården! Behöver du ett serviceboende? Sådant är inte gratis, och pengarna som gick Kirunas badhus eller Sandvikens räkodling lär inte magiskt återuppstå – det är du som jobbar som ska betala, utan att bestämma till vad! Men vi är uppfostrade att tro att mer skatt gör oss rika, och det är Socialdemokraternas största trick!

Före WWII utgjordes etablissemanget av högerpolitiker, och vänstern klagade på att skatten var hög. Man skrålade om att ”båd’ stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner”, men så snart vänstern lyckades bli den rörelse som utgjorde etablissemanget förväntades vi anta att motstånd mot ökad skatt kommer av girighet. Detta är Socialdemokraternas bästa tick någonsin.

GW har med råge fått sina repressalier för att han talat från hjärtat. Det var blott ett år sedan han tvingades bort från Sveriges Television på grund av värdegrundsbrott, och han tänker uppenbarligen inte begå samma misstag en gång till. Och det aktualiserar frågan om GW förstår principer, eller om han är mer förtjust i skattepengar. Låt oss pröva hypotesen!

Hitta någon gammelnazist från Palestinarörelsen till att leverera ett hot mot en jude, eller någon nynazist från Nordiska Motståndsrörelsen att leverera ett hot mot en palestinier. De kan skapa en docka föreställande mottagaren som halshuggen, eller kanske ge dem en korg med äpplen dekorerade med Adolf Hitlers ansikte. GW:s principer kommer helt plötsligt vara andra, för pengar väger mer än psykopaters rätt att mordhota – dessa betyder bara något när arbetsgivaren är lika sjuk som dåren som ska försvaras. Han kanske rentav ser ett problem med mordhot?

Hej allihopa! Har ni hört att i Skåne, ja då kommer inte längre nyfödda bäbisar torkas av med mjukt papper, utan med hårt och strävt papper. För pengarna, ja de räcker inte inte till. Jag tänker på första gången jag låg där med en nyfödd bäbis på bröstet. Tänk om den där mjuka och goa klumpen skulle torkas av med hårt och strävt papper! I Sverige, ett av världens rikaste länder.

Men så här ser det ut eftersom Sverigedemokraterna och regeringen har valt att sänka skatten för höginkomsttagare, de allra rikaste, med många miljarder, i stället för att se till att det finns en ordentlig förlossningsvård och omsorg om våra nyfödda bäbisar.

Det har smugit sig in en hel del missuppfattningar här.

1. Regeringen är inte huvudman över förlossningsvården, det är regionen.

2. Att pengarna inte räcker till allt, betyder inte att pengar inte räcker till mjukt papper. Under den Moderatledda mandatperioden har det statliga bidraget till regionerna ökat, de pengar som kommer in via statligt bidrag och regionskatten måste användas korrekt. T.ex. driver Region Skåne en opera, vilket kanske kan vara rimligt om bäbisarna får sitt mjuka papper.

3. Med ett BNP per capita på 58.000 dollar är Sverige ett av världens rikaste länder. Som jämförelse har Danmark ett BNP på 72.000 dollar och Norge 87.000 dollar, medan Estlands BNP per capita är blygsamma 31.000 dollar. Men kostnaden för mjukt papper är inte en utmaning för Estland, det är en prioriteringsfråga. I Sverige är det inte regeringen som gör den prioriteringen.

4. M-regeringen har sänkt inkomstskatten, och eftersom inkomstskatt är en procent av lönen, blir det fler kronor för de med hög inkomst. Men regeringen har också sänkt matmomsen, som är en regressiv skatt. Låginkomsttagare betalar mer moms som del av lönen än vad höginkomsttagare gör, så sänkningen av matmomsen gynnar låginkomsttagare mer.

5. Rimliga skattesatser ger inte mindre pengar till vården. Faktum är att sänkta skatter ger mer pengar till det gemensamma, eftersom fler kan vara med och betala. Hur mycket pengar som går till vården, beror på hur skatteintäkterna prioriteras. De pengar som läggs på annat, t.ex. på opera, kommer inte vården till godo.

Magdalena Anderssons upprördhet över att regeringen bestämt att BB ska använda hårt papper, bygger alltså på några enkla missförstånd.

Att kritisera Vänsterpartiet är som att sparka på en död häst. Ingen förändring kommer att ske. Vad de än gör, eller hur bra eller dåliga de än är, kommer knappt 10% av Sveriges befolkning vara kommunister som röstar V. De kan inte rekrytera en enda tänkande människa, resten vet inte var de ska ta vägen utan V.

Direkt efter att Fadime Sahindal år 2002 hade mördats av sin far, för att hon ville bli en del av det svenska samhället, Krävde Ung Vänster att Mona Sahlin skulle avgå som regeringen Perssons integrationsminister. Man kan tro att det skulle vara för att en ung kvinna dött i ett hedersrelaterat fall, men vänstern hade avslöjat att Sahlin var rasist då hon uttalat sig om hederskulturens baksidor, vilket var mer än vänstern tålde.

Ung Vänsters ordförande, Ali Esbati, pratade om hederskulturen som hjärnspöken och en västerländsk skrämseltaktik. Nooshi Dadgostar antog under sin tid i Ung Vänster ett ”antirasistiskt program”. Ur detta program lyfte Klas Gustavsson, doktor i sociologi, att det särskilt nämner att hedersrelaterat våld effektivt maskerar den verkliga maktstrukturen, och att tvångsäktenskap är en myt.

Palestinarörelsen har sitt existensberättigande, även om jag anser att de har fel. Palestinarörelsens allians med svensk vänster kan förmodligen förklara varför de, helt ensamma, har tagit mullornas parti i Iran-frågan. Svensk vänster är inte ond, den är bara väldigt obildad. Inte outbildad, men obildad, för även en schimpans kan skickas på kurs.

När du arbetar ska värdet du genererar finansiera dina förmåner (t.ex. sjukersättning) och utöver det så ska du betala en statlig inkomstskatt. Dessa pengar tas från det du jobbar ihop åt arbetsgivaren, som inte behöver redovisa detta för arbetstagaren, trots att det är arbetstagaren som gjort insatsen. Anledningen till att pengarna inte ska redovisas är att Sverige har ett system där endast väldigt högavlönade ska betala statlig inkomstskatt, så en korrekt redovisning skulle exponera ett systemfel. Men bristen på redovisning är lite som att betala blåbärsplockare kilo * 0,86 i stället för att bara rakryggat erkänna att man inte betalar plockaren fullt ut för sin insats.

Därefter ska pengarna som arbetaren jobbar ihop gå till regionalskatten, som i grund och botten är en ganska dålig sjukförsäkring. Kvalitén på sjukvården är generellt sett bra i Sverige, men med tanke på att den kostar 10% av lönen så är den inte särskilt effektiv. Man brukar säga att utväxlingen av skattepengar är ungefär 50%, så en sjukförsäkring du betalar 15.000:- i månaden för, antas vara värd 7.500:-, men det är optimistiskt räknat. Byråkrati är dyrt, och byråkraternas lyxliv kan inte finansiera utan arbetare som faktiskt adderar ett värde till systemet. Och för att inte den fattige ska kunna välja ett mer prisvärt alternativ, tillhandahåller man en dyr obligatorisk sjukförsäkring. Det påminner om engelska skolors krav på skoluniform som tydligt visar vem som har råd att ersätta uniformen i takt med barnens storleksökning och klädernas slitage. Svenska ungar utan rika föräldrar kunde köpa märkeslösa kläder och därmed vara hela och rena trots att de var sämre bemedlade.

Påståendet att ”skatt botar fattigdom” är lika accepterat som det är sant att skatt orsakar fattigdom, vilket ger oss det självspelande piano som behövs för att den flytta pengar från fattiga till rika: Visst tjänar Vattenfalls VD 1,6 miljoner kronor i månaden, men du får gärna köpa äldreomsorg med relativt låg våldtäktsrisk! Betalar du skatt för sophämtning, får du förmånen att köpa sophämtning till marknadspriser av kommunen. Betalar du skatt för att få vatten, får du för förmånen att köpa vatten till marknadspriser av kommunen. Om du har valt att läsa Kvartal, måste du även betala för SVT. Det luktar problem redan man ens tittat på det systematiska slöseriet med gemensamma medel!

Regionerna har på eget initiativ har utökat sitt uppdrag till att innefatta saker som konst och opera i sin budget. Kommunalskatten går till utbildning, vilket är bra, men även till upprätthållandet av tjänster som kommunen ska kunna sälja för marknadspriser till den som behöver utnyttja dem, som t.ex. äldrevård eller sophämtning. Pengarna måste in, både för att det allmänna ska kunna sälja sina tjänster och för att de som använder dessa tjänster ska ha ett alternativ till den fria marknaden. Men när tjänsterna väl köps, så blir man beskattad på nytt! När man ska betala för de tjänster man redan har betalat för, så beskattas man för att man även för det! Vi betalar moms på varor, vi betalar moms på skatt (inte minst när det kommer till el och bilbränsle), vi betalar skatt på beskattad pension, och så vidare. Varför?

Varje krona kommer från någon som har arbetat. Att han inte får behålla allt är helt okontroversiellt. De som inte kan agera på den kommersiella marknaden ska inte behöva göra det, och vi som arbetar står gladeligen för dessa människors välfärd – det är en ära!

Och många avfärdat slöseriet för sina små belopp. En miljon här och 10 miljoner där är väl inget att bekymra sig för? Men för en vanlig arbetare kan 10 miljoner vara en stor sak, och incitamentet för att jobba utan att få betalt är att pengarna man lämnar ifrån sig ska ge ett visst värde tillbaka. Att hemtjänstpersonalen får rimliga arbetsvillkor är ett sådant värde, att icke anställningsbara personer blir offentligt finansierade konstnärer som kultiverar maskar och svampar är inte det.

Beskattningen av de superrika nämns i budgetpropositionen. Gränsen för extra statlig inkomstskatt (utöver de 12,6% som alla löntagare betalar) som ligger på (ytterligare) 20% av inkomsten, ska gälla från 39.000:- i månaden. De superrika är alltså gymnasielärare, sjuksköterskor och poliser. För en person som tjänar mycket pengar och har höga utgifter är detta givetvis förödande, och för den med lite lägre inkomst blir det blott en återgång till ett enklare liv. Så är det med beskattning av de superrika, men hur är det med tvångsblandningen?

Partiet pratar väldigt stolt om tvångsblandning av befolkningen, men är inte särskilt tydliga med hur den ska gå till. Det handlar inte om bussning av skolelever, såsom när skolbarnen skulle bli integrerade. Den tvångsblandning som partiet ska genomföra under 2027 går ut på att kommunen får köpa en del av din tomt till marknadspris för att bygga billiga hyresrätter på den.

Det låter sympatiskt, men egentligen är detta ytterligare ett angrepp med udden riktad mot de superrika, om än inte de som tjänar över 39.000:- utan de som äger sitt boende.

När planen att bygga hyresrätter på tomten väl är släppt, försvinner fastighetens marknadsvärde, vilket innebär att den superrike som skuldsatt sig för att köpa ett hus, har högre skulder än vad tvångsblandningsprojektet betalar. Och därmed har man eliminerat ytterligare en superrik från kartan.

Även om många väljare uppskattar tvångsblandningsinitiativet så behöver man som väljare lägga ett pussel för att förstå vad en socialdemokratisk mandatperiod verkligen kommer att innebära. Media frågar såklart om detta, men Socialdemokraterna är inte dummare än att de spelar på medborgarens förtroende för dem som parti, hellre än att berätta vad som komma skall.

Sveriges Television har pratat med Lawen Redar som driver tvångsblandningsfrågan, men bilden blir inte komplett när man tittar på en enda intervju.

SVT: ”Så folk ska bo kvar?”

Redar: ”Ja!”

SVT: ”Går det verkligen att blanda befolkningen om alla ska bo kvar där de bor då?”

Redar: ”Jag förstår faktiskt inte frågan.”

SVT: ”Du pratar om att du vill blanda befolkningen. [Redar nickar] Men om det inte sker någon flytt åt något håll, hur ska då en blandning ske?”

Redar: ”Alltså, vi lever rätt blandat som det är i Sverige idag. Problemen har vi i de utsatta områdena som är socioekonomiskt svaga. Här skulle vi behöva åstadkomma en förändring.”

Emilia Wikström Melin har en kommunikationsförmåga som gör mos av Lawen Redar. Hon säger som det är, rakt ut! Hon förstår till och med frågan!

”Ja, vi vill bygga mer blandade bostadsområden, det är helt korrekt. Men det är ju ingen människa som kommer tvingas bo där. Vill du flytta därifrån för att du får en granne [med integrationsbehov, min tolkning då tvångsblandningen presenteras som en lösning på integrationen] som… en ny granne så är du välkommen att göra det. Det är absolut inget tvång.”

För att göra en lång historia kort, när den investering du skuldsatt dig för att göra är förstörd, får du gärna dra därifrån. Tack, tack, sossarna!

Strømmes hypotes bryter med traditionell vetenskap i hur den hanterar fysik, och använder inte etablerade metoder för att nå sitt resultat. Tanken som presenteras i artikeln är kanske intressant inom New Age-rörelsen, men saknar relevans, och få teorier bygger vidare på hypotesen som artikeln presenterar.

Min invändning är inte att artikeln är trams (vilket den är) för även trams måste också få framföras – ibland blir det till och med bra! Eller åtminstone kul. Min invändning handlar snarare om metod – Sara bildar sin uppfattning utifrån denna logik:

Om X (där X är en artikel av Strømme), alltså Y (där Y är ett övernaturligt superväsens existens). Till detta, utifall Strømme skulle avfärdas, anser Sara att om inte X, alltså Y. I korthet:

Om X, alltså Y.

Om inte X, alltså Y.

Det går inte att vinna den diskussionen eftersom gudomliga väsen, vars existens lutar mot vetenskapliga artiklar, inte behöver dessa vetenskapliga artiklar för att antas existera. Så varför inte bara skära bort de belägg vars summa är noll? Om både X=Y och !X=Y så räcker det att säga Y. Sara var vänlig nog att påpeka att man inte behöver tro att gudar finns, men hennes påstående att det skulle vara rimligt eller försvarbart att tro att gudar finns måste beläggas, för prata kan även en papegoja göra, helt utan att det vi har skäl att tro att papegojorna per automatik bjuder på något slags universal sanning om tings varande. Så väx upp, inga gudar finns på riktigt!

Jag vill uppmana SVT att lägga på en märkning att en bild är manipulerad, oavsett om den manipuleras av en generativ AI eller av en statlig påläggskalv med en Photoshop-licens.

Problemet är snarare där bildmanipulering sker flyger under radarn, vilket är CNN:s paradgren.

Alex Pretti, som tragiskt nog dog efter att ha tagit med sig ett skjutvapen till en demonstration, blev i nyhetsrapporteringen avbildad så här av CNN:

Han fick lite mer hudfärg, lite rundare huvud och lite piggare ögon. Fotografiet som ligger till grund för CNN:s avbildning ser ut så här:

Man har lagat något som inte är trasigt, för hans död är inte mindre tragisk när man ser hans verkliga utseende. Men utseende är viktigt. Amerikanska ICE dödade även Renee Nicole Good, och CNN väljer att enahanda publicera bilder från tiden då innan hon led av psykisk ohälsa.

Jag ser inga problem med Good-fallet, för journalistiska narrativ kräver att man väljer sitt data, och CNN är såklart för illegal invandring. Men detta är besvärar mig en aning: Joe Rogan fick Covid, och CNN manipulerade bildmaterialet med textur, kontrast och ton för att han skulle se sjuk ut. Varför?

Efter att CNN tog bort frasen ”my heart goes out to you” från klippet där Musk vann valet, så har jag försått jag att de har goda intentioner, men jag har också förstått att vägen dit är snårig. Det bästa man kan göra är att gå till X och kolla källan!

Idag har flera skådespelare kritiserat Liljestrand för att hon inte dök upp på Guldbaggegalan, och det verkar finnas en föreställning bland svenska skådespelare att kulturministern ska företräda dem. Men kulturministern ska företräda den kulturpolitik som svenska väljare vill se. Om det verkligen vore så att kulturministern är en ombudsman för skattefinansierade hovnarrar, så är det självklart hennes jobb att flytta mer pengar från arbetare till dem.

Varför vill skådespelare, som i Sverige har det rätt bra, ha mer skattepengar? Det är just den höga skatten som gör att färre går på bio och att svensk film finansieras av en statlig myndighet. Om skatten vore låg så skulle medborgarens filmbudget vara större och filmmakarna skulle få behålla mer av de pengar de tjänade på sin film. Vi skulle dessutom slippa att kändisar hade ett beroende till den sida av politiken som förespråkar en ekonomi som drivs av skatter och bidrag.

Idag är vi så insyltade i bidragsekonomin att många skådespelare verkligen tror att det är den enda vägen framåt, så utbuandet av Parisa Liljestrand var säkert inte strategiskt, utan helt genuint. Det finns en marxistisk föreställning att värde inte kan skapas, endast överföras. Därför är gemene svensk väldigt misstänksam mot personer som blir rika på sitt arbete. Om värde inte kan skapas, endast överföras, måste det finaste som kan ske vara att värdet överförs på mandat av något så respektabelt som en svensk myndighet!

Detta genomsyrar samhället på många nivåer. När SVT kritiserar personer som bor i stora och fina hus, så är det alltid företagare, aldrig skådespelare, som står i skottlinjen. För den som jobbar sig till en rikedom anses inte göra rätt för sig. När Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson i riksdagen nyligen kritiserade en granskande nyhetsredaktion, så var det en privatägd aktör, Kvartal, inte någon statlig, som var målet. Eftersom Kvartal inte tar emot några statliga bidrag, har de inget att förlora på att granska den sidan av politiken förespråkar en bidragsbaserad ekonomi.

Och en bidragsbaserad ekonomi måste man få tycka att vi ska ha. På sikt leder skatter och bidrag till fattigdom, eftersom skatter gör varor och tjänster dyra och därmed mer svårsålda utomlands. Det är därför Sverige får in mer pengar till det gemensamma när skatterna sänks, men mindre när de höjs.

Skattetrycket är en politisk fråga, och hur pengarna som kommer in ska användas är också det. I långa loppet är det väljarna som bestämmer, genom att rösta på en företrädare som man anser kommer göra ett bra jobb. Därför är det inte fel i sig att skattefinansierade skådespelare lever flott, och att hemtjänstpersonal har det tufft. Det som är ett problem är att det inte är helt enkelt att se hur politikerna prioriterar våra gemensamma medel. Det finns en del dubbelbeskattning (moms på skatt), dolda skatter (den statliga inkomstskatten på 12,6% redovisas inte på lönebeskedet), komplicerade ekonomiska konstruktioner (kommunala bolag och träd av biståndsorganisationer), med mera, som gör det svårt för väljaren att se att inte alla skattepengar verkligen går till välfärd.

Inte alla som står på den mottagande sidan är välfärdsarbetare eller fattiga i behov av gemensamt stöd. Och den som är välfärdsarbetare eller fattig i behov av gemensamt stöd, hade inte behövt ett tufft liv om inte pengarna i stället lades på en massa annat. Fares Fares nästa film, Arkipelag, finansieras av skattebetalarna, och varenda skattekrona kommer från någon som faktiskt har jobbat. Kulturminister Parisa Liljestrand gjorde helt rätt som närvarade på Gastronomiska akademiens belöningshögtid i stället för att ge legitimitet åt en massa bortskämda skådisar som inte vill något annat än att få mer av andra människors pengar. Och det är på tiden att politiken prioriterar gastronomin.

Men Partiet påstår att man gillar fri media, och man finns kvar på Facebook och TikTok. Det är plattformar som innehåller en hel del falska påståenden som slinker igenom, de innehåller en hel del videor tagna ur sin kontext utan att någon flaggning om detta, eller helt enkelt är genererade med hjälp av AI, även det utan någon flaggning. Precis som på Instagram tillåter även X att man inte får annat innehåll än det som produceras av följarna, man kan exkludera innehåll när man låter algoritmerna föreslå innehåll, man kan bistå med faktagranskning, och så vidare. Skulle någon skriva något hatiskt eller hotfullt, är dessutom postgången för att få bort den skribenten väldigt snabb.

Det är därför X är världens mest använda nyhetsapp, och det är därför världsledare, journalister, kändisar och politiker använder appen för att nå ut till sina intressenter. Det är därför personer som vill hålla sig uppdaterade finns där för att jämföra gammelmedias rapportering av en händelse med vad de som upplevt händelsen i fråga skriver.

Så hur är det med hat och hot? Alla som lyckas nå ut drabbas, oavsett plattform. Till och med harmlösa människor som Zara Larsson drabbas. Men på X kan man välja att slippa, eftersom den som missköter sig kan avlägsnas – om inte från plattformen, för det kräver mer än att någon blir ledsen, så från nyhetsflödet.

På den tiden en oljeshejk drev Twitter (som X hette då), stod man ut med innehållet, detta trots att plattformen då inte ens hade faktagranskning! Så ägaren är definitivt en annan faktor. Man måste tänka på att de som är mest missnöjda med hur plattformen fungerar efter att Elon Musk köpte den, inte vet hur den fungerar idag, för de drog sig ur på grund av hans köp av den. Dessa människor ger sina pensionspengar till Tesla (för att grön teknologi) men de gillar inte Elon Musk. I egenskap av faktagranskare på X så fnissar jag när jag läser redaktionernas chattar om Musks inlägg, och tänker att hans Hyperloop-koncept förmodligen inte hade gått lika långt om det hade diskuterats på X. För att granskning har sina fördelar!

När X granskar blir Socialdemokraterna irriterade, när Kvartal granskar blir Socialdemokraterna irriterade. Då passar TikTok bättre. Argumentet att allt som inte publiceras på TikTok är sant, är inte relevant när plattformen ägs av en kommunistisk stat.

Idag publicerade Nerikes Allehanda en insändare under rubriken ”Sänkt skatt kan bli ett dråpslag” som tyvärr sprider myten att folk riskerar att förlora jobbet om det blir billigare för företag att anställa. Texten målar upp en bild av att kollegor helt plötsligt försvinner och att de som blir kvar får jobba övertid.

Man skulle ju kunna tänka sig att skribenten tänker på ett skattefinansierat jobb, som t.ex. en hemtjänstarbetare, men skattefinansierade jobb betalas av skatteintäkter, inte av skattesatser, och skatteintäkterna ökar när skattesatserna minskar. Detta förklaras av Lafferkurvan, och illustreras av att Sverige har haft sänkt skatt under tre mandatperioder i rad, och har under samma tid fått in mer pengar till det gemensamma. Så varför finns så lite pengar till svensk välfärd? Inom hemtjänsten är arbetsvillkoren i regel faktiskt ganska usla.

Det beror på att svenska politiker är lika skickliga på att prioritera sina utgifter som en kedjerökande alkoholist med spelberoende är på att hantera sin lön.

Visst är nästan alla exempel på slöseri små utgiftsposter. Föreningen MÄN, som föreläser om islam, får bara ungefär 10 miljoner om året av arbetarna. Vi har inte lagt mer än någon miljon på att skapa konst för maskar och svampar. Ett vätgasdrivet dagis som inte kan ta emot barn kostade futtiga 85 miljoner totalt. Ett 25 år gammalt journalsystem, Millennium, som inte fungerar på den svenska marknaden kostade 5,5 miljarder. Kommuner köper propaganda av influencers för några få miljoner, och så vidare. Allt slöseri har inte skalan av Northvolt eller Stegra, men listan över småskaligt slöseri kan göras lång. Väldigt lång. Det handlar om tusentals poster varje år, så totalsumman utgör mer än tillräckligt pengar för att hemtjänstpersonalen skulle kunna åka limousin mellan sina uppdrag, tillsammans med en personlig butler, vilket jag unnar dem! Eftersom varje skattekrona kommer från någon som har jobbat, så är man skyldig att vara klok när man hanterar dessa kronor, och hemtjänsten är ett kommunalt kärnuppdrag!

Men några skatter höjs tyvärr. Den statliga inkomstskatten som alla löntagare betalar som en del av arbetsgivaravgiften höjs från 11,6% till 12,6%. Den statliga inkomstskatten är enkel att höja utan att folk blir arga, för arbetsgivaren behöver inte redovisa den. Dessutom finns det andra dolda skattehöjningar som t.ex. kan ta sig i uttryck genom att du måste betala för att använda en skattefinansierad tjänst, som t.ex. sophämtning. Just avgifter är ett bra sätt att verkligen få in mer pengar till det gemensamma, men dessa drabbar tyvärr ekonomiskt utsatta ännu mer än vad inkomstskatten gör.

Opinionen för höjda skatter är stark i Sverige, men under de senare åren har den inte varit tillräckligt stark. Nästa val är om 243 dagar och då får vi se om det svenska folket kan öka skattesatsen igen.

Den största delen av arbetsgivaravgiften är den s.k. allmänna löneavgiften som är en statlig inkomstskatt som arbetstagaren betalar utöver regionsskatten och kommunalskatten. Från och med årsskiftet så höjs den allmänna löneavgiften från 11,6% av bruttolönen till 12,6% av bruttolönen. Så även om den anställde får behålla mer av pengarna som redovisas på lönespecifikationen, så kompenserar staten sig själv genom att lägga en skatteökning på den del av lönen som inte behöver redovisas på specifikationen.

Och det finns andra sätt att smyghöja skatten. När du tankar bensin så betalar du energiskatt på bensinen, och moms på energiskatten, vilket innebär att när energiskatten höjs, så höjs även momsen i rena pengar räknat. Även när du köper el till ditt hem så måste du betala moms på energiskatten. Dessutom kan man se till att mindre och mindre av det du betalar skatt för faktiskt ingår i den skattefinansierade välfärden. Som bilägare måste du betala en extra skatt för bl.a. vägunderhållning. Om du använder välfärden, t.ex. behöver allt ifrån sophämtning till ett serviceboende eller åka ambulans, så måste du betala för det.

Det är inte bra. Höginkomsttagare har råd att betala sin skatt. Och även om skatt drabbar låginkomsttagares ekonomiska frihet hårdare, så betalar de åtminstone mindre i kronor, eftersom inkomstskatten är en procent av inkomsten (som dessutom minskar om man tjänar mindre tack vare jobbskatteavdraget). Men avgifter kostar lika mycket för alla. En tjänsteman som tjänar 65.000:- i månaden har inget emot att slänga ut några tusenlappar på ambulans, tandvård, sophämtning eller avlopp. Men en barnskötare som tjänar 26.000:- månaden kan tycka att det svider.

Svensk välfärd är dyr, men det behöver inte vara så. Svenska skattemedel går till väldigt mycket mer än till svensk välfärd. Jag är inte särskilt rädd för pseudovetenskap, men i vissa fall inser jag att den gör mer skada än nytta, och att det är ett argument för att civilsamhället gott och väl kan finansiera sin egen pseudovetenskap, som t.ex. Thomas Erikson (”Omgiven av idioter”) gör. Nu senast beviljade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor 3,5 miljoner kronor till Victoria Kawesa för att forska om rasism inom förlossningsvården. Detta är ett exempel på pseudovetenskap som snarare kan vara till skada än till nytta, och det är mer pengar än vad många riktiga forskare ens kan drömma om att få i stöd. Så samhällsapparaten behöver verkligen inte vara så dyr som den är, och om man faktiskt sänker skatten så får det gemensamma faktiskt in mer pengar att använda till just välfärd. Det beror på att fler får råd att arbeta och färre behöver bidrag, för fem myror är fler än fyra elefanter, många bäckar små, och så vidare. Den allmänna löneavgiften bör därför tas bort, inte höjas. Och när man tar ut skatt för trams, så slösar man inte bara bort andra människors pengar, man utarmar välfärden.

Nick Shirley gjorde en 40 minuter lång video där han helt enkelt besökte skolor, daghem och annan somalisk verksamhet i Minnesota som tagit emot pengar från skattebetalarna, och från vad man som tittare får se, så finns inte den verksamhet man tagit emot pengar för. Det kan såklart vara vinklat, men videon startade som sagt en rejäl brand. I skrivande stund har 2% av jordens befolkning sett Shirleys video om man summerar antalet visningar från de olika plattformar där den publicerats. Utanför Sverige har ett antal reaktioner inkommit.

Bland amerikanska journalister har det pratats om att ansvariga politiker bör fängslas, bland somaliska huvudmän i Minnesota har det pratats om att videon spelades in precis just när deras inskrivningslistor stulits och på en tid när somalier normalt har ledigt. Den svensk-somaliska opinionsbildaren Mona Walter hävdar att somalier har en annan syn på staten än vad svensken har, och därmed faktiskt kan tänka på sanningen för egen vinning skull när motparten är staten. Somalier i Minnesota som inte är en del av bedrägeriet, anser att det är själva bedrägeriet och inte granskningen därav, som skapar misstro mot somalierna.

Så hur ser det ut i Sverige? Lika upprörda som amerikaner blir av att luras på pengar via skatten, blir svensken av att utbetalning av skattepengar ifrågasätts. Här hemma har Dagens Nyheter (DN) tagit upp frågan, så narrativet här blir snarare att det är fel av Trump att utnyttja frågan om bedrägerier som begås av det somaliska subsamhället för att argumentera mot stöd till det somaliska subsamhället. DN visar att de förstår hur gemene svensk resonerar, och träffar helt rätt i sin text – anklagelsen om bedrägeri är värre än bedrägeri.

Minnesotas guvernör, Tim Waltz, kan inte längre göra sig hörd i delstatens parlament på grund av protester från åhörare. Så även om allt har gått rätt till när denna miljard försvann, så är det viktigt för demokratin att skattebetalarna inte ens behöver misstänka att deras pengar har gått dit de inte ska. Men i Sverige är det lite mer komplicerat, speciellt om den misstänkte är somalier.

Nick Shirleys video slutar med att han avlägsnas med våld från ett tomt dagis. Idag lever han under dödshot, vilket hade upprört svensken om han inte vore misstänkt anhängare av det republikanska partiet.

Detta svar är inskickat:

Verdandi är nästa skattefinansierade organisation som har ett ekonomiskt intresse av att sprida myter om svensk alkoholpolitik, och gjorde det helt ogenerat i Nerikes Allehanda, 27/12. Nej, låg tillgång är inte bra för folkhälsan, det leder till bunkring, och bunkring ökar risken för ett supabeteende. Hög tillgång minskar risken för bunkring, och gör att inköpen blir mindre och risken för supande minskar. Södra Sverige, där det har varit lättare att köpa alkohol, har ett mer kontinentalt drickande, medan norra landet har i högre utsträckning bunkrat och supit. Med alkohol i kroppen försämras omdömet, så alkoholkonsumentens upplevda bunkringsbehov bör undvikas.

Och så har vi klassföraktet. Om man ska dricka alkohol, måste man dricka olika sorter, och det får absolut inte vara en volymtillverkad lager. Vill jag ta en enkel stor stark efter jobbet, så gör jag det helt utan att tänka på hur Verdandi vill att jag ska leva mitt liv, men jag måste ändå betala skatt för att finansiera deras existens (miljontals kronor). Dessutom, premissen att enfald ger mångfald, stämmer inte. Jag är gammal nog att minnas det statliga tillverkningsmonopolet och ett systembolag som sålde varor över disk, och på den tiden var utbudet på allvar dåligt. Med tillverkningsmonopolet ur vägen har utbudet ökat drastiskt, och med EU-inträdet och deras ögon på hur bolaget sköter sig, har kundservicen ökat drastiskt. Men det är fortfarande så att små tillverkare inte kan leva upp till bolagets krav, och det är fortfarande så att Danmarks största vinbutik har fler vinsorter än Systembolaget, och är du inte nöjd kan du gå till en konkurrent. Visst har små butiker få sorter nere på kontinenten, men ett monopol gör att de får 0 sorter.

Det som påverkar hur mycket man dricker på befolkningsnivå är priset på alkohol, där det säljs mindre av en dyrare produkt, men skatt på alkohol är en regressiv skatt, där du betalar en större del av lönen ju mindre du tjänar, och det är de ekonomiskt svagas frihet som begränsas starkast. Och deras frihet är faktiskt värd mer än Verdandi någonsin kan vara för någon.

Jag har faktiskt blivit publicerad lite då och då, trots att jag varit tydlig med vad jag tycker om tidningens åsikter, men om det inte sker denna gång, så finns mitt svar här.

Jag blev lite irriterad när en av deras företrädare (som råkar vara vänster) använde Humanisternas Facebook-konto för att misstänkliggöra fri media. Det får man göra, men jag anser att man ska göra det i sitt namn. Personen i fråga, Take, har varit tjuvnypens mästare – tystlåten men snabb på att klicka ”like” på personliga påhopp på meningsmotståndare – men jag har haft respekt för honom tack vare hans driftighet. Men att utnyttja Humanisternas goda namn för att driva en tveksam politisk agenda, är för mycket för mig som betalande medlem. Man måste kunna stå för sin politik, och när man inte längre kan göra det, ska man inte utnyttja sina medmänniskor – man ska uppdatera sin uppfattning. Att ändra uppfattning i ljuset av att man har fel, är en intellektuell elit förunnat, och jag kräver således inte det av honom, men jag kräver att inte bli utnyttjad.

Efter min sorti så blockerade han mig på Facebook. Jag har inget ont att säga om Take, men det var hans politiska kampanj från Humanisternas konto som fick mig att känna mig utnyttjad. Både förbundsordföranden och min lokala ordförande hörde av sig, och jag känner verkligen att min insats för Humanisterna är erkänd, och att Take blockerade mig stärker min känsla att jag gjorde rätt. Jag står fortfarande till förfogande när religion ska kritiseras, men jag tänker inte finansiera hans personliga politiska miljöpartistiska kampanj (ens om den vore förnuftig), eller låta han använda vårt gemensamma goda namn till sina tveksamma syften, och jag vädjar till er som är kvar i Humanisterna att beakta Robert Conquests andra lag, eftersom det var det Take inte gjorde. År 1987 avkriminaliserades tv och radio i Sverige. Endast socialisterna opponerade sig. Jag stöttar Take i sin kampanj mot fri media, men jag tänker inte sätta mitt namn på den, för jag är för fri media.

Tittar man t.ex. på Sollentuna kommun, som inte förändrar skatten som går till kommunen, så blir kommunalskatten ändå 5 öre billigare för att regionen som Sollentuna tillhör, Region Stockholm, sänker skatten med 5 öre. På samma vis får medborgarna i Dorotea kommun 50 öre dyrare kommunalskatt, trots att den del som går till kommunen inte förändras, eftersom Region Västerbotten höjer regionsskatten med 50 öre. Övriga förändringar beror på att kommunen har ändrat skatten, och i snitt sänks kommunalskatten med 3 öre per intjänad hundring i Sverige. Inga andra regioner än Stockholm och Västerbotten ändrar sin skattesats år 2026. Eftersom jobbskatteavdraget stärks år 2026, kommer många personer, främst låginkomsttagare, få behålla mer av sin lön i procent än vad kommunalskatten allena visar. Men oavsett om du är hög- eller lågavlönad så betalar du 25% i statlig skatt när du köper en ny gitarr, på grund av momsen. Dessa fyra listor påverkas inte olika av jobbskatteavdraget, men färgas en aning av regionsskatten som jag nämnde tidigare.

De 10 bästa kommunerna år 2026 är (ny skattesats och ordförandens partifärg inom parentes):

• Österåker (28,93%, M)
• Kävlinge (29,59%, M)
• Lidingö (29,67%, M)
• Vellinge (29,68%, M)
• Solna (29,70%, M)
• Täby (29,88%, M)
• Nacka, Magdalena Anderssons hemkommun (30,11%, M)
• Staffanstorp (30,12%, M)
• Örkelljunga (30,24%, M)
• Sollentuna (30,45%, M)

De 10 sämsta kommunerna år 2026 är:

• Dorotea (35,65%, S)
• Vilhelmina (35,50%, S)
• Sorsele (35,45%, V)
• Åsele (35,45%, ÅSP)
• Degerfors (35,30%, V)
• Malå (35,20%, S)
• Norsjö (35,20%, S)
• Vindeln (35,20%, S)
• Vännäs (35,20%, S)
• Nordmaling (35,10%, C)

Tittar vi i stället på förändring från år 2025 till 2026 är dessa kommuner vinnarna (förändring i kr per tjänad hundring samt ordförandens partifärg inom parentes):

• Lekeberg, min hemkommun (-1,00 kr, M)
• Haninge (-0,55 kr, M)
• Karlshamn (-0,30 kr, SD)
• Höör (-0,30 kr, M)
• Sigtuna (-0,25 kr, M)
• Botkyrka (-0,20 kr, M)
• Hammarö, som fortfarande har extremt hög skatt (-0,15 kr, S)
• Ekerö (-0,15, M)
• Nacka, Magdalena Anderssons hemkommun (-0,15 kr, M)
• Örnsköldsvik (-0,15 kr, C)

Tanken att Magdalena Andersson röstar på Moderaterna är inte helt orimlig. Det går inte att titta på 10 förlorare, för 15 kommuner höjer skatten med 50 öre, och en med 20 öre (Herrljunga). Inga andra kommuner höjer skatten. Inom parentes redovisas därför endast ordförandens partifärg på denna (lite längre) jumbolista.

• Dorotea (S)
• Vilhelmina (S)
• Sorsele (S)
• Åsele (ÅSP)
• Malå (S)
• Norsjö (S)
• Vindeln (S)
• Vännäs (S)
• Nordmaling (C)
• Bjurholm (C)
• Robertsfors (S)
• Storuman (S)
• Lycksele (KD)
• Umeå (S)
• Skellefteå (S)
• Herrljunga (S)

Eftersom skatten sänks på rikssnittet så kan man förvänta sig att även skatteunderlaget ökar, eftersom skatteunderlaget skadas av höga skatter. Vi kan alltså räkna med att det gemensamma får in mer pengar att använda på välfärd, även om det kanske inte blir någon rusning till högskattekommunerna i år heller – inte ens från de väljare som är för höjd skatt. För det spelar roll vem som styr.

Det pratas gärna om att man måste acceptera legitim kritik mot staten Israel, men jag har aldrig sett att någon vill förbjuda kritik mot Israel, legitim eller ej. Tidningen Dagens ETC har tagit en tydlig jude-fientlig hållning, men det har inte kommit till högre pris än några glåpord och prat om att skattebetalarna inte ska behöva betala för Dagens ETC, men något tal om förbud har mig veterligen aldrig förekommit. Detta trots att undertonen verkligen handlar om ”radikala judar”, och inte bara om ”staten Israel”. Judar har inget vidare våldskapital, så samhället behöver inte sätta stopp för judehat för att t.ex. förhindra hämndaktioner.

I Australien, två år senare, i samband med att judar samlats på Bondi Beach (en strand nära Sydney) för att fira Chanukka, sköt två Hamas-anhängare ihjäl 15 judar, och skadade betydligt fler, vilket problematiserar påståendet om s.k. ”legitim kritik mot staten Israel”. Frågan om legitim kritik är inte det som kritiseras. Avrättning med gevär kan inte betraktas som legitim kritik, och det är knappast staten Israel som firar Chanukka på Bondi Beach. Och verbal kritik (med stark betoning på ordet verbal) mot staten Israel är det ingen som ifrågasätter. Man kanske har invändningar emot den, men invändningar mot kritik är lika självklart acceptabelt som kritiken i sig.

Som hårdrockare vill jag önska glad Chanukka till några judar vars musik jag gärna lyssnar på: Billy Joel. Paul Stanley, Gene Simmons och Bruce Kulick i Kiss. Geddy Lee i Rush. Trevor Rabin i Yes. David Lee Roth i Van Halen. Mark Knopfler i Dire Straits. Adam Lambert i Queen. Och inte minst Paul Simon och Art Garfunkel.

Ett lysande exempel är stiftelsen Expo, en samling vänsterextremister som säger sig granska extremhögern, som beviljades 800.000:- år 2024, medan Doku, en tidning som granskar islamismen, finansieras helt av deras läsare. Problemet med bidragen är alltså helt uppenbart.

Och apropå islamism har föreningen Män nyss vunnit allmänhetens kännedom när en samling typer med ytterst tveksam värdegrund hållit ett panelsamtal om myten om den farlige muslimske mannen, om islamofobi, sörjbarhet och Gaza. När denna suspekta och brokiga skara klev upp på scenen så fullkomligt bankade frågan om finansiering på dörren. Män är en liten förening med 1800 medlemmar, men skattebetalarna gav dem 42 miljoner kronor år 2024, alltså motsvarande mer än 23.000:- per medlem!

Det kan jämföras med RFSL, som har en betydligt högre renommé än Män, även om inte de heller är helt oproblematiska. De har 8000 medlemmar och fick 72 miljoner av skattebetalarna 2024, vilket alltså innebär 9000:- per medlem. Föreningen Vetenskap och Folkbildning fick ingenting, och förbundet Humanisterna fick ingenting, trots att dessa faktiskt bidrar positivt till samhället. Själv är jag stolt ledamot av Bifrostorden som lägger stora pengar på välgörenhet, samt delar ut stipendier till (främst) unga konstnärer och musiker, men dessa pengar tar vi ur egen ficka utan att belasta skattebetalarna. Och vi skulle nog kunna ta mer pengar ur egen ficka om inte en del av vår lön försvinner till föreningen Män och deras reklam för islam, som de gott och väl kan finansiera själva.

Men det lär inte falla i god jord, för då behöver även de jobba och betala skatt, precis som vi. Och så finns det fördelar med att öka arbetarnas bestämmanderätt över sina pengar och låta dem behålla mer av det som de jobbar in, som t.ex. fördelen av att ha råd att betala för mat och el, och den själsliga tillfredsställelsen som kommer av att kunna stå på egna ben genom det arbete man utför. Att vi inte vill ha det så, är ett resultat av Socialdemokraternas enorma inflytande över svenskens uppfattning om hur nationalekonomi fungerar, som kan summeras med denna kraftiga förenkling:

Du blir fattig av att betala för lite skatt, så vi lovar att höja skatten. När skatten höjs och fattigdomen verkligen infinner sig, beror fattigdomen på att skatten inte höjdes tillräckligt. Denna grundpremiss är kryddad med uttalanden om att skatten inte kan sänkas för att det gynnar höginkomsttagare mest, och att man inte kan ha välfärd utan att skatterna är höga. Det sistnämnda är särskilt bedrägligt av två skäl: 1) Sänkta skatter leder till högre skatteintäkter i länder med hög skatt, och i Sverige ökar skatteintäkterna när skatten sänks. 2) Skattepengar går inte bara till välfärd. Hur mycket pengar som går till välfärd beror på hur gemensamma medel prioriteras, inte på hur hög skatten är.

Dessa skäl är inte särskilt spridda, för de skaver mot Socialdemokraternas narrativ, men de är ytterst sanna och korrekta. Och en korrekt prioritering av gemensamma medel, skulle med största sannolikhet inte innefatta föreningen Män.

Om Nordiska motståndsrörelsen (NMR) driver en restaurang på Sankt Eriksgatan, och restaurangägaren deklarerar med en aggressiv ton i sociala medier att muslimer inte är välkomna, hade förmodligen DN:s journalister identifierat ett problem med restaurangägaren, och utifrån det kritiserat honom. Jag tror inte att det hade blivit ett mys-reportage om att nynazister egentligen är fina killar som egentligen välkomnar muslimer, och att ägaren bara råkade säga det motsatta i affekt. Och hade så skett, hade förmodligen muslimska familjer sökt sig till en annan restaurang ändå, men jag tror som sagt att till och med att pellejönsarna på DN hade dragit öronen åt sig. Principen är densamma, men år 2025 vekar den egna åsikten vara viktigare än principen. ”Jag tycker att Israel är dumma och därför får israeler diskrimineras, och jag tycker att NMR är dumma och därför får de inte syssla med diskriminering.” Låt mig bjuda på några exempel:

När Twitter (numera X) stängde av Donald Trump från plattformen år 2021, fick vi lära oss att privata företag står över lagar och regler och får agera precis som de vill. När vänsterprofilen Rob Rousseau stängdes av från X år 2024 under Elon Musks regi, var demokratin hotad.

Vi såg nyligen hur media välkomnade vänsterprofilen Magda Gads nya tidning Gad World med öppna armar i pressfrihetens namn, för att sedan skrikgråta om demokratins undergång när Henrik Jönsson startade en tv-kanal av public service-karaktär.

(Det mest bisarra uttrycket för Socialdemokraternas kärlek till fria medier måste vara att journalisterna som avslöjade partiets informationsbyrå för åsiktsregistrering, helt enkelt fängslades.)

Jag skulle gärna starta en restaurang som inte serverar något annat än fläskkött och starköl – den skulle kunna heta ”Haram”. (Någon som vill investera?) Men jag skulle aldrig i livet neka muslimer tillträde, utan tvärt om sälja in restaurangen som en fristad. En paus från sorgliga religiöst motiverade regler. Men hur det än blir med den saken, så verkar människor i väldigt hög grad forma sina åsikter om hur saker och ting ska fungera utifrån sin personliga politiska slagsida, inte utifrån någon princip om olika människors lika rättigheter. För människor är olika, och det måste man lära sig att leva med! Restaurangägaren Adams rätt att diskriminera israeler är inte starkare än NMR:s rätt att diskriminera muslimer, och om man tror att så är fallet, kan mörka krafter hänvisa till DN:s hantering av Adam som ett slags princip för att försvara just NMR. Så vill vi rimligtvis inte ha det!

Ett bra exempel är när en av Socialdemokraternas trollkonton, ”Jävla u-land”, som sprider rätt vidrig propaganda och desinformation, med 23 följare på X. Anders Ygeman säger att de är jättetydligt att denna propaganda och desinformation kommer från S, behöver man klicka sig vidare via AiP som har en vd som heter Daniel Färm, som trots S-finansiering hävdar redaktionellt oberoende. Va? Varför skulle ett politiskt parti betala för fri och objektiv information? Och mycket riktigt visar läckta dokument att Daniel Färm ljuger, och att pengarna är villkorade för att bedriva just anonym lobbying som ska tilltala ungdomar.

Att tala med ungdomar är S ganska bra på, för i senaste skolvalet lyckades S ropa hem hela 16% av rösterna, och vänsterblocket (Feministiskt initiativ inräknat) i helhet landade en opinion på 30%! Det kan vara förklaringen till att Ygeman hellre säger sig stå bakom AiP:s inlägg än att säga att han tar avstånd från det som skrivs – han vill ha en del av äran av den framtida opinionen på 16%! Men Magdalena Andersson har faktiskt bytt sida i frågan om trollkonton.

Det var inte jättelänge sedan X-kontot SD-Tobbe spred budskap på X som kunde gynna Sverigedemokraterna (SD) utan att SD-Tobbe deklarerade att han var sverigedemokrat på annat sätt än i sin profiltext, där han hade sitt fulla namn och sin partitillhörighet och sitt uppdrag deklarerat. Då beklagade sig Andersson om anonyma trollkonton, men har idag ändrat uppfattning och sagt till media att man måste få skämta om politik och att det alltid har varit tillåtet att göra det, anonymt eller ej. Men vad är då problemet?

Idag när trollkonton har accepteras, har S slutit cirkeln genom att göra fri media till sin fiende. Det kan vara ett logiskt nästa steg sedan X introducerade faktagranskning, eftersom varken Andersson eller Ygeman längre kan skriva på X utan att bli korrigerade i plattformens peer reviewing-process. För när radio och tv avkriminaliserades i Sverige år 1987, så skedde inte det för att S hade ett nyvunnet intresse för fri media, utan för att tekniken (som de också ville förbjuda) hade sprungit ifrån dem. Så nu är det den nya privatägda public service-kanalen ”100%” som är fienden. För att citera Magdalena Andersson (sufflerad av sin pressekreterare) om en av initiativtagarna: ”Vem finansierar honom?” Svaret är: Förmodligen någon som har fått välja själv, till skillnad från hur S finansieras och till skillnad från hur SVT finansieras. Skon klämmer vid ”frihet”, för frihet är inte alltid socialism – särskilt inte om den yngre generationen får välja själv. De kanske vill lägga sina pengar på något annat än SVT, eftersom de ändå inte tittar – SVT förlorar lika många tittare per år som det dör människor i Sverige per år. De kanske vill lägga sina pengar på ”100%”, vilket legitimerar paniken hos alla som gillar Det Gamla Sverige. Men Det Gamla Sverige kommer inte att komma tillbaka, och om inte för något annat än den egna sinnesfriden, bör man acceptera det.

• Hur kan det vara lagligt att anse att Islam inte har en plats i Sverige? (Jag tänker inte påpeka det för varje inlägg, men vad skulle en infantil och hjärntvättad socialdemokrat säga?)

• 100% (den nya tv-kanalen med högerperspektiv) är skit, för i en välfungerande demokrati är det public service som levererar konsekvensneutral nyhetsförmedling och anständig folkbildning.

• Angående barn som fryser skriver Glidefjäll att ”Barnen från Frostmofjället” en komedi enligt SD-regeringen.

Och så vidare, och så vidare. Briljant! Glidefjäll (som använder bilder på Marcello Mastroianni i sin profil) har prominenta vänner inom vänstern som har retweetat honom eller interagerat med honom, vilket fick mig att tvivla på åt vilket håll udden i hans inlägg egentligen är riktad. När han var en ny bekantskap, var jag helt säker på att jag var den han riktade udden mot, men hans förmåga att inte bara förarga högern, utan dra med sig vänstern, har fått mig att tvivla.

Kan det vara så att Glidefjäll parodierar vänstern, och att den stora framgången inte är att han retar gallfeber på vissa högermän, utan att han får medhåll från vissa (ganska prominenta) vänsterprofiler? Jag, i min jämförelsevis blygsamma räckvidd, tror inte att jag förstör något genom att prata öppet om min syn på Urban Glidefjäll, för även om han har få följare, så når han betydligt fler läsare än vad jag ens kan drömma om (vilket syns på interaktionerna). Och jag vill avsluta med uppmaningen att följa honom: https://x.com/glidefjall

Själva tror de inte att vänstersidan gillar fri media, och att vänstern därmed kommer att ifrågasätta om finansieringen är legitim, ifrågasätta om det är ”riktiga journalister” som jobbar där, och (givetvis) åberopa ett hot mot demokratin. Jag tror däremot att ”100%” kan rädda SVT, för med en ny tv-kanal med en tydligt från SVT avvikande infallsvinkel, kan SVT bidra med det perspektiv som ”100%” inte ger. SVT får en plats i tillvaron. När du ser ett högersubjektivt inslag på ”100%”, blir du kanske nyfiken på hur den objektiva vänstern rapporterar om samma sak?

Även om det inte finns någon forskning som säger att SVT är vänstervridna, så är det inte jättefarligt att göra det antagandet. Det finns forskning som visar att SVT gärna väljer ett vänsternarrativ i sin omvärldsbevakning, och det finns undersökningar som visar att SVT:s personal röstar vänster. Låt mig förklara vad jag menar med vänsternarrativ genom att ge några exempel. Både vänstern och SVT tror att jobb skapas av myndigheten Arbetsförmedlingen, medan högern tror att jobb skapas av entreprenörer som anställer arbetare som skapar värde, som i sin tur lockar in kapital. Både vänstern och SVT tror att miljardärer blir rika för att de levt på arbetares bekostnad och att välfärd därför kan finansieras av dessa miljardärer. Både vänstern och SVT tror att högre skatter ger mer pengar till det gemensamma. Både vänstern och SVT tror att samhället byggs av politiker. Höga skatter är en förutsättning för ett rättvist samhälle. Staten är en kraft för det gemensamma bästa. Sociala insatser är viktigare än hårda straff. Marknaden behöver regleras hårt. Politiska krafter handlar inte bara om olika åsikter, utan om goda och onda åsikter. Och så vidare. Är du själv vänster, kanske du inte ens kan tänka dig att detta är kontroversiellt, för detta är från vänsterperspektiv De Objektiva Åsikterna.

Men om du är höger, så tror du förmodligen inte att politik behöver vara en kamp mellan goda och onda åsikter – politik kan lika gärna vara olika metoder att nå framgång och välstånd. Individens ansvar för att bidra till det gemensamma måste trumfa att skylla problemen på systemet, på socioekonomiska faktorer, på att det är själva fattigdomen som skapar kriminalitet. Skatter, lagar och regler kan vara ett hinder för den ekonomiska tillväxten och den personliga friheten. Den ekonomiska tillväxten är i sin tur viktig för välfärden och den personliga friheten är viktig för livskvalité och mental hälsa. Staten är en ineffektiv och dyr samhällsaktör med mycket byråkrati och låg innovationsförmåga. Kriminalitet måste komma till ett pris, och våldsamma människor bör avlägsnas från sina offer. Och så vidare.

Om ”100%” blir det som jag tror att många hoppas, kommer nog många som idag vill avveckla SVT se att SVT faktiskt har en plats, som ett alternativ till det högernarrativ som ”100%” (förmodligen) kommer att sprida. Den kvarvarande kritiken mot SVT blir då rent principiell, när public service-avgiften som går till dem är skattefri, obligatorisk och hanterad av skatteverket, medan public service-avgiften som går till ”100%” tas från beskattade pengar som betalas in av medborgaren själv. Media blir fri först när förutsättningarna att driva media blir rättvis, så den som inte gillar fri media, men ändå seglar under falsk flagg, tvingas angripa själva konceptet med fri media. De är inte riktiga journalister! Deras finansiering är suspekt! De är ett hot mot demokratin!

Viktor Klemming får show i 100%

Ja, detta har varit känt länge. Facket och Socialdemokraterna har under hela 1970- och 1980-talet drivit frågan att svenska jobb ska gå till svenskar. Det innebär att den som kommer till landet och vill göra rätt för sig, utsätter sig för en risk som den som väljer att leva på välfärdssamhällets generositet (bidrag) inte utsätter sig för:

Tar du ut för lite semester, tjänar du för lite, har du fel försäkring, eller vad det nu kan vara, så åker du ut, obeaktat humanitära skäl! Utan dessa regler skulle svenska arbetare, som mycket riktigt ofta är olönsamma, förlora jobbet till förmån för utländsk arbetskraft som är beredd att jobba för lägre lön, eller så behöver de sänka sin lön för att vara anställningsbara! För när man utvisar den invandrare som inte är lönsam, blir gruppen invandrare lönsam. Känner jag Ströman rätt, ser han detta som en ytterst lukrativ tanke! Är det bra för statistiken att utvisa arbetare, så ska vi utvisa arbetare! Personliga tragedier till trots, är det bra för statistiken.

Och vänsterns önskan att utvisa den som jobbar för låg lön är ekonomiskt lönsam, för höginkomsttagare bidrar med mer skatt än de kostar välfärden, men är den önskan samhällsbyggande?

Högern vill utvisa den som begår grova brott. Då överfallsvåldtäkter, gängskjutningar och förnedringsrån också kostar mycket pengar för samhället, så kan det vara ekonomiskt gynnsamt att avlägsna även dessa, men det beror på vilket samhälle man vill ha. Vi kan vara en fristad för dessa, på bekostnad av procentuellt sett ganska få offer. Men de invandrare som ingår i Strömans urval, sysslar inte med överfallsvåldtäkter, gängskjutningar eller förnedringsrån!

Om man inkluderar asylflyktingar i ekvationen så är inte invandrare längre lönsamma. Om Ströman använder invandrares positiva ekonomiska påverkan för att legitimera flyktingmottagande, så har han uppenbara problem – då är han inte ärlig. Flyktingmottagande handlar inte om att tjäna pengar, det handlar om humanism. Man kan inte, som Lars Ströman gör, värdera människors värde i kronor och ören – då är man inte bättre än en miljöpartist! Att invandrare bidrar mer, beror på politik. Om det motsatta hade varit sant, hade då Ströman skrivit att svenskar bidrar mer? Nej, för han förstår inte principer, han driver en agenda – en mörk agenda.

”Ja, vi vill bygga mer blandade bostadsområden, det är helt korrekt. Eh, men det är ingen människa som kommer tvingas bo där. Vill du flytta därifrån för att du får en granne som… en ny granne såe… så är du välkommen att göra det. Det är absolut inget tvång. Så att nej, vi vill bygga mer blandade bostadsområden där människor får mötas för att förbättra integrationen. Så enkelt är det.”

Wikström Melin avbryter sig själv när hon tänker beskriva grannen. ”Vill du flytta därifrån för att du får en ny granne som…” Men hon avslutar repliken med att påpeka att den nya grannen behöver integreras. Den som behöver integreras, behöver nog inte integreras för att den firar eid al-fitr eller Rosh Hashana. Sådant kan få vara som det är, för det stör ingen och är inte något problem. Den som behöver integreras är förmodligen den som har svårt att underkasta sig svenska lagar och regler, för det är, till skillnad från muslimska eller judiska högtider, ett problem. Och lösningen på problemet är att låta kriminella vara geografiskt nära personer som jobbar och gör rätt för sig.

Detta kommer till priset av att man förändrar tillvaron för dem som har jobbat och gjort rätt för sig, men socialdemokrater pratar aldrig vad de vill erbjuda dessa människor, bara vad dessa behöver uppoffra. Någon kanske vill bo med ett visst avstånd till sina grannar i en glest befolkad omgivning, och kanske har jobbat hårt för att nå dit. Och vad händer om integrationen inte lyckas? Tänk om den som jobbat hårt för sitt hem, får en granne som inte skaffar en utbildning och ett jobb bara för att den nya bostaden ligger nära en villa där någon med utbildning och jobb huserar? Det går säkert att tänka sig flera scenarier där den som jobbat hårt för sitt hem påverkas negativt.

Den som Emilia Wikström Melin anser behöva en dos integration, får det genom att samhället ställer krav. För notera att det inte är den som gör rätt för sig, som är den som behöver integreras. Har man behov av integration, är man också mottagare av krav på att bilda sig. Även den som inte har siktet inställt på en akademisk karriär, måste veta en hel del om det svenska systemet, och om dessutom planerar en permanent framtid i Sverige, givet att integrationsbehovet kommer av att man migrerat hit, så krävs goda kunskaper i det svenska språket. Gör din plikt, kräv din rätt, i den ordningen.

”We’re gonna walk down to the Capitol and I’ll be there with you, and we fight.”

Detta återgavs med dystopisk musik spelandes i bakgrunden. Det Donald Trump faktiskt sade var:

”We’re gonna walk down to the Capitol and we’re gonna cheer on our brave senators and congressmen and women.”

SVT rapporterade förminskande om händelsen, och hade själva en artikel om sin besvikelse över valförlusten. Artikeln publicerades 2024-10-15 och hade som dekorbild ett klipp från filmen ”Dox: The Steal – hotet mot den amerikanska demokratin” där Donald Trump säger:

”We’re gonna walk down to the Capitol. We will never give up, we will never concede, it doesn’t happen. And we fight.”

Igen, presenterat med domedagsmusik spelandes i bakgrunden. Efter att SVT ändå motvilligt rapporterat om att det kan vara problematiskt att ljuga om sina meningsmotståndares åsikter, kände de sig tvingade att justera sin text. De gör justeringar och berättar att justeringar är gjorda genom att skriva in ett datum för uppdateringen (”idag”, vilket är 2025-11-13), och för en gång skull lade de till en text som både ansvarsbefriar dem och berättar vad de har ändrat sidans innehåll, vilken annars bara DN (som innehar svenskt mästerskap i att behöva rätta sina texter) brukar göra.

”Det här klippet är en införpublicering [sic] i samband med en amerikansk dokumentär som SVT köpte in, inför USA-valet 2024. Klippet, som uppdaterats och förtydligats, visar två minuter ur den 1.5 timme långa dokumentären som fokuserar på Trumps tidigare medarbetares oro inför valet och visar några korta citat ur Trumps tal.”

Sveriges Television anser att man inte behöver ta ansvar för sin politiska agenda om man betalar andra människor för att framställa den i deras tv-kanal! Opartiskheten är uppnådd! Så vad säger Donald Trump i den uppdaterade SVT-artikeln?

”We’re gonna walk down to the Capitol. (…) We will never give up, we will never concede, it doesn’t happen. (…) And we fight.”

Nu är man extra opartisk! Nu förstår man att SVT ömmar lika mycket för Donald Trump som de ömmade för Kamala Harris (vice kandidat för Joe Biden). Men varför köpte de in propaganda filmen från början? Varför benämner SVT den som ”dokumentär”? Jo, så länge du går med på att betala för SVT-personalens borgerliga liv, så behöver du inte bekymra ditt lilla huvud med komplicerade frågor som journalistiska prioriteringar.

Vägen framåt för BBC var några bondeoffer för att visa sin välvilja, utan att personalens partipolitiska sympatier egentligen har påverkats. Vägen framåt för SVT är att ändra i ett verk man köpt från någon annan, utan att ens kommentera vad syftningsfelet är – och SVT kommer definitivt inte att avlägsna några ansvariga, för Den Svenska Rojalismen kräver arbetarnas stöd till familjen Lagercrantz, som både driftar SVT och åtnjuter fördelarna som kommer av att den vanlige arbetarens betalningsvilja kommer från hotet om fängelsestraff.

För vi kräver inte deras avgång, och vi kräver ingen förklaring till deras programval. Vi vill se deras VD kräva högre anslag, och deras VD:s man åka på lyxsemester för dessa anslag. Vi är svenska rojalister!

Till detta finns det dem som säger att misstagsklippningen är en ”extrem avvikelse”, som t.ex. journalisten Emanuel Karlsten, vilket inte är omöjligt eftersom extrema avvikelser sker ganska ofta på BBC – särskilt svårt har de haft att vara objektiva i Gaza-kriget, där de under den senaste veckan har varit tvungna att ta bort två artiklar från sin hemsida. Så rent statistiskt kan vi anta att detta är en s.k. extrem avvikelse.

Om vi antar att organisationen BBC inte har några onda avsikter, och att redigeraren råkar sätta sig och klippa om ett tal, så borde detta hanteras genom att han avskedas. En organisation som syftar till att representera sanningen på ett korrekt vis, borde inse att deras redigerare behöver vara ganska skickliga. Kanske kom han åt sin jog shuttle med armbågen när han skulle fylla på sin kaffekopp? Låt honom jobba med tv-programmet Let’s dance i några år! Eller ännu bättre, sparka honom! Men nej, BBC:s nyhetschef och BBC:s vd avgår. De som vi antar står för sanningen avgår för att en redigerare har råkat göra fel! Detta kallar Emanuel Karlsten för att ”ta ansvar”, men det är att fly ansvar.

Såvida inte agendan att ha en negativ ton mot Donald Trump kommer från de chefer som nu avgår. Om man är den som inte gjort något fel, och har en chans att ta tag i en redigerare som antingen av slarv eller av illvilja klipper om tal så att innebörden ändras helt, tar inte ansvar genom att avgå, utan genom att hantera den redigeraren. Hela historien ger sken av att rapporteringen om skandalen inte är helt ärlig, för det normala är inte att man tar ansvar genom att avgå när man är oskyldig – det gör man när man är skyldig.

Hedeniuspriset 2025 tilldelas opinionsbildaren och författaren Sakine Madon för hennes arbete för rätten att uttrycka konträra idéer i allmänhet och rätten att häda i synnerhet.

Till kättarens försvar! I stora delar av världen är det mer eller mindre livsfarligt att uttrycka fria tankar. Minoriteter, oppositionella och religionskritiker jagas, fängslas och dödas. Detta är en anledning till att humanister över hela världen försvarar yttrandefriheten – en grundläggande mänsklig rättighet och ett demokratiskt fundament som ger oss alla möjligheten att pröva egna idéer och ifrågasätta normer och maktstrukturer.

Sverige har en långtgående i lag skyddad yttrandefrihet, men även här händer det att människor förföljs för vad de uttrycker. Detta görs inte av staten, utan av de som tar lagen i egna händer när de inte tolererar andra människor åsikter. Inte sällan handla det om att man inte tolererar att religiösa skrifter kritiseras eller görs narr av.

Sakine Madon är en av de starkaste förkämparna för det fria ordet i Sverige. Under många år har hon i debatter och skrift argumenterat mot de som vill inskränka yttrandefriheten – genom att beskära demonstrationsrätten, vidga lagen om hets mot folkgrupp eller återinföra blasfemilagar.

”Har ni alla blivit galna, är en fråga jag ställt mig. Glömmer ni hur människor har riskerat livet, och ibland fått betala med det, för den frihet vi i dag har?” Detta skriver Sakine Madon i boken Till kättarens försvar, vilken publicerats i år och är ett svar på den förbudsiver som uppstod i samband de senaste årens koranbränningar.

Mer information finns här, och evenemanget kommer att hållas på lördag 22/11 på Skeppsholmen i Stockholm.

Men hur ser samhället på människor med vidriga åsikter, som skriver fruktansvärda saker på Internet, på rasister eller på kommunister? I Sverige är det inte så mycket snack om den saken. Grundlagen syftar till att skydda den som går emot strömmen. Här behöver ingen idka självcensur av rädsla för repressalier, och den som talar har rätt till anonymitet, om så önskas. Ingen politiker och ingen tjänsteman kan sätta stopp för detta. Även FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har antagit, skyddar den svenska medborgaren som vill uttrycka vidriga åsikter.

Så varför vill man skydda en person som t.ex. skriver fruktansvärda saker på nätet? Varför vill man skydda en rasist eller en kommunist? Vad som anses vara fruktansvärt, beror ofta på makten. I ett kommunistiskt samhälle är det marknadsliberalismen som är fruktansvärd, så där kanske en marknadsliberal inte får kritisera kommunismen. Skulle någon nazistisk organisation få makten, så kanske det är trans-communityt som är fruktansvärt. Skulle fascister ta makten, kan samma verktyg vändas mot anonyma opinionsbildare. Skulle Sverigedemokraterna ta makten, kanske man bara får säga att det finns två kön. Principen att man inte får skrämma en medborgare till att inte tala fritt från hjärtat, anonymt om så önskas, får man inte nagga på i Sverige, för det är konstitutionsvidrigt.

Idag har vi en kulturpolitisk agenda som vilar ganska tungt över västländerna. För att nämna två exempel så anses muslimer behöva särskilt skydd, och dragshow-artister anses vara utsatta för särskilda för hat. Visst vore det skönt om osaklig och elak kritik mot dessa grupper kunde bemötas med juridik? Svarar man ja, har man lämnat principerna bakom sig – principer som vore bra att ha när en ond kraft har tagit makten. Som kanske använder juridiken för att bemöta andra opinionsbildare.

I Storbritannien grips ungefär 30 personer om dagen på grund av inlägg på sociala medier. De allra flesta släpps efter förhör, men det finns inget egentligt skydd för den som vill utmana rådande ordning. Man måste följa strömmen för, annars kan man råka illa ut. ”Check your thinking” får den obekväme höra. Står man stadigt i yttrandefrihetens läger, skulle dessa polisiära resurser i stället kunna användas till att minska kriminaliteten, så som i Sverige.

Men även här finns ett mörkt moln på himlen. Sverige kan inte stifta lagar i strid med grundlagen, och kan inte åtala personer i strid med grundlagen. Men svensk grundlag är underordnad EU-lagar, och en EU-lag som står i strid med svensk grundlag, gäller i Sverige. Det är därför onda krafter som vill avlyssna eller kontrollera det fria ordet, går via sina EU-mandat. Och för att få igenom dessa, vädjar man med känsloargument till parlamentet för att få igenom sina lagförslag. Chat Control, som innebär automatisk avlyssning på all aktivitet på Internet, såldes in som ett slags verktyg för att jaga pedofiler. Den nationella nätpolisen som Socialdemokraterna nu föreslår, ska ”säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot”. Man vill ”inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism”, och vem kan försvara kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism? Men igen, fundera alltid på vilka konsekvenser som kommer av att detta verktyg hamnar i händerna på en regering man inte sympatiserar med. Fundera på om detta verktyg kan vändas emot personer vars regimkritiska åsikter faktiskt kan vara relevanta i skapandet av en hoppfylld framtid.

Är du besvärad av att någon missaktar islam, så borde du vara besvärad av att det kanske är ett framtida påbud. Är du besvärad av att någon missaktar HBTQ-personer, så borde du vara besvärad av att det kan bli ett framtida påbud. Och beträffande barns säkerhet: Barn ska inte hänga på Internet, och om så sker, ska det vara med vuxet sällskap! Hur förhatligt föräldraansvar än är, så behöver man engagera sig i att de miljöer man knuffar ut sina barn i, är trygga och säkra. Det som var en självklarhet när jag hade småbarn, förväntas idag betraktas som en svåruppnåelig lyx! När du ser en rasistisk eller transfobisk åsikt uttryckas, kan du gå i debatt, blockera avsändaren eller gå någon annan stans. När du ser ett kriminellt beteende som t.ex. olaga hot eller grooming, kan man ta hjälp av polisen, som i sin tur förhåller sig till svenska lagar. Att skapa ett EU-mandat för att polisa det öppna Internet, är en förförande tanke i godhetens tecken, men det är att öppna Pandoras ask, för är det något historien har lärt oss, så är det att makt inte alltid korrelerar med godhet.

Journalistik är något man föraktar. I Sverige var både radio och tv totalförbjudet ända fram till 1987, och då var det inte vänsterns nyvunna kärlek till det fria ordet som ledde till avkriminalisering, det var den praktiska svårigheten i att förhindra informationsutbyte i en allt mer global värld – mycket tack vare den tekniska utvecklingen. Gemene man kunde skaffa parabolantenn, gemene man kunde importera en VHS-kassett.

Socialisterna talade nu till folket som en blodhostande döende man. Riksdagsförslag om att helt enkelt förbjuda satellitmottagare hade inte gått igenom. Skulle svensken bli världsvan? Så kan vi inte ha det! Vi skulle vara skeptiska mot media som inte var subventionerad av staten. Även om TV3 var privatägt, så lydde de under staten via sitt sändningstillstånd, som var ett avtal med staten om vad man ska och inte ska göra, och vad man får och inte får göra. Och med intåget av Internet i mitten 1990-talet var situationen för statskontrollerad media desperat.

Sveriges Radio slängde sig med termer som ”swishhora” om gräsrotsrörelser, och vi fick grundligt lära oss att media som granskar Socialdemokraterna inte var riktiga journalister. Har man valt att betala för journalistiken så är det man köper inte riktigt journalistik. Vem kan glömma när marionettdockan Magdalena Andersson sufflerades av sin pressekreterare i syfte att ifrågasätta att en icke-statligt finansierad röst, Henrik Jönsson, fick hållas? Det fria ordet är dött.

Den journalistik man får ett fängelsestraff för att inte betala för, är pålitlig och saklig. Den är så bra så att det helt enkelt är olagligt att inte betala för den! Och samtidigt som svenska företag och myndigheter nåddes av nyheten att Twitter (X) skulle tillåta alla röster att höras, flydde de fältet, och idag är de få socialister som är kvar förföljda av att påståenden som görs på Twitter faktagranskas. Peer reviewing har blivit ett stort problem, då nålsögat som släpper igenom lögner krympte.

Det handlar aldrig om principer, det handlar bara om medhåll. Alla kan vara överens om att om Ebba Busch vore statsminister, och i egenskap av sådan använde rekreationsbostaden Harpsund till att bjuda tjänstemän på mutmiddagar för att få igenom önskade avtal, vore problematiskt. Herre jävlar, Ulf Kristersson får inte ens ha dottern på middag i en bostad ämnad för ”sin familj”! Men när Göran Persson gör detsamma, måsta man fundera… Han röstar på samma parti som media, så detta måste vara bra…? Medias hantering av att Harpsund används för att muta tjänstemän under ”en privat middag” var beröm, men medias hantering av att Ulf Kristersson använder Harpsund i enlighet med Wicanders testamente hanteras genom att LO-ägda Aftonbladet (jo, samma LO som äger ICA och njuter av deras vinst) förföljer statsministerns dotters barn.

Svensk byråkrati behöver rivas upp med rötterna, och den energi som läggs på att ursäkta undantag från grundlagen, bör läggas på att bekämpa socialismen. För de socialister som accepterar yttrandefriheten, sträcker sig inte längre än till de yttranden de själva gillar. För när den spårar ur till det dike som utgör det den intellektuella slaskhink som socialisterna lämnat efter sig, är man helt plötsligt villig att slå ett slag för att journalistik är bortom kritik, och delar DN:s spaltmeter av moralpanik om kravet på korrekthet, på intellekt, på förståelse och på objektivitet.

Lite bakgrund. Herrgården Harpsund i Flens kommun har tilldelats sittande statsminister som rekreationsbostad för Sveriges statsminister och familj, enligt testamente från affärsmannen Carl August Wicander. Här skulle man slappna av, här skulle man festa, och festats har det gjort, med besked. En höjdare måste nog vara när Erik Åsbrink och Ylva Johansson, båda gifta på var sitt håll, inledde en romans efter en blöt kväll med nakenbad. Vänner till statsministern har gift sig där, barnbarn till statsministern har Harpsund som sitt smultronställe. Vuxna socialdemokrater dricker sprit och vänsterprasslar, barn till socialdemokrater fiskar och badar. Och som tonåringar skolas blivande socialdemokratiska politiker in i det extensiva levernet via SSU – jag minns särskilt SSU-kongressen som slutade med timmar av bajssannering på hotellets heltäckningsmatta och möblemang. Som någon klok människa en gång sade: Socialister predikar vatten och dricker vin.

Så nu när Aftonbladet gör ett nummer av att nuvarande statsminister har låtit sin dotter ha en middag på Harpsund, så trodde jag att vänsterns moralpoliser skulle kunna hantera den informationen med värdighet. Men icke. Trots att nyheten alltid återpubliceras med fotnoten att detta är i sin ordning, och själva tanken med Harpsund, så har folk av någon märklig anledning tagit Aftonbladet på allvar i denna fråga. Varför? Aftonbladet är ju Aftonbladet även denna gång! Vi läser dem för att kittla fantasin, alltså av samma skäl som folk läste ”News of the World”, för att vi vill ha spänning i vardagen. Inte för att vi tror på vad de skriver.

Men denna gång, när pressetiken tvingar dem att lägga till klausulen att allt är i sin ordning, jamsar folk med. Ni sossar som är bekymrade över att en statsminister på högersidan offrar trovärdigheten genom att låta sin dotter äta middag i en rekreationsbostad ämnad för statsministerns familj att äta middag i, varför anser ni inte att inte att en statsminister på vänstersidan gör något fel när det blir alkoholstinnade nakenbad och vänsterprassel, vilket inte nämndes som tanken i Wicanders testamente?

Högern förväntas följa sin hjärna, men att släppa in sin dotter i rekreationshem kan faktiskt vara kompatibelt med det. Vänstern förväntas följa sina impulser, men det kan man göra faktiskt inom anständighetens gräns. Jag har inget emot att man lever ett extravagant liv, men om man gör det, borde man tillåta att en dotter ordnar en (städad) middag.

I torsdags publicerade Nerikes Allehanda en märklig insändare. Den påstod att om vi inför parkeringsskiva, kommer boende i stan att flytta sina bilar till Örebros kundparkeringar, och så går handlare i konkurs.

Därför ska vi inte ha några parkeringsplatser. Men om det blir så bra för handeln att få bort bilismen, varför bygger inte Marieberg bort sina parkeringsplatser, så att även de får njuta av samma framgångsrika kommers som Örebro redan har? Om den som vill besöka Marieberg inte kan ställa och kliva ur bilen, kommer kunder att strömma in från när och fjärran. Ställ en padelhall på parkeringen där i stället. Och eftersom folk då inte längre kan köra bil till Marieberg, kan man drämma till med en vinbar också.

Hennes argument att beskatta kommunens invånare är att sjukvården är ansträngd i kommunen. Österby missar samma poänger som Sveriges Radio själva ofta förbiser.

Högre ekonomisk frihet har positiva effekter som ligger utanför sådant som ligger utanför politikens intresse, t.ex. att fler får känna den glädje det innebär att faktiskt kunna klara sig på egen hand. Sannolikheten att ytterligare en person klarar sig på sin lön utan att behöva ta mössan i handen, ökar för varje extra krona folket får behålla.

Österby påpekar att högavlönade får behålla mer pengar i kronor räknat, eftersom skatten är en procent av lönen. Detta är något bra, eftersom det ger ett incitament att utbilda sig och göra svårare eller mer värdeskapande jobb, vilket också behövs. Österby exemplifierar med att kommunstyrelsens ordförande får behålla mer pengar än ett vårdbiträde, och den uppenbara läxan av det konstaterandet är att kommunen inte ska betala ut för höga löner, inte ens till kommunstyrelsens ordförande. Varje krona kommer nämligen från någon som har jobbat!

Slutligen, om kommunen tar ut ännu mer pengar från sina invånare, så får man garanterat se på beskattningens baksida. Men vårdpersonalens förhållanden påverkas fortfarande av hur skattepengarna prioriteras, inte av hur hög skatten är. Faktum är att det inte ens är säkert att lägre skatt per automatik betyder att kommunen får in mindre pengar, men det viktiga är vad man lägger pengarna på. Vi ser att kommuner med ännu högre skatt, kan ha ännu sämre villkor för sin vårdpersonal, för gemensamma pengar måste prioriteras korrekt för att vara till nytta.

Har Utrikesdepartementet subventionerat inresor till Gaza? Har Greta varit beredd att ta hjälp från svenska myndigheter i frågan om resmål? För att citera UD: ”Åk inte dit över huvudet taget.”

Var båtresan en humanitär insats? Det visade sig att båtarna inte hade några förnödenheter att leverera. Resan var en PR-stunt. Även om de hade proppat båtarna full av mat, skulle det på sin höjd motsvara en någon lastbil per båt med förnödenheter. Samma dag körde Israel in 1200 lastbilar med förnödenheter till Gaza. Resan hade varit ett PR-stunt även om de faktiskt hade tagit med sig förnödenheter!

Varför fick inga homosexuella vara ombord? Låter det som en moralisk plattform som vi känner igen? Det väcker direkt nästa fråga:

Vem finansierar kalaset? Frivilliga donationer från allmänheten i all ära, men även Muslimska Brödraskapet och Hamas. Alltså PR. Alltså inga homosexuella.

Avslutningsvis vill jag presentera myndigheten Palestinian National Authoritys vapen, och Wehrmachtsadler som bars av tyska armen på bröstet.

Och som referens vill jag visa symbolerna som används av IDF och Svenska Försvarsmakten:

Här finns ett pussel att lägga.

Prospektet att Hatt å ena sidan skulle vara den förste som aldrig har hört talas om Den Svenska Situationen, men å andra sidan uppfattas som världsvan nog att leda det barnkära Centerpartiet, är helt orimligt. Särskilt för den som såg partiledardebatten i söndags.

Centerpartiet vill sänka skatten rejält. De vill att även vanliga arbetar ska kunna stå på egna ben. De vill klippa navelsträngen mellan vuxna människor och makten. Samtidigt vill partiet ha en regering som beskattar folk till tänderna. Beträffande kulturkriget är den populära tanken att svensk vänster ska uppfostra, föda och forma medborgarnas barn, och beträffande Centerpartiets frihetliga ådra (ja, samma som attraherar pedofiler, men det är en annan historia) så kan de inte förlika sig.

Saker och ting ställdes på sin spets efter att Nooshi Dadgostar inte kunde visa någon lärdom från sina fem år som partiledare. En sinnesförvirrad världsbild skulle försvaras med sinnesförvirrade skrik under andras talartid. Samtidigt behövde Anna-Karin Hatt stå där som en idiot och förklara varför hennes skattesänkningar skulle realiseras av kryptokomminister som inte kan föra sig i möblerade rum, eller ens äta en måltid med bestick.

Givetvis har inte Hatt levt i ett vakuum, givetvis visste Hatt att Sverige har en säkerhetspolis och att de visste att hon kommer att vara utsatt. Men hon låtsas som att så inte är fallet, eftersom hon faktiskt inte visste att hon skulle behöva förhålla sig mot Vänsterpartiet samtidigt som hon förvaltar de mandat som vill ställa Dadgostar på gatan. Från samma sida som galningen Dadgostar! Som inte ens kan förstå hur en debatt fungerar!

De som tror att Hatt nyss trillat in politiken från en kokosnötpalm förhåller sig såklart till att hon aldrig tagit del svensk politik förr, men den som är bekant med svensk politik, känner lukten av en nödlögn lång väg. Och deras enda livlina är att Hatt är lika obildad som dem.

Och jag skulle vilja att frihet och lycka skulle prioriteras mer, till att stå i proportion med hur samhället prioriterar trygghet. Jag tycker inte man ska ta körkortet för någon som ibland tar en öl, utan möjligtvis från den som faktiskt påvisat nedsatt förmåga eller har gjort en allvarlig överträdelse. Jag ogillade dansförbudet, och jag tycker att straffskatt på fulkultur ska bort (t.ex. dansband) eftersom var man har rätt att vara sin egen lyckas smed. Jag tycker att det var hög tid att avskaffa skrattskatten år 1963, mycket tack vare Karl Gerhard, och pomperipossaskatten år 1976, mycket tack vare Astrid Lindgren. Jag läste idag på Socialstyrelsens hemsida att polisen vill kunna ta jaktvapnet från en jägare som drabbats av prostatacancer. För att trygghet. För att han inte ska ta livet av sig. I verkligheten kommer det skälet bli allvar först när sjukdomsbeskedet kommer med att man dessutom tar hans livsglädje, som för någon faktiskt kan vara att få sitta på ett älgpass och lyssna på en avlägsen gök. Låt en frisk människa få känna glädjen att själv ansvara för sin egen trygghet, och få behålla sitt gevär trots sin cancer. Låt en person som alltid kör nykter få behålla sitt körkort trots att han ibland tar en öl. Och för all del, låt mig få köpa en öl på en söndag, som helst inte är såld av staten!

Den bästa politiken är den som skapar förutsättningar för människan att stå på egna ben. Jag har full respekt för att inte alla håller med, och jag vet att många vill ha en vänsterpolitik som säkrar välstånd genom bidrag och fördelningspolitik, men jag ser det som en återvändsgränd. Inte bara för att färre och färre då kommer att behöva försörja fler och fler över tid, utan för att det är svårt att backa från en sådan politik. När skattepengar väl kommer in, tenderar dessutom korrupta politiker att använda dem till allt möjligt. Allt från kommunikatörer till chefer utan chefsansvar, och tillslut måste man skära ner på kärnverksamheten trots att medborgarna redan betalar för den via skatten. Valet om drygt 300 dagar handlar om det minst dåliga alternativet för mig, för jag tror inte att något riksdagsparti vill ha frihet på riktigt, för med frihet kommer ansvar, och ansvar är jobbigt.

Sveriges judar är, precis som mellanösterns judar, snart helt borta (undantaget just Israel i mällanöstern). Men det lilla spår av judars existens som finns kvar i Sverige ska antas vara ”provocerande”.

Det började med att civilförsvarsministern ville visa sitt stöd för den judiska minoriteten genom att bära en slipsnål med en davidsstjärna. Som svar ställde Sima frågan hur gammal han är. Det ledde givetvis till en kritik, och Sima har raderat sina delar i konversationen, men den åsikt hon drev var att en våldsbenägen majoritet inte ska behöva exponeras för en symbol som företräder en förtryckt minoritet.

”Att du som minister tar på dig en slipsnål för att visa solidaritet är rent trams. Du kan göra det på annat sätt som inte stöter sig med folk i en känslig fråga. Det är förbaskat oansvarigt av dig. Om du inte begriper bättre är det sorgligt.”

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att raderandet av inlägg beror på att hon förstår problemet med att kritisera den som stöttar oskyldiga judar. Att hon idag vill mörka konversationen handlar absolut om ett egenintresse, som t.ex. att få behålla jobbet på Aftonbladet.

Först när Sima blev konfronterad, raderade hon sina inlägg. Hon kommenterade dem inte, hon raderade dem. Hon har inte lärt sig något och hon ogillar tanken att hon har något att lära. För det är den svagsinte som går först när minoriteter ska utrotas. Det är sådana som Jonna Sima som tar täten, varje gång. Man behöver vara obildad, ointelligent och empatilös för att välja den vägen, och när vi gör sådana människor till förebilder, kommer det att smitta av sig. Det är då som hennes syn i judefrågan kommer smitta av sig. Därför är detta en kritik mot Aftonbladet, mot diverse nationalsocialister, mot islamister och mot ekonomianalfabetiska kryptokommunister: Ni har inte en plats i ett demokratiskt samhälle, ni är odjur.

Här finns alla mina inlägg om Jonna Sima, och här finns alla mina inlägg om Israel-Palestina-konflikten.

Det förmodligen vidrigaste exemplet på relativisering kommer från Jonna Sima, ledarskribent på Aftonbladet, som kommenterar att en imam pratat om hur man på bästa sätt ska tukta sin fru.

”Alla ministrar verkar idag ha twittrat om en sjuk grej en vikarierande imam i Kristianstad sagt i en fredagsbön i somras. Rimlig prioritering.”

Sista meningen är ironisk. Hon tycker inte att det är rimligt att ta avstånd när våld mot kvinnor sker inom islam. Och det leder till nästa fråga: Om det är en sjuk grej att slå sin fru, varifrån kommer det?

Eftersom det manliga könet antas vara överlägset det kvinnliga, har mannen ett ansvar att sörja för kvinnan. Om hon är olydig, ska man varna med ord. Om inte det hjälper, ska man sluta ha sex med henne. Om inte det hjälper, ska man slå henne. Profeten ger dessa instruktioner i stöd av självaste Allah. Marie Åkesdotter, gruppledare för Miljöpartiet Tyresö, svarar Jonna Sima:

”Det går dåligt för Tidöregeringen och då riktas fokus på oppositionen, invandrare, muslimer och en imam som uttryckt sig olämpligt.”

Åkesdotter menar att det är hur man instruerar om hustrumisshandel som är problemet. Anledningen till att jag kallar detta för relativism är alltså att både Sima och Åkesdotter tycker att hustrumisshandel är dåligt när det sker utan gudomlig grund. Och därför vill jag rycka ut till Simona Mohamssons försvar i sin syn på islam.

För ett par dagar sedan pratade Mohamsson med expressen om sin syn på religionen, och ”blågul islam”. I princip handlade det om en icke-fundamentalistisk version av islam, som ska vara kompatibel med svenska värderingar. Man kan fira eid, men man behöver inte ta Koranen på orden om hur man tuktar sin fru, och så vidare. Personligen blir jag alltid förbryllad över att personer som har privilegiet att kunna lämna islam, väljer att stanna kvar och forma den till sin religion. Jag känner sådana människor personligen, och jag respekterar det såklart. Och jag förstår att Mohamsson blev lite hånad för intervjun i fråga, men jag vill ta henne i försvar.

Om religionen inte har större inflytande än att man firar lite eid och har andra aktiviteter som alldeles utmärkt ryms inom vad man brukar kalla för svenska värderingar, så är det ju bara en hobby! Då blir islam något som liknar en frimärkssamling eller studiecirkel på ABF, alltså något helt oproblematiskt. Att någon muslim firar eid är ju egentligen inte konstigare än att någon smålänning fiskar abborre. Då har vi en rendering av islam som gått igenom samma reformation som kristendomen har i Sverige. Vi tar inte längre Bibeln på orden, utan ser Gud som ett skäl att gå på kyrkkaffe. Endast fundamentalisterna är ett samhällsproblem, och inom svensk kristendom är dessa en minoritet, men när det gäller Islam är det Mohamsson som är minoriteten, och det bästa vore om det är hennes attityd som är den allmängiltiga.

”I think there is, of course, more than one message. We have this… We want Sweden to become more like Sweden. This is definitely important. And part of that is Swedish values. And then, of course, we say, what are Swedish values? And there would be, basically all social democratic values.”

Det är uppenbart att Andersson vänder sig direkt till Liberalernas partiledare Simona Mohamsson, men jag skulle vilja veta vad som händer om man som invandrare inte är socialdemokrat i ett S-lett Sverige? Att svenska värderingar är socialdemokratiska värderingar stämmer inte, men det går att driva som politisk fråga. Jag tror dock att detta är lite som när Peter Hultqvist lovade att aldrig gå med i Nato: Lögn. Andersson kommer inte att säga samma sak till sina väljare som hon säger till BBC, för hon säger det som behöver sägas för situationen. Och hennes väljare skulle inte bry sig om de fick reda på sanningen, för de som har problem med att lögner är stöttar inte längre partiet. Tvärt om, de 30% som röstar S idag, är de som känner en trygghet i att Storebror vet bäst, och de bryr sig inte det minsta om vad som är sant eller falskt.

Fördelen med denna strategi är att man har 30% av folket i ryggen. Nackdelen är att man inte kan växa i opinionen, för de som varken förstår politik eller ekonomi, och som finner trygghet i lögnen, är inte hur många som helst – de är ungefär 30% av folket. Det är därför din elräkning är hög. Det är därför du knappt har råd att äta. Makten måste köpas av extrema partier, inte minst Miljöpartiet, och extrema partier kräver sjuka åtgärder i betalning. Sluta producera el. Ersätt miljövänlig lokalproducerad cement med miljövidrig importerad dito. Beskatta matproducenter. Och så vidare.

Resultatet av valet till riksdagen nästa höst, avgörs förmodligen inte av väljarna, utan av Socialdemokraternas kohandel med politiska galningar, som inte vet vad som är upp och ner på någonting, där Vänsterpartiet går i täten. Om vi stänger ett par kärnreaktorer till, kanske Socialdemokraterna äntligen kan höja skatterna så att fattiga återigen blir bidragsberoende, och återigen får skäl att rikta tacksamhet till Partiet för sina bidrag. 30% kommer att andas ut när de förlorar den frihet de har idag, för med frihet kommer ansvar, och ansvar kräver intellektuell mognad, och är därmed inget som kan kombineras med vänstersympatier.

Israel är det enda landet i hela Mellanöstern där homosexualitet är lagligt, där prideparad anordnas och där det finns lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning. I Palestina är det olagligt, och homosexuella får inte ens närvara på Ship to Gaza. I flera länder är homosexualitet förenat med dödsstraff. Detta kan vara ett skäl att stå på Israels sida.

Israel är ett av få länder där en brottsanklagad har rätt till rättegång, medan Palestina och flera andra islamistiska länder är s.k. polisstater, där polisen utfärdar straff för brott de uppfattar, direkt på gatan.

Israel är en marknadsliberal demokrati som genererar pengar genom näringsverksamhet, vilket ger ett överskott som går till grannländerna i form av bistånd. De flesta länder i Mellanöstern är socialistiska defacto-diktaturer som finansieras genom bistånd från marknadsliberala demokratier, som t.ex. Israel och Sverige.

I Israel tillsätts rikets styre i enighet med resultatet av ett allmänt val. Det finns andra länder som håller allmänna val, även om man antingen inte får rösta hur man vill eller så är det den sittande makten som bestämmer vem som ska styra helt oavsett resultatet. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Syrien, Jemen och Palestina håller inga allmänna val.

Men om Palestina är dåliga på HBTQ+-frågor, på rättssäkerhet, på marknadsliberalism och på demokrati, så är de helt felfria när det kommer till krigsföring? Sveriges Television rapporterar Hamas sida i Israel-Palestina-konflikten, och den sidan ger verkligen intryck att så är fallet. Det dör många israeliska civila i konflikten, men många skyddas av deras luftförsvarssystem (Iron Dome). Israel försvarsmakt, IDF, strider i uniform, medan Hamas strider i civila kläder i skydd av civilbefolkningen. Den enda gången du ser den nazistiska örnen, det gröna pannbandet om guds vilja och heilandet, är under vapenvilan! Att strida bakom civila minskar Israels aggressivitet, och är förmodligen hela förklaringen till att Hamas vann propagandakriget. Sveriges Televisions lojalitet till Hamas hade definitivt inte varit självklar utan civila offer. Och det tar mig till den sista punkten:

Det är lagligt att vara muslim i Israel, men att vara jude i Palestina är förenat med dödsstraff – polisstaten sköter den biten. Tycker du att man får vara homosexuell? Att man har rätt till rättegång? Marknadsliberalism och välfärd? Demokrati? Folkrätten? Det kan du vara, helt utan att behöva anklagas för att försvara folkmord.

Så slår du din fru: https://www.expressen.se/nyheter/sverige/svensk-imam-i-kristianstad-i-predikan-sa-ska-du-sla-din-fru/

En ”familjevecka” ger alla med barn en veckas betald ledighet! Jag skaffar gärna ett extra barn för att åtnjuta den veckan, men annars kanske en S-regering drista sig att erbjuda alla arbetare denna lyx!

35 timmars arbetsvecka i stället för nuvarande med bibehållen lön! Jag skulle kunna vara ledig tre dagar i veckan, om jag jobbar 9 timmar under de flesta av de resterande dagarna! Ja, tack!

Med en slopad karensdag kostar det dig just inget om du skulle bli sjuk, för om du jobbar får du 100% av din lön och om du är sjuk får du 80% av din lön – du slipper avstå lön första dagen, vilket givetvis ökar möjligheten att sjukskriva sig utan några tyngre ekonomiska konsekvenser!

Om en arbetare vill behålla mer av sin lön (t.ex. genom ett jobbskatteavdrag eller ett RUT-avdrag om man behöver hjälp med att få gräsmattan klippt) så pratar socialisterna om att det kommer med en ”kostnad” för kommun och stat, trots att det egentligen bara betyder att kommun och stat förvaltar mindre av de pengar som tillhör arbetaren. Att låta arbetaren stå på egna ben, kommer inte till någon kostnad alls!

Men bidrag kommer förmodligen till en kostnad, och om Socialdemokraterna hellre pratar om förmånerna som går ut, än pengarna som måste in för att finansiera dessa, så antar jag att de sistnämnda är obetydligt, för nog vill väl även socialdemokrater att den lilla människan ska vara samhällssystemets förmånstagare? Den dystra sanningen är att varje krona kommer från någon som har arbetat, och att äkta välstånd kommer från att arbetaren själv får förvalta dessa kronor. Då kommer pengarna förmodligen räcka till 3-4 familjeveckor, då de inte längre går via byråkrater, socialdemokrater och tjänstemän, som redan idag tjänar mer än de förtjänar.

Låginkomsttagare är typiskt arbetare, och arbetare tenderar att vara mer benägna att rösta höger. Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Åtminstone Moderaterna anser att skatterna ska sänkas försiktigt, men fortfarande ligga på en väldigt hög nivå i förhållande till jämförbara² länder (ofta tillsammans med Danmark). Men det är inte ovanligt att knegare röstar på Vänsterpartiet, som snarare vill höja skatterna ytterligare.

Låginkomsttagarens motiv att vilja betala mindre skatt är såklart en önskan att kunna klara sig på sin lön, och att få en mer signifikant effekt av en löneförhöjning. Drivkraften är att kunna stå på egna ben, och att få behålla lite av eventuella extra pengar man tjänar, för att ha möjlighet att ibland skapa en guldkant i vardagen.

Bland höginkomsttagare, som typiskt är akademiker eller högre tjänstemän, är man mer benägen att rösta på Socialdemokraterna och gilla höga skatter. Höginkomsttagare som är entreprenörer tenderar att vara undantagna från tendensen att gilla höga skatter, och luta lite mer åt M eller SD, eller möjligtvis Centerpartiet om man är jordbrukare. Men generellt sett är förvärvsarbetare med hög lön positiva till S och positiva till skatt.

Den mest prominenta skattesänkningen som skett genom åren är att inkomstskatten på arbete (som är väldigt hög i Sverige) har gjorts mer progressiv. Ju lägre lön du har, desto lägre skattesats har du. Högern, som har sina väljare bland låginkomsttagare, har drivit denna fråga, tillsammans med RUT- och ROT-avdrag som gör att fler privatpersoner har möjlighet att ta hjälp av vita och skattebetalande leverantörer.

Historien är densamma när det gäller byråkrati. Högern vill ha mycket hög byråkrati, vänstern vill ha skyhög byråkrati. Högern avskaffade dansförbudet, vilket gjorde att polisens dansavdelning kunde göra nytta inom andra områden, vänstern klagade över att högern lagade små problem när det finns stora. Det finns inget riksdagsparti som vill att staten ska fokusera på sitt kärnuppdrag, men olika riksdagspartier tävlar om exakt hur ointressant kärnuppdraget är.

Höginkomsttagarens motiv att vilja betala mycket skatt handlar om en känsla om att legitimera sitt privilegium av att tjäna mycket pengar på ett jobb som egentligen inte behövs, genom att ”dela med sig” till det gemensamma, som till viss del tillfaller en arbetarklass som inte alls vill bli försörjd av den tantokrati³ de finansierar via skattsedeln.

Idag finns två tydliga alternativ. Vänstern, vars övre klass vill göra gott genom att betala skatt, och vars undre klass vill ha deras allmosor. Och högern, vars övre klass vill förverkliga sina drömmar och undre vill kunna leva på sin lön. Svensk media, som till stor del är skattefinansierad, innehåller väldigt många från kategorin anställda höginkomsttagare, och tenderar att rapportera med ett narrativ att skatt är bra, och ekonomisk frihet är dåligt – för arbetarens frånvaro av ekonomisk frihet är ofta en viktig del i dennes försörjning!

Det är detta som är ”det stora transferiatet”, den fattiga arbetarens finansiering av den rika tjänstemannen.

1) Av någon anledning ökar skatteintäkterna när skatten sänks, och det kan ha att göra med att fler väljer ”vita” lösningar när de har råd att betala skatten.

2) Anglosaxiska länder, som t.ex. USA, Storbritannien, Kanada och Australien, har ungefär hälften så hög skatt som Sverige. Frankrike har haft en stegrande skatt på grund av politiska problem, men var förr ett lågskatteland.

3) ”Tantokratin” hänvisar till politiskt tillsatta höga tjänstemän, företrädelsevis korkade och inkompetenta medelålders kvinnor med en ideologisk drivkraft, som t.ex. Cilla Benkö, Petra Lundh, Anna Borg eller Anne Lagercrantz.

Men så har vi faktiskt ett exempel där SVT har stuckit sitt parti i ryggen. Förvisso på kommunal nivå, men ändå. Under lång tid har Uppsala styrts av Socialdemokraterna och kommunstyrelseordförande Erik Pelling. Under flera år har oppositionsrådet varit Moderaternas Therez Almerfors. Efter en debatt om spårvägsutbyggnaden, blir Pelling avundsjuk på Almerfors verbala förmåga, och ber om att få svara SVT igen, så att han kan sno hennes replig (och därmed lämna henne utan). Och SVT hänger ut honom!

Givetvis ringer Pelling till SVT, arg som ett bi, för han hade ju hoppats att de skulle jamsa med i lögnen och använda materialet till att marknadsföra honom och Socialdemokraterna, vilket SVT också rapporterar i form av en krönika. Just nu känns SVT rätt badass! Go, SVT, go!

Med det sagt väljer SVT att hörsamma Pellings krav att mörka hans illgärning och tar ner klippet, men Internet glömmer aldrig. Hoppas jag. Har du en kopia på klippet, så hör gärna av dig!

”Det är inte en större tradgedi att Charlie Kirk blivit skjuten till döds än om någon annan blivit det. Han tyckte själv att det var värt några dödsskjutningar per år för att få behålla rätten att bära vapen (andra tillägget till konstitutionen). Antagligen trodde han inte att det skulle drabba honom. Men låt oss med honom slå fast; det var värt det.”

Vad är det med Umeå som attraherar intellektuella orcher? Om Umeå Universitet har någon heder kvar efter sin jävligt störda historik, är Per Nilsson den som måste bort! Man ska inte får sparken för sina åsikter, men den som trivialiserar ett mord på en oliktänkande ska inte finansieras av staten! Om du mördar Per Nilsson på grund av hans åsikter, har du inte begått ett större brott än om du mördar Donald Trump, och båda brotten är helt oacceptabla, helt oönskade, och kommer aldrig att vara en ingrediens i ett liberalt samhälle. För civiliserade samhällen utmärks av att pennan är ett mer föredraget vapen än svärdet! Bristen på medhåll kan aldrig legitimera att du drar fram en kalashnikov, inte ens om du är den älskade kommunisten Daniel Suhonen! Skattepengar ska inte gå till terrorism, och skattepengar ska definitivt inte gå till Umeå universitet!

För att få reda på vad som pågår i vänstermänniskors huvud kan man gå till appen Bluesky, det det nu skrivs önskelistor på nästa offer.

Joe Rogan: Amerikansk komiker och poddare. Är både hyllad för sina öppna samtal och kritiserad för att ibland sprida kontroversiella idéer. Hans podcast är en av de mest populära i världen.

Elon Musk: Sydafrikansk entreprenör och företagsledare. Är medgrundare till flera välkända företag, bl.a. SpaceX och Tesla. Känd för sin vision om att göra mänskligheten multiplanetär och att driva på övergången till hållbar energi. Äger X (Twitter) och har på senare tid blivit en kontroversiell figur i sociala medier.

J.K. Rowling: Brittisk författare som blev världsberömd genom bokserien om Harry Potter. Är engagerad i välgörenhet och har grundat flera stiftelser. Kontroversiell på grund av sina åsikter om kön och identitet.

Ben Shapiro: Jurist, politisk kommentator och författare. Grundare av medieföretaget The Daily Wire.

Matt Walsh: Poddare, författare och filmmakare. Jobbar på The Daily Wire.

Chaya Raichik: Konservativ aktivist som publicerar bisarra TikTok-klipp från liberaler (i den amerikanska betydelsen).

Donald Trump: Affärsman och medieprofil. Sedermera konservativ amerikansk politiker.

Tim Pool: Amerikansk journalist, kommentator och poddprogramledare. Han fick först uppmärksamhet som livestreamande medborgarjournalist under Occupy Wall Street-protesterna 2011. Hyllades i här för sina reportage om Sverige, men blev non-grata här för att han visade både positiva och negativa aspekter av det svenska samhället samhället.

På X (Twitter) är samtalet lite mer civiliserat än det är på Bluesky, men jag har faktiskt sett kommentarer om att man ska ta Carl-Oscar Bohlin som nästa offer.

Och eftersom Kirk mördades med ett skjutvapen har givetvis den debatten blomstrat upp igen. Både i Sverige och i USA finns en föreställning om att hård reglering av skjutvapen, minskar tillgången till vapen. Men väljer vi ut ett samhälle med låg reglering (t.ex. USA) och ett samhälle med hög reglering (t.ex. Sverige) säger empirin något annat. Att skjutvapen är hårt reglerade i Sverige, betyder inte att vi är befriade från skjutvapenmord. Det betyder att de kriminella väljer vapen från den svarta marknaden i stället för den vita. Vapen från den svarta marknaden har dessutom vissa fördelar för en kriminell. Myndigheterna vet inte vem som äger vilket vapen, det finns inget krav på vapenlicens eller några särskilda krav på hantering, och de är befriade från moms. Svarta vapen är lättare att få tag på, och mer lämpliga för kriminella aktiviteter. Om tilliten till sina medmänniskors förmåga att hantera vapen blir för låg, försvinner inte vapnen, de lämnar bara den vita marknaden.

Eventuellt hade Ebba Busch klarat situationen bättre än Kristersson även om det vore hon som överraskades av en kollega mitt i fallet, och om det var Kristersson som hade de där extra sekunderna av bakgrund, för människor kan chockeras av olika saker, och hantera det olika bra. Jag hade definitivt inte hanterat situationen bättre än Kristersson, men jag är bra på andra saker, och samhället kan blomstra för att folk är olika.

Personer som sett denna incident på tv verkar inte förstå vad de tittar på. De tror att Kristersson rättar till slipsen. Skulle de se mig i chocktillstånd skulle de förmodligen tro att jag passar på att klia mig på halsen när en vän och kollega svimmar. Men han rättar inte till slipsen, han gör en sådan gest medan hans hjärna inte fungerar på ett sätt som situationen egentligen kräver, på grund av händelsen, hans neurologiska konfiguration och på grund av andras insatser. Tror man att han rätar till slipsen, så borde också tro att han tycker att en avsvimmad kollega är ett bra tillfälle att betrakta rummet från hur det ser ut några decimeter till höger och till vänster om sin nuvarande plats, eftersom han gick fram och tillbaka i sidled. Det är inte en rationell handling, det är irrationell handling från en chockad person.

De som betraktar detta på tv från en trygg plats, och kommer fram till att Kristersson är en person som vill räta till sin slips om en kollega svimmar framför hans ögon, är inte i chock. De är bara väldigt, väldigt, väldigt okunniga människor. De vet inget om sociala relationer, om emotionellt engagemang eller om empati. Jonna Sima, Matilda Ernkrans eller Kristin Lundell. Skitmänniskor som knappt en mor kan älska. Samma personer som gnällde över att Kristersson inte hade kavajen knäppt år 2022, men som inte reagerade på att statsepidemiolog Anders Tegnell hade utförde sitt ämbete i en vanlig kofta.

Mycket kritik från vanligt folk avslöjar att gemene man vill att statsministern ska vara en överbefälhavare. Man ser inte en statsminister som den administrativa regeringschef han är, utan som en militär. Men människor är olika, och du kan vara en ytterst lämplig statsminister, trots att du inte är en lämplig militär. Jag jobbar som datorprogrammerare, för att jag är bättre på datorprogrammering än jag är på första hjälpen! Jag svimmar när jag ser blod! Folk är olika, och Ebba Busch är ett exempel på person som har bevisat att hon har det i ryggmärgen att rycka ut (vilket kan vara en del av förklaringen till varför sådana som Jonna Sima verkligen inte tycker om henne).

Med svensk instinktiv krishantering i huvudet, vill jag berätta om mordet på krigsflyktingen Iryna Zarutska på ett tåg i North Carolina. En amerikan skär halsen av henne helt oprovocerat och går därifrån. Hennes medpassagerare (och s.k. medmänniskor) tittar på henne, och fortsätter sedan med sitt. Till slut får hon hjälp av en man från en annan tågvagn, men hon avlider av sina skador. Att agera ineffektivt i panik, betyder åtminstone att du bryr dig. Om personen du sitter bredvid blir mördad, och du nätt och jämnt lyfter på ögonbrynen, då har du problem. Hur skulle Jonna Sima reagera?

En kulturkanon antogs under socialdemokratiskt styre under den första halvan av 1940-talet, men avskaffades innan 1940-talet ens hade tagit slut. Det handlade om en uppsättning s.k. stamsånger, där vi kunde hitta ”Du gamla du fria”, ”Kungssången”, ”Uti vår hage” och ”Fjäriln vingad syns på Haga”. Eventuellt var det ”Frihet är det bästa ting” som fick bägaren att rinna över. Jag, född i början på 1970-talet, är ung och har därför aldrig upplevt något annat än ett Sverige som föraktar frihet. Oavsett om vi diskuterar avkriminalisering av dans eller gårdsförsäljning av alkohol, så blir svensken kränkt, ända in i själen. ”Hur kan man lägga tid på att öka frihet? Tänk på alla danspoliser som nu istället måste jaga gängkriminella! Hur kul är det, tror du?”

Sedan Socialdemokraterna väl etablerat sin makt, har kulturstyrningen varit central. Myndighet efter myndighet efter myndighet har instiftats för att deklarera vad som är ”god kultur”. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Kungliga biblioteket, Institutet för språk och folkminnen, Myndigheten för kulturanalys och Riksarkivet för att nämna några. När det var som värst, hade vi en skattefinansierad nämnd för hemslöjdsfrågor! Jag som kulturskapare har svårt att inte känna ett visst obehag!

Och först när Sverige, likt våra grannländer, antar en kulturkanon, som ett stöd för att sammanställa en läslista, rinner bägaren över. En kravlös lista, en lista som inte berättigar vissa människor pengar som andra inte har. En västanvind i jämförelse med vad Sverige har sysslat med i flera årtionden! Det är då som det är dags att bli kränkt. Det är nu kultureliten diskrimineras – för denna gång fanns det inga pengar foten av regnbågen. Och verket som ”jag” gillar fanns inte med! Hur tror ni alla andra har haft det i alla år?

Men jag vill gärna göra reklam för kultur som jag har skapat utan bidrag.

Här är min inspelning av Martin Galways verk ”Arkanoid”: https://www.youtube.com/watch?v=dqgbLVHVuz8

Här är jag dumdristig nog att spela gitarr på en låt som jag skrev tillsammans med Tommy Deile (ursäkta att inspelningsutrustningen inte är på topp, jag hade inget annat än de billigaste tänkbara mikrofonerna att förfoga över), ”Apart”: https://www.youtube.com/watch?v=TVDE7g-G8lE

Jag lyfter gärna ”Interstellar Excursion” som Erik Molnar från Hyperion skrev, där jag fick den stora äran att spela keyboard: https://www.youtube.com/watch?v=9zZyCIDhg7Q

Stort tack till Patrik Silvén som regisserade videon!

Sist men inte minst, innan jag hoppade av mitt hårdrocksband som jag spelat i sedan 1980-talet, har denna amatörvideo fångats, där jag spelar elbas, för 30 år sedan: https://www.youtube.com/watch?v=_Ot5Ey2UkdQ

Jag är stolt trots att jag varken nått någon kulturkanon eller någon position för att ta emot bidrag från arbetare, men jag hade gärna sett att jag fick behålla en lite större del av pengarna min kulturgärning har genererat.

Eftersom SVT har profilerat sig som ett vänsterlutande mediebolag, handlar kostnaderna antagligen om att staten får förvalta lite mindre av medborgarnas pengar, och på vänstersidan brukar man se medborgarnas pengar som statlig egendom. Får medborgarna större bestämmanderätt över sina pengar, är det en påstådd kostnad för staten.

Socialdemokraterna hejar på sänkningen momsen, och hade själva gjort detsamma. Men deras långsiktiga lösning på problemet med dyr mat är höjt barnbidrag. Bidrag är omallokering av pengar, och ger inte riktigt lika mycket värde till konsumenten, för det kostar pengar att administrera andra människors pengar. Men det gör barnfamiljer mer köpstarka. Åtminstone om man jämför med de som inte är mottagare av barnbidrag.

Och det som verkligen kostar är bidrag. Men, som jag brukar behöva påpeka, så är den viktigaste aspekten de positiva effekter som kommer av att inte behöva bidrag för att kunna köpa det man vill ha. Om samhället betalar ut mindre bidrag, behöver inte skatten vara lika hög. Om skatten inte är lika hög, behöver färre ha bidrag. Om färre behöver bidrag, behöver inte lika många kommunalare och statstjänstemän betala ut bidrag, vilket gör att vi kan sänka skatten. Och allt resulterar i att fler arbetare får åtnjuta ekonomisk frihet.

Jag anser att mindre skattepengar ska samlas in, och att större andel av skatten som faktiskt samlas in ska gå till välfärd. Dessutom befinner sig Sverige i en ganska märklig situation, då sänkta skatter under de senaste åren har ökat inkomsten till det gemensamma – nästan som om Lafferkurvan är något att ta på allvar! Och skulle vi helt slippa moms, skulle vi slippa en regressiv skatt, där du betalar en mindre andel av din lön i skatt ju mer du tjänar!

1) Företag som inte genererar vinst kan inte existera, men det är en fråga som kräver en egen text.

Västerländska mediakonsumenter hade inte gillat dem om det vore för deras politik, för deras bruk av makt eller för deras värderingar. Idag finns jättemånga svenskar som accepterar homosexualitet (eller åtminstone inte vill att en polisstat ska gripa misstänkta homosexuella för offentlig avrättning). Många vill att gemene man ska ha rösträtt, att rättigheter i samhället inte ska styras av kön, och så vidare. Men dessa värderingsskillnader till trots, så antar vi att Hamas är felfria i sin krigsföring.

Socialdemokraternas nya stjärnskott, SSU-ordföranden Moska Hassas, poserade nyligen med en halsduk med ett rasistiskt budskap, skrivet på arabiska: ”Jerusalem är vårt”. Hon kan förmodligen inte arabiska och hon förstår förmodligen inte internationell politik – låt oss vara ärliga, sosseriet har haft svårt att attrahera brain power under de senaste 30 åren. Givetvis var en ursäkt på plats. Hassas läste inte budskapet på halsduken (hon kanske inte kan läsa det), hon valde bara att posera med den framför journalister. Fine. Så vad tycker hon om Hamas?

Jo, hon är för en tvåstatslösning i Gaza, vilket innebär att hon vill avväpna terrororganisationen Hamas, och att hon vill samexistera med en marknadsliberal demokrati. Ursäkta, men jag tror det när jag ser det. Biståndspengar flödar aldrig från socialistiska länder till marknadsliberala länder. Biståndspengar flödar alltid från marknadsliberala länder till socialistiska länder. Och socialism är vad jag anklagar Moska Hassas för.

Min faster har jobbat som frisör i hela sitt liv. Jag frågade henne hur hon skulle kunna jobba mindre med bibehållen lön, men jag fick inget vettigt svar. Man kan räkna på hitan och ditan, men det imponerar tydligen inte på arbetarna.

Om du själv befann dig i samma situation är det mindre sannolikt att du tänker att om du bara fått skatta bort mer pengar och få behålla mindre, så skulle allt vara bra. Det beror på att envar anser sig vara bättre på att förstå sina egna behov än vad andra är, och vill därför behålla en viss del av sina pengar (låga skatter) och en viss del av sin frihet att fatta egna beslut (få lagar och regleringar). Samtidigt anser envar att politiker och byråkrater som inte känner en person som han själv inte heller känner, är bättre på att förstå den personens behov, och anser därmed att den personen ska beskattas och regleras för sitt eget bästa.

Svensken ogillar generellt sett frihet. Dels förstår man inte värdet av frihet (”varför är det så viktigt att kunna köpa starköl på en söndag?”) och dels kommer frihet med ansvar, vilket är jobbigt. Att lösa problem genom höjda skatter och fler regleringar är därför en appellerande tanke. Det är betydligt svårare att backa från skatter och regleringar, än vad det är att införa dem. När den moteratledda regeringen tog bort dansförbudet blev många väldigt arga och ledsna. Man frågade sig varför regeringen lägger tid på något så oviktigt som att det är olagligt att dansa? Det rationella svaret är att dansansvariga poliser kan ägna sig åt viktigare brottsbekämpning, men det viktigaste glöms ofta bort.

Välmåendet och den psykiska hälsan som kommer av att klara sig på sin lön (för att man inte skattar bort allt) och kunna fatta egna beslut (för att inte allt regleras) pratar man sällan om. Dessa värden står inte högt i kurs, särskilt inte i Sverige. Men givet att man lever under en så kort tid, så borde alla ha rätt att få uppleva detta. För även den som föraktar frihet, trivs med att ha den.

Bilden säger oss att omkring 60-70% av väljarna ogillade deras partiledare (då Rishi Sunak) mellan augusti 2023 och juli 2024. I juli 2024 (linjen) lyckades man lösa problemet genom att ersätta Sunak med Keir Starmer, vilket direkt resulterade i att partiledaren gillades av 61% och ogillades av blott 33%. Denna succé lyckades vara i över en månad innan väljarnas omdöme återgick till det normala.

Under det senaste halvåret har förtroendet för Starmer rasat kraftigt, men under de senaste två månaderna har de väljare som gillar honom faktiskt minskat en aning, även om den trenden nu avtagit.

I Storbritannien har den största pedofilskandalen i västvärlden någonsin utspelat sig under 1990-talet fram till 2010-talet. 18 män från ”Halifax child sex abuse ring” fick fängelsestraff på totalt 175 år, men samhället vågade aldrig riktigt kalla en spade för en spade i detta fall, och Labour fick (till stor del med rätta) bära hundhuvudet för detta. Premiärminister Sunak tog upp problemet med att vara politiskt korrekt, alltså att påstå att man har vissa åsikter som man egentligen inte står för, för att det är gynnsamt för karriären. Då gärningsmännen primärt röstade Labour, försökte ersättaren Starmer rädda situationen genom att hävda att den politiska motståndaren, Conservatives, drog politiska poäng från tragedin. Därmed lyckades även Starmer förlora sitt anseende, och det är här vi står idag.

Labour har fått betala med att tappa 1/3 av sin väljarkår på ett år och brexit-partiet Reform UK är nu med mycket god marginal det största partiet i landet. Brittisk media har nästan blivit tvungna att rapportera väljarnas syn på saken, men i Sverige är nyhetsbevakningen fortfarande väldigt selektiv. Är du som får din information från svensk public service medveten om tillståndet i Storbritannien?

Varken svensk lagstiftning eller svenska tjänstemän är förberedda för den nivå av kriminalitet vi nu ser i landet. Förr var denna typ av händelser något extremt, och när händelserna var få, var korta strafftider inte lika konstigt, eftersom samhället hade kapacitet att fånga upp gärningsmannen när kriminalvården lämnade över stafettpinnen. Vi vill inte heller utvisa dessa extrema gärningsmän, för vi vill gärna (rätt eller fel) hantera dem som att deras gärningar fortfarande är sällsynta extremfall, om än bara ganska vanliga sådana. Att avlägsna avvikande element från landet kan lösa många av våra inhemska problem, men det strider mot vår bild som överlägsna andra folkslag – det är vi som är den humanitära stormakten. En möjlig väg framåt är hårdare straff för vissa typer av kriminalitet, för även om hårda straff inte fungerar, så slipper vi nya gärningar från tungt kriminella i samhället. Personen i fråga, kommer kanske göra ett utmärkt jobb som kyrkorepresentant, men jag tror det när jag ser det.

Petra Lundh har varit rikspolischef i ett och ett halvt år, och nu när hennes insats på ämbetet har börjat uppmärksammas av media, är det ytterst tveksamt om hon har ytterligare ett och ett halvt år på posten. Skenet av att hon kanske inte riktigt behärskar sitt jobb planterades av SVT i programmet ”Morgonstudion”, där hon gråtande konstaterade att Sverige behöver ”vakna” för att, underförstått, förstå att vi nu lever bland kriminella.

Sedan dess har hon föreslagit ansiktsigenkännande kameror för att kunna spåra hur civilbefolkningen rör sig i samhället. Antalet gånger man har fått påpeka att Orwells ”1984” var en dystopi och inte en manual borde minska, inte öka.

Och så rapporterar SVT nu senast 15/8 att applikationen Signal inte har något normalt användningsområde enligt polischefen. All privat kommunikation mellan medborgare som inte godkänns av en myndighet, är onormal. Ett samhälle där kvarterspoliser verkligen är närvarande, behöver inte förbjuda privata samtal. Men nej, kontakta polisen om ditt barn använder Signal, för den står bortom myndigheternas räckhåll! Det är vad som nu gäller. För svenska skattepengar ska ju gå till så mycket annat än en närvarande polis, så nu ska privatsamtal polisanmälas! Du har väl inte talat i smyg, lille vän?

Tjänstemannaansvar kanske är en naiv tanke i en avlägsen dröm om ett bättre samhälle, men att ställa Petra Lundh på gatan borde vara prioriterat. Hon tjänar nästan tvåhundratusen kronor i månaden för ett jobb en gråterska kan göra för trettiofemtusen kronor – och Lundh gör det inte lika bra.